Det handlar om sex och kärlek. Ibland vackert, ibland fult. En ensam revisor förälskar sig i kvinnan vid skrivbordet bredvid, en bedagad rockstjärna faller för en ung fotograf och en kvinnlig veterinär blir våldtagen men söver ner sina förövare för att kastrera dem. Ofta vänds rollerna efter ett tag: Den som från början varit i underläge, gärna en kvinna, hamnar i överläge och blir segrare och/eller bödel.
Det är några av huvuddragen i fransyskan Anna Gavaldas andra bok på svenska, novellsamlingen Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans.

Som svensk läser man förstås en fransk bok med vissa förväntningar, kanske fördomar.
Och visst, här finns en del erotik, en drös gubbsjuka män och många villiga damer. Gavalda tecknar med snabb och skicklig pennföring förvecklingarna i dagens amorösa Frankrike.
Det är drastiskt, muntert och lättläst. Man har sällan tråkigt. Ibland gör Gavalda det dock väl enkelt för sig. Flera av novellerna är bara hastiga skisser där figurerna knappast hinner bli mer än fyrkantiga karikatyrer. Det känns platt och ytligt.

Men samtidigt innehåller Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans flera fullträffar. Novellen Permission är en av dem. Eller vad sägs om följande inledningsmening: ”Varenda gång jag gör någonting tänker jag på min bror, och varenda gång jag tänker på min bror inser jag att han skulle ha lyckats bättre än jag.”
Det är Kain och Abel, fast i nutida tappning. Gavalda skildrar bröderna med stor omsorg och sympatin ligger, som sig bör, hos den svagare. I slutet av novellen förskjuts dock rollerna på ett karaktäristiskt vis; den svage blir den starke. Det är kanske inte så originellt, men det fungerar, texten lyfter.
Trots flera riktigt bra noveller hade jag förväntat mig mer av Gavalda. Hon är en författare med internationellt rykte. Hennes novellsamling är översatt till tjugofyra språk och har i Frankrike sålts i runt en miljon exemplar. Och i våras kom hennes roman Jag älskade honom ut på svenska, även den en storsäljare, både i och utanför Frankrike. Ändå tvekar jag. Det är något som saknas i dessa noveller. Kanske fler nyanser, ett djupare allvar mitt i all underhållning.
Men vad spelar en kräsen recensents åsikt för roll? Erotik, enkla vändningar och roliga poänger går hem. Så är det bara.