Vänsterpartiet fick 6,75 procent av rösterna i riksdagsvalet – en nedgång från 8 procent i förra valet, och ett stort tapp jämfört med opinionstoppen under hösten 2021, där mätningar visade att partiet hade stöd av omkring 11 procent av väljarna.

Resultatet ledde till bred besvikelse i partiet. När partistyrelsen publicerar sin valanalys hittar den två övergripande förklaringar: stödröstning på Miljöpartiet och en undermålig insats från Socialdemokraterna. Magdalena Anderssons parti kritiseras både för att fästa för stor vikt vid SD och för att splittra det rödgröna regeringsunderlaget.

Valanalysen behandlar också den interna konflikt som pågick under hela valrörelsen och som kom att ta en stor del av partiets medieutrymme: den om klimatpolitiken. Partiledningen konstaterar att ”kongressen 2022 och våren 2022 var i allt för stor utsträckning präglad av en destruktiv klimatdebatt”. Klimattalespersonen Jens Holm pekas ut för att ha ”offentligt ifrågasatt riktningen” – något han har besvarat genom att återigen rikta kritik mot partiledningen i en intervju med Dagens ETC.

Men partiledningen riktar också kritik mot sig själv. Partistyrelsen ”klarade inte fullt ut att förankra klimatpolitiken eller förklara anledningarna till det förändrade fokuset, utan bidrog i viss utsträckning till de missuppfattningar som uppstod”, enligt valanalysen.

– Vi var inte tillräckligt bra på att förklara det här i partiet. Att det inte innebar att vi tonade ned klimatfrågan, utan snarare byggde upp den med verktyg som vi inte haft innan. Vi uttalade oss kanske emellanåt inte på det mest klargörande sättet, vilket bidrog till att skapa en bild av att vi på något vis tonade ned klimatfrågan. Det tyckte jag var mycket olyckligt, eftersom vi hade ett fokus på klimatfrågan som vi, skulle jag vilja påstå, aldrig har haft tidigare, säger Hanna Gedin, biträdande partisekreterare, till Flamman.

Så det handlar om hur ledningen har kommunicerat politiken?

– Ja, delvis. Sedan handlar det också om att det funnits en pågående kritik efter att beslut är fattade, där jag menar att vissa medlemmar också har framställt besluten felaktigt. Men ansvaret är definitivt partistyrelsens.

Konkret innebär det, enligt Gedin, att partistyrelsen i framtiden kommer söka mer kontakt med lokala partiföreningar runt om i landet. Valanalysen slår också fast att V måste söka närmare samarbeten med folkrörelser för att förändra den politiska agendan.

– Vi förlitar oss inte längre på att andra partier ska dela vår politiska uppfattning, utan nu handlar det om att söka stöd och allianser i oss närstående rörelser. Sommaren 2021 byggde vi en allians med Hyresgästföreningen, det var framgångsrikt. I framtiden kan det vara fackförbund eller andra rörelser, det är upp till partistyrelsen och kongressen att definiera. Vi befinner oss i en ren oppositionsroll nu, där vi kommer bygga den också delvis utanför parlamenten.

Valanalysen slår också fast att PKK-flaggan i Almedalen skadade partiet. Kommer inte sådana händelser, bortom partiledningens kontroll, bli vanligare om V ska söka samarbete med fler gräsrotsrörelser?

– Det handlar om att vi hade en valstrategi som den här frågan kom att överskugga. Det användes av S och C för att splittra sitt regeringsunderlag, vilket vi är kritiska till. Partistyrelsen måste bli bättre på att förankra och förklara beslut, till exempel valstrategier, men det måste också finnas respekt för att det sedan är en gemensam angelägenhet att genomföra de strategierna. Det kan vi mycket väl uppnå, säger Gedin och fortsätter:

– Vi är ett politiskt parti och motorn och navet i den progressiva världen i Sverige i dag. Det innebär inte att vi ska anpassa vår politik till alla andra, utan där vi har gemensamma intressen och delar verklighetsuppfattning kan vi vara det parti som lägger förslagen i parlamenten och återkopplar till rörelserna.

Valanalysen berör också ett ämne som sannolikt kommer stå i centrum för partiets kommande kongress: framtagandet av ett nytt partiprogram. En slutsats är att partiledningen behöver delta aktivt i det arbetet och se till att ”skrivningar inte överskuggar sakpolitiska prioriteringar”. Enligt Gedin betyder det inte att långsiktiga socialistiska mål ska tas bort ur programmet.

– Partiprogrammet är vårt viktigaste dokument, som slår fast att vi är socialister och feminister på ekologisk grund. Det ska värnas. Samtidigt ska vi vara medvetna om att vi gång på gång i valrörelser får frågor om exakta skrivningar i ett långt partiprogram. Vi bör föra diskussioner om hur vi kan vara tydliga och ideologiska men inte sätta krokben för varandra.

Vänsterpartiet backade också på många av de bruks- och industriorter där man gjort till en prioritering att växa. Den sista meningen i valanalysen slår fast att det ”visade sig svårare att göra inbrytningar i nya väljargrupper än vi hade hoppats på”.

Byggde er valstrategi på naivitet i den här frågan?

– Det beror lite på vad man vill med en valrörelse. I denna ville vi ha en rödgrön regering med ökat vänsterinflytande. Vi tror, och kongressen har sagt, att vi inte bara ska bli bredare som parti utan också bryta den fascistiska utvecklingen. För att göra det måste vi ha en annan dagordning och göra inbrytningar i det andra blocket. Vi vet om att det är svårt att nå väljare huxflux i en valrörelse. Någonstans var vi medvetna om att målgrupperna bruksort och miljonprogram inte är de lägst hängande frukterna. Men det är värt att göra om vi på lång sikt ska bryta den politiska utvecklingen. Den här gången nådde vi inte hela vägen.