TEGUCIGALPA (090707) Efter mötet förväntade sig journalisterna att de bägge skulle hålla en presskonferens men president Zelaya avstod och gjorde ett uttalande till den enda honduranska radiostationen som under de tio dagar som statskuppen har pågått har hållit på sina journalistiska och etiska principer.
På torsdag samlas kuppmakaren Roberto Micheletti och Manuel Zelaya i San José de Costa Rica där landets president Oscar Arias har sagt att han vill medla för att få till stånd en förhandlingslösning på statskuppen. För demonstranterna som marscherade för tionde dagen i rad kom nyheten delvis som en besvikelse. Många har också i intervjuer för Flammans reporter uttryckt stark misstänksamhet om USA-administrationens verkliga avsikter och eventuella inblandning i statskuppen.
– De har förtrampat författningen och genomfört en statskupp. Vi accepterar aldrig en dialog med kuppregimen, det är liktydigt med att erkänna den som legitim myndighetsmakt, säger en förbittrad Luther Harry Castillo till Flamman, ledare för den halva miljon garifunas, den svarta befolkningen som lever på atlantkusten, och som deltagit aktivt för en fredlig lösning.
Är det Hillary Clinton som påtvingat Manuel Zelaya denna ”lösning”?
– Presidenten bör tillfråga folket om det accepterar denna förhandling i Costa Rica med kuppmakarna för det är folket som har förlorat fyra döda och dussintals skottskadade. För oss inom den folkliga rörelsen fortsätter motståndet.
Repressionen mot folket fortsätter och i medierna målas ett spöke upp om att det är utlänningar som ligger bakom bombattentat och därför är de ansvariga för utegångsförbudet. Ett 20-tal nicaraguaner har gripits och utmålats som inskickade agenter från Chavez och Ortega.
– Det förstärker vår uppfattning om att vi inte bör sätta oss i en dialog med kuppregimen, det ger den bara legitimitet.
Vi har fått information om att du är mordhotad och att åklagaren har utfärdat en arresteringsorder mot dig.
– Vi vill deklarera öppet att vi inte är rädda att dö, ty att dö för fosterlandet är att leva och vi fortsätter kampen för att återföda Honduras. Vi har sett dessa mordhot och hot om arresteringar cirkulera men vi räds inte, kampen fortsätter tills den slutliga segern.
Republikens första dam ledde demonstrationen
Demonstrationen gick i tisdag från Lärarhögskolan via presidentpalatset till USA-ambassaden. Platsen var lägligt vald eftersom president Manuel Zelaya just vid denna tidpunkt satt framför Hillary Clinton. På morgonen möttes hade vi mötts av nyheten att Xiomara Castro de Zelaya, republikens första dam, hade lämnat USA-ambassaden dit hon hade tagit sin tillflykt efter att hon och hennes fyra barn jagades av den militära underrättelsetjänsten i länet Olancho. I morse gick hon i spetsen för demonstrationen och talade vid USA-ambassaden och hyllade sitt folk.
Spela inte med två kort!
Valet av USA-ambassaden som slutmål för demonstrationen hade också en annan baksida.
– Vi har kommit hit för att kräva att USA-administrationen inte spelar med två kort utan att den visar respekt för att demokratin återinförs i Honduras, sa Salvador Zuñiga, ledare för indianorganisationen COPINH.
– Det skulle vara förfärligt om det skulle visa sig att CIA är inblandad i statskuppen. Latinamerika och världen kan inte tillåta att militären återigen tar till vapen för att regera länder och folk. Men jag vill samtidigt passa på och anklaga Otto Reich, f.d. vice statsekreterare inom State Departement och ansvarig för frågor inom den västliga hemisfären, för att ingå, inte bara i konspirationen och statskuppen i Honduras, utan i konspirationer över hela Latinamerika, understryker Zuñiga.
Kuppambasadör?
USA:s ambassadör i Tegucigalpa heter Hugo Llorens. Han anlände plötsligt till Honduras’ huvudstad i september 2008 men höll en låg profil jämfört med sin föregångare, Charles Ford. Denne visade öppet sin vrede mot Zelaya inför pressen när han ironiskt nog anklagade president Zelaya för att hålla hemliga möten med representanter för det venezuelanska oljebolaget PDVSA i Honduras. Samma dag suspenderade USA-ambassaden alla visumansökningar. Men i september 2008 skickades han upp till det Södra Militärkommandot.
Hugo Llorens utexaminerades för 25 år sedan på USA:s Krigshögskola och kom att bli Bushadministrationens främste rådgivare men också det Nationella Säkerhetsrådets rådgivare åren 2002-2003. Det var just de år som statskuppen (april 2002) utlöstes mot Chavez men även oljesabotaget (5 december 2002-3 februari 2003) som kostade Venezuela 16 miljarder dollar.
