Som Flamman tidigare har berättat i en serie artiklar var vinterns kris på SJ kulmen på flera års facklig strid om försämrade arbetsvillkor. Vid införandet av SJ:s nya schemaläggningssystem var utgångspunkten, enligt de fackliga som Flamman pratat med, att kollektivavtalet skulle anpassas efter datorsystemet. Efter att majoritetsfacket Seko sagt nej till tre avtalsförslag bestämde sig SJ för att införa det nya schemasystemet ändå. I stället för ett nytt kollektivavtal började företaget då tolka det gamla avtalet på ett mer strikt sätt för att passa den nya schemaläggningen.
Men när schemakrisen var som djupast, strax före jul, frångick en anonym grupp tåganställda den formella fackliga ordningen och organiserade en egen protest. Under namnet ”Livspusselkommittén” bestämde sig ombordpersonal på SJ Götalandståg, ett dotterbolag som kör Västtågen, för att tacka nej till frivillig övertid i två veckor. Tanken var att lägga tyngd bakom fyra krav: att ledningen ska stoppa nya sämre semesterregler, rulla tillbaka införandet av veckovisa scheman, införa mer föräldraanpassade scheman och be om ursäkt för haveriet med schemaplaneringen. Något som bland andra tidningen Arbetet tidigare rapporterat om.
Flamman kan nu berätta att protestaktionen ledde till stillastående tåg och att företagsledningen snabbt lovade de anställda förbättring på alla fyra punkter. Men också att SJ, enligt en av personerna bakom Livspusselkommittén, har hotat med repressalier för de inblandade och bett anställda tjuvlyssna på varandra för att avslöja arrangörer.
Nu har den utomfackliga metoden börjat spridas till andra delar av järnvägen.
”Livspusselkommittén” betonade i samband med sin lansering att man inte uppmanade anställda att bryta mot kollektivavtalet. Det var frivillig övertid man skulle tacka nej till och den som beordrades att komma in skulle göra det. Men eftersom SJ Götalandståg (som har ett eget kollektivavtal, separat från ”stora” SJ) sällan gör bruk sin rätt att beordra övertid sände aktionen en tydlig signal.
Det säger en av deltagarna, som vill vara anonym av rädsla för att bli straffad av företaget. Hen berättar för Flamman att det inte rörde sig om något försök att konkurrera ut det officiella fackförbundet eller organisera en vild strejk.
– Så länge det finns en arbetsplats finns det ju folk som arbetar där, och de pratar med varandra, säger hen och fortsätter:
– Så vi snackade ihop oss om vad det fanns för möjligheter. Det kom en massa olika förslag på vad man kunde göra. Som det alltid är – någon vill sjukskriva sig eller säga upp sig, någon vill ställa sitt tåg och gå hem. Det var lite olika. Det viktiga var att komma överens om något som som alla kunde stå bakom, eftersom vi har många timanställda och deltidsanställda.
Att säga nej till frivillig övertid blev därför att slå två flugor i en smäll – man visade sitt missnöje med schemaläggningen och kunde samtidigt bevisa att företaget var underbemannat och beroende av övertidsarbete. Flera avgångar blev inställda, trots att det inte var målet.
– Jag vet inte hur många tåg som ställdes in på grund av annan personalbrist och hur mycket som berodde på att folk inte ville jobba övertid, men det var ganska många som ställdes in under några dagar. Det gav ju resultat. Det är det tråkiga, det är ekonomi som är det viktiga, säger deltagaren.
Flamman har tagit del av ett mejl som skickades till de anställda på SJ Götalandståg kort efter Livspusselkommitténs aktion. Där adresseras indirekt alla fyra krav som gruppen ställde, med löften om bättring. I mejlet nämns bland annat fler beviljade ledighetsansökningar och högre bemanning. Företaget ber också förbehållslöst om ursäkt för schemakrisen.
Protestdeltagaren som Flamman pratat med är ändå försiktig med att utropa seger.
– Det är fortfarande ganska luddigt, som det alltid är när en företagsledning skickar ut en åtgärdsplan. Men jag tror att det finns något slags välvilja från SJ, de flesta litar på att de vill behålla personal. Folk kommer sluta om det fortsätter så här och det vill ju inte SJ heller.
Men kort efter att svarsmejlet skickats förvärrades relationen mellan ledningen och de anställda på nytt. Enligt deltagaren inleddes en jakt på dem som stått bakom protestaktionen, med hot om avsked eller andra repressalier.
– Det har kommit fram i efterhand att de sagt till tågvärdar att gå in i personalhytten och lyssna om det sägs något om vem som ligger bakom. Så det har varit en häxjakt. De har verkligen försökt fiska fram vem som ligger bakom. Och det blir konstigt, för det är ju inte någon särskild person.
Livspusselkommittén stöddes inte av något av de officiella fackförbunden på SJ Götalandståg. Tvärtom sade de offentligt att gruppen borde avbryta sin aktion och i stället använda de vanliga förhandlingsvägarna. Men enligt deltagaren som Flamman pratat med är relationen mellan Livspusselkommittén och facket god.
