Universiteten kritiska till ny EU-grundlag
Sammanlagt 130 instanser har svarat på regeringens skrivelse om framtidskonventets förslag på ändring av EU:s grundlag. Både från Uppsala och Stockholms universitet riktas kritik mot Framtidskonventets förslag som man menar innebär att EU får större beslutanderätt, vilket strider mot Sveriges tidigare hållning i frågan. Den centrala frågan är vem som avgör vilka beslut som överlåts till Europeiska Unionen – är det Sverige eller EU självt?
Statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet ställer sig mycket kritisk till förslaget.
I remissvaret ställs frågan: ”Ryms huvudförslagen inom vad som förutsätts enligt överlåtelseparagrafen, regeringsformen 10:5, om att en ratificering inte får rubba principerna för statskicket?” Den slutsats man drar är att det strider mot regeringsformens villkor för att kunna överlåta beslutsrätt till unionen.
Samma slutsats drar Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet.
– Detta innebär att europeiska rådet kan, om de är eniga, flytta över mellanstatliga beslut till överstatliga, säger statsvetaren Sverker Gustavsson från Uppsala universitet.
I ljuset av den författnings- och unionspolitiska analys, som låg till grund för riksdagsbeslutet om Sveriges anslutning hösten 1994 har Sören Blomquist, Thomas Bull och Sverker Gustavsson i sitt remissvar valt att presentera tre alternativ. 1994 ansåg regeringen att regeringsformen inte behövde ändras, så att underordningens omfattning klart framgick. Det ansågs räcka med vad som sades i RF 10:5 om att enstaka befogenheter kan överlåtas.
Statsvetenskapliga institutionen i Uppsala menar att ett första alternativ skulle vara att hålla fast vid den uppfattning man hävdade 1994.
Den innebär, att statsskickets och Europapolitikens principiella grunder sätter gränser för hur mycket av beslutsrätten, som låter sig överföras till unionsorganen.
Det andra alternativet är att ändra mening och bejaka det nya förslaget till konstitution.
Då måste man – i ärlighetens och klarhetens intresse –överge 1994 års analys.
Det tredje alternativet är att av politiska bekvämlighetsskäl välja att ändå ratificera fördraget och hålla god min. Utifrån en folkbildningssynpunkt är detta det sämsta alternativet, skriver de i sitt svar.
– Det är två alternativ som gäller. Antingen ändrar vi i grundlagen eller så förhandlar vi bort det som motsätter grundlagen i förslaget. Alternativ tre är det sämsta, säger Sverker Gustavsson.
