Finsk politik har de senaste åren dominerats av tre stora partier, Centern, Samlingspartiet – de finska Moderaterna och Socialdemokraterna. Under tiden har inkomstskillnaderna ökat. Nyligen publicerade Institutet för hälsa och välfärd en rapport om att 70 procent av finländarna har det bra, men för de resterande 30 procenten går det allt sämre för. Fattigdomen ökar framförallt bland långtidsarbetslösa, ensamstående föräldrar och ålderspensionärer.
Nu är antalet fattiga på samma nivå som i början av 1970-talet. I rapporten slås fast att den politik som har förts de senaste 20 åren har ökat ojämlikheten i samhället. Detta har skapat en ond cirkel, där barn till fattiga föräldrar mår allt sämre och utslagningen ökar.

Vänstervalplattform

Efter andra världskriget var Finland ett utpräglat klassamhälle. Vänstern var sedan inbördeskriget förbjudet. Efter kriget tilläts vänstern att ställa upp i allmänna val och blev snabbt en stark politisk rörelse. Folkdemokraterna, som vänsterpartiet kallades, blev det största partiet i 1946 års val och under drygt ett och ett halvt år var folkdemokraten Mauno Pekkala Finlands statsminister.
– Det var striden om rätten till folkpension som var en del av vänsterns framgångar  1958, framhåller Vänsterförbundets nuvarande ordförande Paavo Arhinmäki, när jag träffar honom på en utställning för alternativ konst i Helsingfors under valrörelsen.
1990 bildades Vänsterförbundet, som ingick i regeringen mellan 1995-2003 med mindre betydelsefulla ministerposter.
I sitt nuvarande valprogram har vänstern uppmärksammat de ökade orättvisorna. Det betonas att grundtryggheten måste vara minst 750 euro varje månad och minimilönen 10 euro i timmen. Det skulle också finnas resurser till fler offentliga arbeten genom ett mer progressivt skattesystem och effektivare bekämpning av skattesmitning. Bristen på bostäder och dyra priser är ett stort problem i Helsingforstrakten. Vänstern vill göra en ordentlig satsning på hyresbostäder. Inte minst för de ungas skull, som nu måste bo hemma hos sina föräldrar. Byggandet av hyresbostäder skulle också minska arbetslösheten på 8,4 procent.

Sannfinländarna valets vinnare

Vänsterns valprogram är möjligt att genomföra och inga andra riksdagspartier driver samma frågor. Trots det tyder de senaste opinionsundersökningarna på en svag tillbakagång.
Joonas Leppänen, svenskspråkig riksdagskandidat i Helsingfors är ändå optimistisk. Jag möter honom under vänsterns valmöte i stadsdelen Sörnäs, som är ett starkt vänsterfäste.
– Jag tycker att valrörelsen här i Helsingfors har gått mycket bra. Vi har många nya och duktiga kandidater. Dessutom har vår ordförande Paavo Arhinmäki varit väldigt tydlig och bra i olika TV-debatter. Vänstern i Helsingfors har ett riksdagsmandat, men jag är säker på att vi kommer att ta ytterligare ett.
Valets stora vinnare väntas bli främlingsfientliga Sannfinländarna. Partiet fick 4,1 procent i riksdagsvalet för fyra år sedan, men enligt de senaste opinionsundersökningarna kan 16–17 procent rösta på Sannfinländarna. Hur kan det komma sig att de har fått en sådan fantastisk skjuts framåt? Det finns naturligtvis många förklaringar. Sannfinländarna framställer sig som det enda parti, som står upp för utsatta människor. När det gäller trygghet och välfärdsfrågor har de på pappret ett program som liknar det socialdemokratiska partiets. Den ekonomiska utvecklingen har de senaste 20 åren varit fantastisk, men fördelningen av den ökade levnadsstandarden har inte varit rättvis.
Detta har Sannfinländarnas partiledare, den karismatiske Timo Soini, skickligt utnyttjat. Partiet är också EU-kritiskt. Stora stödlån till EU-medlemmarna Grekland och Irland har upprört många i Finland.
Vid en närmare granskning kan man konstatera att Sannfinländarna är ett högerpopulistiskt parti. Det vill stoppa invandringen, trots att bara knappt tre procent av befolkningen har utländsk bakgrund. Snart kommer Finland att behöva utländsk arbetskraft för att klara de stora pensionsavgångarna. Sannfinländarna är motståndare till svenska, som är Finlands andra officiella språk. Utan svenskan skulle Finland bli isolerat i Norden och tappa affärsförbindelser. Till och med partiets egna medlemmar har reagerat på att kulturen bara ska bestå av finländsk konst.
Samlingspartiet är berett att samarbeta med Sannfinländarna i en kommande regering.
Socialdemokraterna, som är i opposition ser ut att gå mot ett förlustval i år. I ren desperation försökte partiet kopiera Sannfinländarnas invandrarpolitik för att vinna röster. Resultatet blev det motsatta, då många socialdemokrater tog illa vid sig och partiledningen tvingades backa.

Skattepolitiken skiljelinje

I den nuvarande regeringen sitter Samlingspartiet med det ungefär lika stora  Centerpartiet, samt De gröna och Svenska folkpartiet.
– Det finns en skillnad mellan Samlingspartiet och Socialdemokraterna, när det gäller  skattepolitiken. Samlingspartiet vill sänka skatten ytterligare och det skulle äventyra vår välfärd och sociala trygghet, säger Paavo Arhinmäki.
– Däremot är det fullt möjligt att Socialdemokraterna och Samlingspartiet ingår i samma regering. Blockpolitiken finns inte på samma sätt här i Finland som i Sverige, påpekar han.
Många röstar också i ren protest. Sannfinländarna drog nytta av att Centerns ordförande och tillika statsminister Vanhanen hade svårigheter att förklara hur han hade finansierat sin presidentvalskampanj 2006.
Det fanns misstanke om att statsministern var jävig när han delade ut valbidrag. Han avgick under dramatiska omständigheter och hotades av riksrätt. Detta har skapat ett politikerförakt bland vanliga människor.

Bättre i slutskedet

– Media har blåst upp Sannfinländarna som en ny kraft i finländsk politik. I själva verket är de ett högerpopulistisk parti, likt dem som finns i många andra europeiska länder.
– Nu i slutskedet av valrörelsen har det gått bättre för vänstern och det populistiska Sannfinländarna har börjat tappa i opinionen. När Sannfinländarna ställs mot väggen, börjar folk inse vad partiet verkligen går för, avslutar Paavo Arhinmäki.