SVAR Jens Holm och Jonas Sjöstedt efterlyser en bättre EU-politik från Vänsterpartiets sida. Så här formulerar de sin huvudtanke om denna politik: ”Vänsterpartiet bör säga tydligt att vi inte ser utträdet som en aktuell fråga framöver. Det innebär inte att vi ångrar att vi motsatte oss medlemskapet, men att vi inser att vi inom överskådlig framtid har förlorat den striden. Istället bör EU-politiken fokuseras på sakfrågor och att bekämpa unionens demokratiska brister, ökande makt och marknadsliberala karaktär.” (Flamman 18/6-09).

Jag tror få vänsterpartister motsätter sig denna hållning.

Ett problem med den är dock att det mest ser ut som en beskrivning av den politik Vänsterpartiet faktiskt förde i det nyss genomförda valet, som gick så illa.
Kan Holm och Sjöstedt ha missat något i sitt krav om förnyelse?
Jag tror det fattas en viktig pusselbit i deras förslag till ny EU-politik. Det känns som om vänstern inte har något bra svar på invändningen att den blivit nationalistisk. EU beskrivs som ett numera nödvändigt ont. Allt gott (demokrati, välfärd och så vidare) finns i nationalstaten. Men det är inte ett rimligt svar på globaliseringens utmaningar!

Mänskligheten står verkligen inför genuint globala problem, som inte kan lösas på nationell nivå, inte heller i fri samverkan mellan oberoende nationer. Det gäller frågor om krig och fred, om global rättvisa, om en hållbar utveckling av vårt klot. Dessa problem kan inte heller lösas av EU.
Problemet med EU är att också det är nationellt till sin strävan (Centern uttryckte det väl då de i den gångna valkampanjen pläderade för upprättandet av en ”god stormakt”). Men ännu en stormakt, i rivalitet med USA, Kina, Ryssland med flera mäktiga nationer, kommer att vara av samma skrot och korn som övriga stormakter och den kommer inte att göra världen fredligare, mera rättvis eller bättre anpassad till nödvändiga miljöhänsyn.

Jag föreställer mig alltså att en alternativ EU-politik, på folklig och radikal grund, bör vara fortsatt EU-skeptisk, men inte från snävt nationalistisk utgångspunkt, utan från en global sådan.
Felet med EU är inte att det är överstatligt utan att det är begränsat. Vänstern bör klargöra att man är för överstatlighet — men på global nivå. Man bör verka för ett demokratiserat FN, för demokratiserade globala institutioner som Världsbank och IMF…

Här finns olika spirande initiativ att knyta an till (se min hemsida om sådana), men i huvudsak är det nog en fråga om att bryta ny mark och söka nya vägar i politiken.

Men det är väl till sådant vi ska ha vårt Vänsterparti.