Hur smart målgruppsanpassningen än blir kommer reklamen ändå att förbli lika blåst eftersom målgruppen är det. Och det älskar jag oss för.
För cirka ett år sedan, när jag precis kommit ut som transtjej, fick jag under en period otroligt mycket Youtube-reklam för testosterontillskott – uppenbart riktad till osäkra manosfär-killar som dagdrömmer om stenhårda magmuskler lite oftare än deras homofobi borde tillåta. I går försökte Instagram sälja en vaginalsalva till mig med den käcka sloganen ”Luktar bävern knas?” Jag tror det är detta som kallas maskininlärning.
Att vi numera är övervakade och spårade dygnet runt har tyvärr länge varit deppig allmänbildning snarare än kittlande konspirationsteori. Våra sociala liv utspelar sig på spelplaner styrda av Google och Meta, som säljer data om dig till andra som i sin tur vill sälja produkter till dig, i det charmigaste av system.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Det finns många anledningar att lura systemet. Ibland handlar det om ren trygghet – när kvinnor över hela den amerikanska södern raderar sina menscykel-appar för att inte datan ska skvallra om förbjudna aborter, och samma sydstater just nu försöker lagstifta bort transpersoner oavsett hur många unga liv det kostar, känns det rätt jävla skönt att algoritmen ännu inte kalibrerats för maximal dampenis-detektering. Mark Zuckerberg får hemskt gärna tro vad han vill om min bäver och vilka produkter den kräver.
Det som i kommentarsfält beskrivs som ett blodigt könskrig kokar i marknadsföringens värld ned till penisförstoring vs. bäverlukt.
Ibland är det mest roligt. När min 90-åriga farmor bara försöker spela Wordfeud och möts av oskippbara feberdrömsanimationer som mer liknar förvirrad outsiderkonst, men också när storföretagen ger upp Coca-Cola-fasaden av att bry sig om fred på jorden och faller tillbaka på att bara trycka upp en lättklädd röv i konsumentens ansikte. Det finns något väldigt gulligt i att båda, bevisligen, fortfarande funkar i någon utsträckning. Reklamen tar ned allt till en behaglig lägstanivå – det som på ledarsidor och i kommentarsfält beskrivs som ett blodigt könskrig kokar i marknadsföringens värld ned till penisförst0ring vs. bäverdoft. Vi ser ofta så satans dumma ut i våra svarta speglar, där dopamingenvägar, generande basbehov, djuriska begär och ängsligheter exploateras och reflekteras tillbaka genom billiga säljtrick som fortfarande funkar trots att alla genomskådar dem. Hur ”smart” (läs: invasiv) målgruppsanpassningen än blir kommer reklamen i änden att fortsätta vara lika blåst, för att målgruppen alltid är vi blåsta, blåsta människor. Och det älskar jag oss för.
I algoritmernas och de artificiella intelligensernas tidevarv vill jag slå ett slag för de organiska dumheterna. Alla obegripliga, motsägelsefulla och extremt förutsägbara små saker vi människor pysslar med av alla möjliga obskyra anledningar. Den mänskliga faktorn som skiljer oss från de rigida, logiska system som hela tiden försöker förstå och utnyttja vad som sker i våra söta små hjärnor, och som tycks bli mer bortkollrade för varje dag som går.
Tidigare i augusti publicerade AI-forskare från Stanford och Berkeley en studie som analyserade hur ChatGPT, chatt-boten vars sociala kompetens imponerat enormt på människor som aldrig pratar med andra riktiga människor, utvecklats på senaste. Resultatet? Vi har gjort den dummare. Den senaste versionen, GPT-4, hade under 2023 blivit markant sämre både på matteproblem och kodknackning, vilket tros beror på att dess användare helt enkelt matat den med mer och mer nonsens och felaktigheter.
Om AI förväntas utveckla superintelligens genom att lära sig av oss tror jag inte att maskinernas eventuella världsherravälde är något att oroa sig för. Jag lutar mig troget mot vår kollektiva obotliga idioti, alla tusentals år av misstag som ingen lärt sig någonting av, och hoppas inget annat än att botarna därute fortsätter att bli allt mer mänskliga. Med andra ord: odugliga, omogna, irrationella, svårtolkade, och helt ute och cyklar trots att de vägrar erkänna det. Inget förenar oss så starkt som OD – organisk dumhet.
