Den populistiska protestvågen som svepte över delar av världen under 2010-talet tycks på de flesta håll ha ebbat ut eller övergått i långvarigt högerextremt väljarstöd. Men på vissa ställen kan kombinationen av politiskt och ekonomiskt missnöje fortfarande få krutdurken att explodera. Ett sådant land är Argentina.
I söndags hölls där de primärval som fastställer vilka kandidater som får ställa upp i presidentvalet om två månader. Med 30 procent av rösterna vann den excentriske libertarianen Javier Milei, framför högerns Patricia Bullrich (28 procent) och mitten-vänsterns Sergio Massa (27 procent). Det hade förutspåtts av flera opinionsmätningar, men trots det kom resultatet som en chock för de flesta. Milei är nämligen inte vem som helst.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
För några år sedan visste ingen vem han var, men när den excentriske nationalekonomen med yvigt hår och långa polisonger började bjudas in till tv-soffor för att ge sin syn på landets ekonomiska problem blev han snabbt rikskänd. Det är lika mycket hans livsstil som hans radikala politiska förslag som har dragit till sig uppmärksamhet.
Milei har tidigare varit aktiv som tantrisk sexcoach och talar öppet om sin preferens för trekanter. I ett konservativt land som Argentina genererar sådant rubriker. Det är dock hans politik som har fått finansmarknaderna att darra. Milei är en övertygad libertarian och hatar statsmakten. Han har bland annat lovat att ersätta den offentliga skolan med ett friskolesystem, avskaffa skolplikten, lägga ned sexualundervisningen och avskaffa minst sex departement, inklusive miljö-, arbetsmarknads- och jämställdhetsdepartementen. Sin frihetsälskande ideologi trogen har han även sagt sig vilja legalisera organförsäljning, med argumentet att ”ifall kvinnor har rätt till sina kroppar borde alla ha det”. Den libertarianska övertygelsen är så stark att Milei lät klona sin hund när denne dog och döpte de nya hundarna efter tre libertarianska förgrundsgestalter: Milton Friedman, Murray Rothbard och Robert Lucas.
Milei tycks själv ha insett att han behöver en bredare agenda än libertarianskt mumbojumbo
Hans enskilt viktigaste reform är föga förvånande ekonomisk. Milei har vid flera tillfällen sagt att han vill ”bränna ned” Argentinas centralbank och ersätta peson med den amerikanska dollarn. Det skulle innebära att Argentina gör sig av med sin monetära suveränitet och ger den amerikanska centralbanken kontroll över landets penningpolitik. Det är inte konstigt att sådana förslag dyker upp när den argentinska peson lider av hyperinflation och andra latinamerikanska ekonomier är ”dollariserade”. Problemet för Milei är bara att Argentinas ekonomiska problem inte kan lösas den vägen.
Som ekonomen Brad Setser påpekat är den argentinska krisen så djup att landet just nu saknar dollartillgångar. Den senaste avbetalningen av det gigantiska lånet från Internationella valutafonden som togs 2018 gjordes i kinesiska yuan. Milei vill alltså dollarisera landet, men frågan är: med vilka dollar? Marknaderna verkar inte heller övertygade av Mileis planer. Självaste IMF har uttryckt sig skeptiskt och peson förlorade 18 procent av sitt värde efter söndagens primärvalsseger, vilket fick centralbanken att höja styrräntan till skyhöga 118 procent.
Det är dock inte nödvändigtvis den skogstokiga libertarianismen som argentinarna dras till. Mileis framgång är snarare ett uttryck för det enorma missnöjet med landets ekonomi och politiska styre. Argentina befinner sig i recession, med en inflationsnivå på 115 procent – den överlägset högsta i världen. Den sittande peronistiska vänsterregeringen har inte gjort någonting för att förbättra situationen och 75 procent av väljarna är negativt inställda till den. Då är det inte förvånande att väljare söker sig till nya och extrema röster. Att Milei främst är en missnöjeskandidat bekräftas av att valdeltagandet i söndags var det lägsta på länge.
Milei tycks själv ha insett att han behöver en bredare agenda än libertarianskt mumbojumbo, och har på senare tid lagt sig till med en retorik som liknar Donald Trumps och Jair Bolsonaros. Likt andra spansktalande populister gör han utfall om eliten i ”la casta” och på hans valmöten vajar ofta den amerikanska extremhögerns gula flagga med orden ”Don’t tread on me”, trampa inte på mig. Det kan vara en smart idé – att bli galjonsfigurer för extremhögern har varit ett vinnande recept för många liberaler.
Peronisternas kandidat Sergio Massa, som handplockats av vicepresidenten Cristina Fernandez de Kirchner, kan fortfarande vinna i oktober om han lyckas mobilisera dem som stannade hemma i söndags. Men oddsen är höga eftersom han lär ställas mot en svårslagen koalition av Mileis och den traditionella högerns väljare i en andra valomgång. Den argentinska mittenvänstern har i slutändan dock främst sig själva att skylla.