Största opinionsförsprånget för borgarna sedan ”systemskiftesvalet” 1991. Men största likheten med 1991 ligger inte i siffror, utan i att borgerligheten återtagit det hegemoniska övertaget över dagordningssättandet.
DN Debatt publicerar en artikel av Klas Eklund. Där står samma saker som varje dag i början av 1990-talet. ”Regeringens politik håller jobben borta”, skriver Eklund. Receptet välbekant: sänkta skatter, privatiseringar, ändrade regler i sjukförsäkringen. Men det centrala är inte exakt vad som står i artikeln, utan hur han säljer in en världsbild, ett klimat. För tusende gången en liten kurs i nationalekonomiskt resonerande – riggat för att alltid komma fram till samma recept. Eklund kan skriva ”skattetaket är alltså nått”, med det enda argumentet (exakt samma sedan 1950-talet) att vi betalar mycket skatt nu.
Samma dag på ekonomisidorna – som dagligen under 1990-talet förklarade för oss att nedskärningarna var OUNDVIKLIGA: Persson kan inte bestämma nåt. Ingen kan egentligen bestämma nåt. Det som sker måste ske. Förutom att ”hindren” på arbetsmarknaden (skatter, kollektivavtal, sjukförsäkringar) måste bort. ”Inget utrymme finns numera för stora och kostnadskrävande välfärdsreformer”, står det. Visserligen en direkt lögn, men återigen: det viktiga är hur ofta det sägs.
Dock: situationen har inte föregåtts av ett ”apolitiskt” 1980-tal. Befolkningen har radikaliserats och fått en del politiskt självförtroende, inte minst i segern i EMU-folkomröstningen. Läget är på vissa punkter det motsatta mot 1991. Men man måste agera på det. Den rödgröna koalitionens arbete utmärks av att inte mycket hänt. Det är förstås bättre än nedskärningar och nedrivningar. Men det räcker inte för att vinna opinionen och återta initiativet.
Liksom 1991 står nu inte taburetterna på spel, utan de närmaste 5–10 årens politiska dagordning. Det är kollektivavtal, generell välfärd och hela samhällsklimatet som finns i potten. Utan ett skarpt vänsterprojekt till valet 2006 blir det Timbro och kanslihushöger för hela slanten. Minns ”den enda vägen”. Väj från den. Nu!
Fotnot: Eklunds debattartikel finns på:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=395255&previousRenderType=2
