Innan Tjeckien blev medlem, såg landets romer EU som det förlovade landet.

Där skulle utanförskap, fattigdom, arbetslöshet och parallella utbildningssystem inte ha någon plats. Nu har två år gått sedan Tjeckien blev medlem, två år med talrika program som ska ”hjälpa romerna” ur segregationen. Men de sociala klyftorna har inte minskat, tvärtom. Det menar flera ledande romer.

Mellan tre och fyra miljoner romer lever i EU idag. När Bulgarien och Rumänien blir medlemmar 2007/2008 kommer antalet nästan att fördubblas. Romerna är den största minoriteten inom EU, och förmodligen den fattigaste. Inför utvidgningen måste de nya medlemsländerna visa upp program och mål för arbetet med minoriteter. Innan dess kunde de inte bli medlemmar. Därför har nu de tio nya medlemsländerna mer ambitiösa mål för sitt arbete mot diskriminering än de flesta av de gamla. Men arbetet mot diskriminering pågår bara på papperet. I verkligheten finns ingen politisk vilja. I Sverige talas det om kvotering och anonyma arbetsansökningar för att bryta segregeringen på arbetsmarknaden. I Tjeckien har varken stat eller kommun tagit några sådana initiativ. Nästan 70 procent av romerna är arbetslösa, jämfört med tio procent av majoritetsbefolkningen. En så stark segregation är omöjlig att bryta, säger den tjeckisk-romska organisationen Nova. Romerna anses ha otillräcklig utbildning och otillräckliga kvalifikationer, och det bidrar säkert till de höga arbetslöshetssiffrorna. Men den främsta orsaken är den strukturella diskrimineringen. Det visar alla studier inom EU. I dessa studier kan man även se att arbetsgivare i Tjeckien hellre anställer en ukrainare än en rom, även om ukrainaren inte talar tjeckiska. Arbetsgivare i Sverige anställer hellre en polack som inte talar svenska än en svensk rom. I ett pilotprojekt har Nova låtit romska arbetssökande ha med sig en följeslagare på sina anställningsintervjuer. Av 66 arbetssökande romer fick 46 arbete. Dzeno är en annan tjeckisk-romsk organisation med bas i Prag. Dzeno har räknat ut att staten har allt att vinna på att ändra sin attityd. Utgifterna för socialbidrag kan minska drastiskt, och de nyanställda romernas skatter kan öka inkomsterna. Det kan bli en markant skillnad i statskassan.

Arbetet mot diskriminering måste börja någonstans, men det är viktigt att förstå att problemen inte finns bara på arbetsmarknaden. Även om romerna kan försörja sig själva får de inte hyra bostäder. Det finns många vägar att gå, men följeslagare på anställningsintervjuer kan vara en av dessa vägar. Kanske en utomståendes blick gör det svårare att avfärda en person för att hon eller han är rom, svensk-etiopier eller kurd. I vilket fall som helst kommer det att ta generationer av medvetet arbete att utrmota diskrimineringen. Till det förlovade landet är vägen lång.