Det pågår en konflikt i Göteborgs hamn. Hamnarbetarförbundets avdelning 4 genomför just nu en övertidsblockad mot arbetsgivaren APM Terminals. Hamnarbetarförbundets krav i denna konflikt är enkla och borde vara självklara. De kräver grundläggande fackliga rättigheter som att fritt kunna utse förhandlingsdelegationer, att deras valda skyddsombud erkänns av arbetsgivaren, och att lagar och avtal gällande semester, föräldraledighet och ansökningar om kompledighet följs.

I Sveriges Radio (4/2, 2017) rapporterades att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vill ge ett uppdrag till Medlingsinstitutet att kartlägga hur vanligt det är med den här typen av konflikter. Hon vill veta om det här är ett stort problem eller inte. Problemet enligt Ylva Johansson är dock inte att arbetsgivaren APM Terminals flera gånger har brutit mot bland annat semesterlagen och föräldraledighetslagen. Problemet verkar inte heller vara att APM Terminals kringgått säkerhetsregler, försökt förhindra Hamn4an att informera sina medlemmar om pågående förhandlingar och vägrar erkänna hamn4ans skyddsombud.

Istället uttrycker Ylva Johansson förståelse för en arbetsgivare som i Europas hamnar har gjort sig ökänd för sin aggressiva politik mot fackföreningar. Ylva Johansson förstår att APM Terminals är ”frustrerad”. Arbetsgivaren har ju tecknat kollektivavtal och borde därför slippa konfliktåtgärder. APM Terminals har visserligen tecknat avtal med Transportarbetarförbundet, men i Göteborgs Hamn organiserar de endast 15 procent av de anställda. 85 procent av de anställda har valt att ansluta sig till Hamnarbetarförbundet. Dessa vägrar APM Terminals att sluta kollektivavtal, eller ens förhandla med.

Ylva Johansson förstår att arbetsgivaren är frustrerad. Men kan hon, eller vill hon ens, förstå frustrationen hos de anställda i hamnen?

Ylva Johansson förstår att arbetsgivaren är frustrerad. Men kan hon, eller vill hon ens, förstå frustrationen hos de anställda i hamnen?

Vill Ylva Johansson öppna upp för att en arbetsgivare ska kunna teckna kollektivavtal med en liten fackförening – en fackförening som inte representerar de anställda på arbetsplatsen – och därigenom förbjuda alla anställda från konfliktåtgärder?

Istället för att oroa sig över hamnarbetarnas agerande borde hon kanske oroas av arbetsgivare som inte följer ingångna avtal och gällande lagar på svensk arbetsmarknad. Jag föreslår att hon istället för att utreda legitima och lagliga konfliktåtgärder utreder APM Terminals och deras smutsiga och olagliga personalpolitik.

Denna opinionsartikel publiceras enbart på flamman.se och inte i papperstidningen.