Just nu rasar debatten om vinster i skolan igen. Regeringens utredare Ilmar Reepalu föreslår ett tak för vinstuttag som motsvarar 8 procent av investerat kapital, medan LO:s ordförande vill att vinstuttag ur skolan ska förbjudas helt.
Det är helt klart så att vinstuttaget är ett problem. Dels ur etisk synvinkel, då skattepengar som är till för eleverna hamnar i fickorna på riskkapitalister. De sju största skolföretagen plockade förra året ut nästan en miljard i vinst. Dels därför att vinst förutsätter lägre lärartäthet, något som innebär att många elever inte får det stöd de behöver. En lägre lärartäthet är i allmänhet inget problem för elever från studievana hem, utan detta drabbar framför allt elever som inte har högskoleutbildade föräldrar.

För att bryta den utveckligen räcker det inte att kräva att vinsten återinvesteras. Vinsterna kan, som i AcadeMedias fall, användas till att köpa upp andra skolföretag. På så sätt tas vinsten inte ut som aktieutdelning, men realiseras när företaget säljs, eller börsintroduceras.
Det räcker heller inte att begränsa vinstuttaget till 5 procent, som Vänsterpartiet och regeringen enats om tidigare. Inte ens att förbjuda vinstuttag helt och hållet, som LO vill, kommer att lösa problemet med att skattepengar går till att berika riskkapitalister och skattesmitare på elevernas bekostnad. Det har till och med flera borgerliga debattörer insett. Den senaste i raden är den förra moderata riksdagsledamoten Ann-Marie Pålsson. Hon säger att ”logiken för aktiebolaget är marknadens: bara lönsamma kunder är intressanta, resten sorteras bort (…) Och det är just kravet på vinstmaximering som är oförenligt med produktion av välfärdstjänster” (Sydsvenskan 18/9).
Lärarförbundet vlll avskaffa skolpengssystemet, som möjliggör de stora vinsterna. Ordförande Johanna Jaara Åstrand skriver att ”Ju fler elever som kan fyllas på i en skolklass, desto billigare blir läraren per elev. Den som fyller en klass med fler elever ökar intäkterna utan att kostnaderna ökar i motsvarande grad. Och den som tappar elever förlorar intäkter som inte kompenseras med minskade kostnader.” (DN Debatt 29/9). Skolpengen är helt klart en del av problemet och bör ersättas av ett socioekonomiskt resursfördelningssystem.

Men även om resurserna tilldelas skolorna efter behov kommer problemet med vinstslöseriet inte att försvinna helt. Så länge aktiebolag tillåts driva skola kommer det alltid att gå att hitta smarta upplägg som gör att skattepengar försvinner ut ur skolan och ner i fickan på ägarna. Därför kan det inte vara tillåtet att driva skolor i bolagsform. En slutsats som även Lärarnas Riksförbund dragit.

Om vi kan stoppa vinstuttaget ur skolan och se till att alla skolor får resurser som motsvarar behoven hos eleverna kan valet av skola handla om pedagogisk inriktning i stället för taktik eller lockvaror som iPads eller datorer. Och lärare och rektorer kan koncentrera sig på att ge alla elever bästa tänkbara förutsättningar för det fortsatta livet, i stället för på att attrahera ”lönsamma kunder”. Enda sättet att göra det är att få bort aktiebolagen ur skolan.

Emelie Holmquist
grundskollärare och ordförande
Camilla Carlberg
gymnasielärare och styrelseledamot
Anders Erixon
gymnasielärare och styrelseledamot
Elin Vedestig
förskollärare och styrelseledamot,
Lärarvänstern