Det har gått snart tio år sedan taxitjänsten Uber lanserades på den svenska marknaden. Det stora frågetecknet som hängt över gigekonomin sedan begynnelsen har varit förhållandet mellan arbetarna och plattformarna, som i praktiken alltid varit de som lett och fördelat arbetet men som aldrig formellt behövt axla ett arbetsgivaransvar.
Sedan Uber pop olagligförklarades (det var svarttaxi) och plattformen genomgick en successiv metamorfos till en digital och mer lönedumpande version av en traditionell taxioperatör, har många andra arbetskraftsförmedlande plattformar dykt upp under delningsekonomins förtecken. Yepstr, Tiptapp och Taskrunner var tidiga exempel, och föregick de aktörer som numera kanske allra tydligast associeras med begreppet gigföretag; matkurirplattformar som Foodora, Wolt och Bolt.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
