Den sittande presidenten, Chandrika Bandaranaike Kumaratunga, ställer inte upp till omval. Nuvarande premiärministern Mahinda Rajapakse har utsätts till kronprins, och ses allmänt som den främste kandidaten.
Kumaratunga och Rajapakse tillhör båda Sri Lanka Freedom Party, ett parti som med viss fantasi skulle kunna betecknas som socialdemokratiskt. SLFP leder landets regering i koalition med flera center- och vänsterpartier. Den främste utmanaren är Ranil Wickremesinghe, före detta premiärminister, från högerpartiet United National Party.
Landets största vänsterparti, marxistiska Janatha Vimukthi Peramuna (Folkets Befrielsefront), stödjer Rajapakse. JVP gick med i den SLFP-ledda koalitionsregeringen i april i fjol, men lämnade den då man ansåg att regeringen gjort alltför mycket eftergifter till de Tamilska tigrarna i samband med förhandlingar om distributionen av tsunamibiståndet. JVP har dock valt att stödja Rajapakse, då en egen kandidat hade riskerat att splittra anti-UNP-väljarna och ge UNP valsegern.
JVP hyser ett starkt hat mot UNP, då UNP krossade JVP i slutet på 1980-talet i samband med en nationell revolt. Runt 60 000 ungdomar, verkliga eller påstådda JVP-anhängare, mördades av militären och UNP-ledda paramilitärer.
Tolv krav
Vid en presskonferens i Colombo den 5 oktober lade JVP fram de tolv krav som Rajapakse var tvungen att uppfylla för att få partiets stöd.
Det allra viktigaste var att Rajapakse, om han valts till president, inte skulle gå med på att diskutera upprättandet av någon form av provisoriskt självstyre i norra och östra Sri Lanka under LTTE:s kontroll. Rajapakse var även tvungen att lova JVP att han har för avsikt att omförhandla de delar av vapenstilleståndsavtalet med LTTE som i JVP anser hotar landets nationella integritet och går emot landets konstitution.
Separatistgerillan De tamilska tigrarna (LTTE) stödjer officiellt ingen av kandidaterna. Dock är det knappast någon hemlighet att LTTE skulle föredra en UNP-seger. I presidentvalet 2001 stödde LTTE öppet UNP. UNP har en viss bas hos den urbana tamiska medelklassen och är generellt mer positiva till en gå vidare med en autonomiplan för de tamilska områdena. Den SLFP-ledda minoritetsregeringen å andra sidan är beroende av JVPs och det buddhistisk-nationalistiska JHU, som båda motsätter sig en tamilsk autonomi under LTTE:s kontroll.
Svag historisk vänster
De historiska vänsterpartierna – Kommunistpartiet och det trotskistiska LSSP – stödjer Rajapakse. Dessa partier hade stort inflytande under 1950- och 1960-talen, men är idag bara skuggor av sina forna jag. Mycket tyder dock på att dessa båda partier egentligen inte stödjer Rajapakses linje om fredsprocessen, men då de saknar mobiliseringskraft att lansera en egen kandidat har de ställt upp bakom Rajapakse och den regering där de ingår. Ett flertal kandidater från mindre partier ställer upp, dock så väntas ingen få över 1 procent av rösterna. Bl.a. finns tre olika trotskistiska kandidater.
Många västanalytiker hoppas på att en seger för Wickremesinghe skulle kunna innebära att fredsprocessen kan få en nystart.
Samtidigt skulle en seger för Wickremesinghe betyda att landet får uppleva ytterligare en period av konfrontation mellan presidenten och parlamentet, något som under Wickremesinghes förra regeringsperiod tidvis ledde till fullständig handlingsförlamning.
