Vänsterpartiets kongress 2012 beslöt att partistyrelsen skulle ta fram ett dokument till stöd för partiföreningarnas arbete med tillgänglighet. I dag vet vi inte ens hur många av Vänsterpartiets lokaler som utestänger medlemmar som till exempel är rullstolsburna. Jag vet att mitt distrikt gör det och har svårt att åtgärda det trots beslut på årskonferenser. Jag hade stora förväntningar på kongressbeslutet, inte minst då det är svårt att ensam driva dessa frågor ute i distrikten, som ofta är välvilliga generellt till tillgänglighet men när det ska omsättas till resurser är det svårt att prioritera.
Kongressperioden förflöt utan att beslutet omsattes i handling. I partistyrelsens verksamhetsberättelse hittade jag efter en hel del letande meningen: ”Organisationsenheten har arbetat fram ett policydokument avseende tillgänglighet för personer med funktionshinder.” De personer jag talat med som sitter i PS säger att dokumentet inte varit uppe i för beslut innan kongressen 2014 och inte heller fanns något om det på hemsidan.
Jag ställde därför en fråga på kongressen om hur arbetet sett ut och ser ut i fortsättningen, men ingen i PS kunde ge ett svar. Fick dock svaret av partisekreteraren att det borde ligga ett policydokument på Resursbanken, men att de nog glömt/inte hunnit ladda upp det. Detta skulle göras snarast.
Nu har det snart gått två månader sen kongressen och fortfarande finns ingenting på hemsidan.
För mig är det viktigt att vi efterlever våra kongressbeslut, att alla medlemmar har möjlighet att engagera sig i partiet och att vi inte diskriminerar personer med funktionsnedsättning. Vi tappar trovärdighet i dessa frågor om vi inte ens själva efterlever grundläggande krav. Jag efterlyser konkret hjälp till partiföreningar för att tillgängliggöra sin verksamhet, inga dokument där det bara står att det är önskvärt med tillgänglighet – det är inte stöd nog. Jag efterlyser också att partiet gör en inventering om hur det faktiskt ser ut när det gäller tillgängligheten i partiet ute i landet. Om vi inte kartlägger situationen – hur ska vi då kunna arbeta med frågan?