– På grund av hans utmärkta rekommendationer och erfarenheter av statskupper, är det inte överraskande att State Departement tillstår att deras ambassadör i Honduras ”har haft samtal” med grupper som inblandade i statskuppen mot president Zelaya dagarna innan den genomfördes”, skrev Eva Golinger, advokat, doktor i internationell rätt och författare med dubbelt medborgarskap i USA-Venezuela i en beskrivelse av hur USA, med eller utan Obamas kännedom, förmodas vara inblandad i statskuppen mot Zelaya.
Undviker att ta ställning
– Zelaya, sa Hillary, är överens om att i stället för denna konfrontation måste man försöka inleda en dialog. Vi har under flera dagar försökt övertyga OAS och de inblandade parterna att det bästa är att honduranerna talar med varandra, sa Hillary Clinton till pressen efter mötet med Zelaya.
Hon undvek konsekvent frågan om hon ansåg att det som ägde rum den 28 juni var en statskupp. I hennes svar kan man läsa ”konfrontation”, inte att militären har gripit makten och störtat demokratin i fördärvet.
Utan tvekan har Manuel Zelaya utsatts för en stenhård press om att acceptera dialogen som, klockan 23.00 i Tegucigalpa på tisdagskvällen (07.00 onsdag i Sverige), hälsas välkommen av alla ledande politiker i såväl landets kongress som medlemmar av kuppregimen. Det erkännande som ”part” de nu har fått av Clinton kommer att noteras med oro i övriga Latinamerika. För det bekräftar mångas oro, att USA spelar med dubbla kort som Salvador Zuñiga befarade bara några minuter innan han och demonstranterna fick beskedet via president Zelaya att han ska träffa kuppledaren Roberto Micheletti på torsdag i Costa Rica.
Ingen folkomröstning
I flera latinamerikanska högertidningar med bra kontakter med den latinamerikanska högern och känningar inom USA-administrationerna, ser det ut som om kuppen har fått avsedd politisk verkan.
– Om Zelaya insisterar i en ovillkorlig återkomst skulle detta bara komplicera sakerna. En lösning måste tillfredsställa både de inhemska politikerna som den internationella samfälligheten, säger Peter De Shazo, på Institutet för Studier av Internationella Strategier till den colombianska högertidningen El Tiempo.
Samma tidning förstärker också den tesen genom att hänvisa till flera ”trovärdiga källor” i Washington som påstår att de är övertygade om att den enda utvägen för att finna en lösning på krisen är en förhandling som skapar förutsättningar för en villkorad återkomst av Zelaya men i praktiken utan någon makt. I en sådan lösning har ”opinionsundersökningen” om en ny författning eller inte, som skulle ha genomförts den 28 juni, arkiveras. Zelaya skulle också fråntas maktmedel att vidta rättsliga och politiska åtgärder mot kuppmännen.
I klartext betyder det att Zelaya inte har några kort kvar att spela ut, trots det totala internationella avståndstagandet mot den blodiga kuppregimen.
Obamas spel
Allt mer framträder alltså en bild där Obamaadministrationen först ansåg att statskuppen som utfördes av militärerna var just en statskupp mot demokratin. Och trots att alla i Honduras och Latinamerika vet att om Clinton eller Obama bara lyfte på telefonluren och ringde till Micheletti och krävde av denna att lämna in, hade det förmodligen bara dröjt några timmar innan tillkännagivandet om kuppens misslyckande hade blivit bekräftad. Men USA har bara fryst krediter och projekt, den har varken brutit med militären eller den omfattande militära assistens som USA betalar ut varje år till kuppmilitärerna.
Det är uppenbart att det råder starka krafter som inte vill se ett nytt Venezuela, men inte det spöke som den internationella högern och deras medier försöker framställa Chavez som, utan högerns mardröm om att även Honduras folk genom egen kraft utan stöd utifrån skulle kunna återinsätta sin president på presidentposten som venezuelanerna gjorde på den tredje kuppdagen i april 2002.
ITF-blockad?
I dag finns det knappt kvar en enda ambassadör. Hugo Llorens, Israels och Taiwans ambassadörer är på plats. En tillfällighet eller ett utslag av dessa tre länders inställning till internationell rätt och syn på mänskliga rättigheter.
Men i horisonten finns det ändå ljusa moln. Internationella Transportarbetarfederationen aviserar att ITF eventuellt utlyser en total blockad av gods till och från Honduras via hamnar, flygplatser och vägar. Ett sådant beslut skulle förstärka den internationella isoleringen av kuppregimen men framför allt visa Honduras’ folk att världens organiserade arbetare inte sviker eller bluffar.