– Till viss del måste de ju säga så där, men jag vet inte hur mycket de menar det. Det finns ändå ett förtroende för de fackklubbar som är på arbetsplatsen.
Hen säger att Livspusselkommittén innehåller medlemmar från de två stora tågfacken Seko och ST, liksom oorganiserade.
Så ni har inte fått några tillsägelser av facket internt?
– Inte jag i alla fall, säger hen och fortsätter:
– Det har varit ganska smart av dem att inte försöka lägga sig i utan hålla ett avstånd. I bästa fall använder de ju detta som ett påtryckningsmedel. Att det finns ett massivt missnöje på en arbetsplats måste ju alla fackklubbar använda när de ska förhandla.
Parallellt med Livspusselkommitténs protest står de officiella facken inför en utmaning. Det nya schemaplaneringssystemet togs i bruk dagen efter sista uppsägningsdatum för Seko:s nuvarande avtal. Därför kan de inte använda stridsåtgärder för att komma till rätta med arbetsmiljön. Ett annat problem är att mycket av villkoren har reglerats i lokala överenskommelser som sagts upp eller förändrats när SJ bytt planeringssystem. När de övergripande kollektivavtalen inte innehåller samma skydd för arbetstagarna uppstår ett oreglerat vakuum. Att lyfta in de områdena i centrala avtal är en stor utmaning.
Dessutom behöver avtalen bli strängare, enligt protestdeltagaren, eftersom datorprogrammet som ritar scheman inte tar den mänskliga hänsyn som tidigare anställda planerare brukade göra. Om en sen schemaändring inte kostar särskilt mycket för företaget, som i dag, så kommer den genomföras. Allt behöver regleras i detalj.
– Nu har vi något som kallas tidsförskjutningstillägg. Om företaget flyttar en tur mer än två timmar får vi typ 150 spänn för det. Ingenting. Men hade vi haft i avtalet att vi får kvalificerad övertid för allt som ändras efter att månadsschemat har satts så hade det såklart gjort att datorn tyckte det var sämre att flytta turer. Nu är det gratis för den att göra det, i princip.
När scheman blir mer individuella och ritas av en dator blir också förhandlingsordningen på företaget, där fackligt förtroendevalda ska göra riskanalyser av scheman, mer tandlös.
– Man kan inte sitta och förhandla tusen scheman om dagen.
Nu sprids den utomfackliga strategin till andra delar av järnvägen som står inför automatisering. Som Flamman tidigare rapporterat råder det stora arbetsmiljöproblem på Stockholmspendeln, som körs av Hongkongbaserade tågbolaget MTR. Där är de mänskliga tågvärdarna på väg att bytas ut mot övervakningskameror, med konsekvensen att lokföraren får ensamt ansvar för säkerheten på tåget.
Som ett svar på det har anställda bildat protestgruppen ”Nog nu för 17”. Där ingår över 60 personer från olika yrkeskategorier, däribland tågvärdar, lokförare, städare och stationspersonal.
– Tanken med gruppen är att vi ska stå enade. Att visa för både fackliga förbund och arbetsgivare att vi är missnöjda med bristande information om vår framtid, säger en av arrangörerna.
– Vi försöker lyfta fram problem på vår arbetsplats i ljuset. Få folk att reagera på missförhållanden i våra jobb och att vi, i ett demokratiskt samhälle, inte vill bli utsålda till ett diktaturstyrt företag.
Hon syftar på att MTR är helägt av kinesiska staten. Kritik mot att just de har vunnit upphandlingen om pendeltågstrafiken kommer bli ett av huvudbudskapen under de månatliga demonstrationer som gruppen planerar att hålla. Ett av flygbladsbudskapen lyder:
”MTR, som finansieras av skattemedel som hamnar i Kina, anser att stationspersonal bara behöver fem minuter rast per dag.
MTR, som ägs av en regim där fackliga företrädare fängslas, kräver att stationspersonalen ska anmäla sina toalettbesök.”
SJ:s presschef Tobbe Lundell säger till Flamman att de försökt förstå vilka Livspusselkommittén är för att kunna föra en dialog.
– Jag kan inte redogöra i detalj för hur det gått till, men vi har löpande dialog med fack och skydd under den här krisen som fortfarande pågår. Sedan dök det upp en lokal konstellation som inte talade om vilka de var. De utförde någon typ av aktion som arbetsgivaren inte kände till och därmed inte kunde bemöta eller kommentera. Så vad vi har gjort är att undra ”vad är det här, vi kan inte ens föra en dialog, vi vet inte vilka vi pratar med, vi har upparbetade kanaler och det vore fint om vi kunde fortsätta använda dem.”
– Någon vill något, men vi vet inte riktigt vem och riktigt vad, så då måste vi så klart ställa frågan: vem är det som knackar på och vad vill du?
En inblandad som vi pratat med säger att det har varit hot om avsked och andra repressalier, stämmer det?
– Inte som jag känner till, det låter jättekonstigt. Helt osannolikt, skulle jag säga.
