Så mycket rapportering om Libanon i tv och tidningar som de senaste veckorna har det inte varit sedan inbördeskriget slutade 1990. Flamman har talat med Aref Mansour, talesman i norra Europa för det libanesiska kommunistpartiet LCP. Hans bild av den senaste tidens händelser skiljer sig markant från den bild som serveras i de stora nyhetsmedierna.
– Hariri var Syriens man. Han var bara på ett möte med oppositionen och där verkade han för försiktighet i kritiken mot Syrien, säger Mansour, tvärtom mot vad som allmänt framställts i Sverige.
– USA, Israel och den libanesiska högern tjänar mest på mordet. Deras motiv är att provocera den libanesiska oppositionen att vända sig mot Syrien, säger Mansour.
Han menar att Hariri stod fast vid det så kallade Taifavtalet, som reglerar Syriens militära närvaro i Libanon. Därmed hade Syrien inget som helst intresse av att mörda honom.
Anledningen till att USA:s ton nu skärps mot Syrien är snarare att de vill pressa Assadregeringen att sluta hjälpa motståndet mot ockupationen i Irak. Genom stark diplomatisk press och förtäckta hot om krig vill Bushadminmistrationen få igenom sin vilja.
– De har inte råd med ett nytt storkrig i området. Dessutom uppfattas inte Assad på samma sätt som Saddam Hussein som en diktator av sitt folk och därmed får de stora problem att hitta syrier som vill att de ska invadera, säger Mansour.
– Det har alltid funnits en dialog i Syrien, förvisso på Baathpartiets villkor men ändå diskussioner mellan olika partier, menar han.
Och taktiken mot Syrien har redan lyckats. I början av veckan lämnade Syrien ut Saddam Husseins halvbror till USA och har därmed skickat de nödvändiga signaler om samarbete som USA efterfrågat.
– Det innebär att Syrien inte kommer att attackeras, säger Mansour.
Bakom de stora motsättningarna ligger den nya FN-resolutionen 1559 som tillkom under hårt tryck från USA och Frankrike. Den kräver att Syriens trupper omedelbart ska lämna Libanon, något som Mansour befarar kan göra att den ersätter Taifavtalet.
– Taifavtalet har varit till stor nytta. Det bryter delvis med den gamla ordningen att religiösa grupper finns representerade efter sin storlek i landet, säger han.
I den nya vallagen finns ett tvåkammarssystem där den viktigaste första kammaren väljs helt proportionellt i en enda valkrets. Den andra kammaren behåller viss representation för religiösa grupper.

Förvirrad politik
– Resolution 1559 kom till för att religösa grupper i landet är rädda för att förlora makten i och med Taifavtalets implementering, säger Mansour som menar att det i förlängningen finns risk för att inbördeskriget skulle starta på nytt om Taifavtalet bryts.
I avtalet finns bestämt att de syriska trupperna gradvis ska lämna landet. Detta har också sent omsider börjat ske. Från att ha funnits överallt i landet finns nu bara trupperna i Bekaadalen. Oppositionen fick med sina demonstrationer i början av veckan premiärminister Omar Karami att avgå. Den ger han ingenting för.
– Mellan 1992 och september förra året satt de själva i regeringen, lika korrumperade och Syrienvänliga som den nya regeringen, säger han och menar att det är löjligt att komma nu och kräva Syriens omedelbara tillbakadragande när man själv i många år samarbetat med regeringen i Damaskus.
Drusledaren Walid Jumblatt var tidigare en av kommunistpartiets allierade. Hans far Kemal Jumblatt startade PSP, Progressiva Socialistpartiet, och var en betydelsefull politisk gestalt i Libanon. Walid Jumblatt och Rafiq Hariri hade nyligen startat en samarbete och Jumblatt lägger hela skulden för hans död på Syrien.
– Vi försökte hela tiden få honom att vara mer socialistledare än drusledare men misslyckades, säger Mansour som har svårt att tro på Jumblatt.
– I Libanon är det ett känt faktum att Jumblatt är en mycket förvirrad politiker, som ena sekunden säger en sak och andra sekunden tar tillbaka det.

Ljuger om hot
– Han kommer med en massa lögner om Hariri, bland annat att han skulle varit hotad. Hariris son har nyligen gått ut och bett oppositionen att sluta utnyttja hans fars namn. Sonen menar att fadern inte tillhört oppositionen, att han aldrig ifrågasatt Syriens rätt att vara kvar i Libanon och att hans tillbakadragande som premiärminister berodde på motsättningar mellan honom och president Emile Lahoud
– Pappa har aldrig varit hotad, sade han nyligen i libanesisk tv och passade samtidigt på att be oppositionen sluta demonstrera utanför deras hem.

Bakgrund: Libanon
Mellan 1975 och 1990 rasade ett blodigt inbördeskrig i Libanon. Israel invaderade Libanon 1982 och i samband med krigets slut bad Libanons internationellt erkända regering de syriska trupperna att stanna i landet för att säkerställa en övergång till nya institutioner och fred. 1989 skrevs Taifavtalet på i den saudiska staden med samma namn, ett fredsavtal som skulle ha implementerats 1992, och som bland annat innebär att de syriska trupperna ska lämna landet. Syrien har fördröjt detta och hävdat att den libanesiska armén och dess institutioner inte varit redo att ta över och att det därmed ligger i Libanons intresse att de finns kvar. Den tidigare vallagen härstammar från tiden när kolonialmakten Frankrike lämnade Libanon och såg till att skriva in olika religiösa gruppers representation i de styrande organen, framför allt för att säkra deras allierades, de kristna marionetternas, inflytande i landet även i framtiden.