I Sverige som helhet tycks högervind blåsa. Men i Göteborg är det annorlunda.
Att situationen ser annorlunda ut ställd mot riksgenomsnittet har, enligt statsvetarna, sina rötter i såväl äldre som modernare historia. Dels traditionerna från Göteborgs förflutna som varvs- och industristad, traditioner som inte med lätthet brytes. Dels är Göteborg sedan många år en stor studentstad, vilket brukar vara synonymt med ett stort intresse för utrikes- och miljöfrågor, vilket lockar väljare till såväl vänsterpartiet som till folkpartiet, men desto mindre till socialdemokraterna.
– Fast socialdemokraterna har samtidigt Göran Johansson i spetsen, och han brukar ju ofta räknas som den mest populäre politikern i Sverige, säger Mikael Gilljam, statsvetare vid Göteborgs universitet.
Regionerna inte givna
Statsvetarna är dock överens om att stödet till vänsterblocket inte är lika stadigt som förut. Överhuvud taget har de tidigare röda eller blå regionerna förlorat mycket av sin tidigare så givna politiska färg.
– Ifall en politiker förr i tiden fick helt olika frågor beroende på var i landet han eller hon befann sig, så ställs samma frågor idag. Tv har spelat en stor roll för att förminska de regionala skillnaderna, menar Mikael Gilljam.
Flamman får tag i Göteborgs vänsterpartister i hjärtat av staden. På Kungsportsplatsen står de och håller appelmöte. En begränsad budget sätter upp hinder för omfattande medial annonsering, men detta tar man igen på traditionell flygbladsutdelning, möten och en strävan efter att profilera sig i specifika frågor såsom sjukvård och utrikespolitik.
Göteborgs vänsterparti säger sig blicka tillbaka på fyra år av vänstermajoritet i staden med tämligen stor glädje. Vilken punkt man särskilt vill framhålla råder inget tvivel om, nämligen de höjda kvinnolönerna. Med hjälp av en sorts arbetsvärderingsmodell har man lyckats pressa upp underbetaldas löner.
– Det här är vi väldigt stolta över, för våra resultat är långt bättre än i de flesta andra kommuner, menar Mats Pilhem, ordförande i Göteborgs vänsterpartidistrikt.
Pilhem hävdar att detta aldrig hänt utan att vänsterpartiet pressat på, och han pekar på att endast vänstern avsatt pengar i sin nästa budget för att fortsätta på den inslagna vägen. Socialdemokrater och miljöpartister har visserligen varit med hittills, men någon fortsatt utveckling har de ej budgeterat för.
Ser man på övriga hjärtefrågor hamnar omvandlingen av timanställningar i offentlig sektor till fasta tjänster högt, så även möjlighet till fem dagliga timmar på dagis för barn till arbetssökande – ett led i strävan efter 200 000 nya tjänster inom offentlig sektor. Ännu en hjärtefråga är trängselavgifter, detta tätt sammankopplat med planerna på att bygga en ny tunnelförbindelse under Göta Älv.
– Tunneln avlastar visserligen trafiken, men ser vi på utvecklingen hittills, så kommer trafikminskningen att ätas upp av ett ständigt ökande antal bilar, säger Mats Pilhem, och lägger till att man även vill bygga ut en västlänk, så att inte all tågtrafik tvingas in i ”säckstationen” på Göteborgs central.
Blickar vi fortsatt framåt ligger bostadsfrågan högt i prioriteringen. Redan nu menar vänsterpartiet att man ser ut att nå innevarande mandatperiods målsättning på 8 000 nya bostäder, och under kommande fyra år siktar man in sig på 12 000, varav 4 000 hyresrätter i kommunala bostadsbolag. Och man vill att fördelningen ska ske i traditionell bostadsförmedling.
– Vi har visserligen något som heter Boplats Göteborg, men dit lämnar man bara en intresseanmälan, så hyresvärden kan själv bestämma vilka som ska få bostad. Detta är dåligt för exempelvis ungdomar och människor med annorlunda namn.
Ny organisation
För att nå fram och söka vända de sjunkande opinionssiffrorna har vänsterpartiet i Göteborg satsat på ny organisation. En förändring är uppdelningen på temaveckor. Innevarande period är det sjukvårds- och äldrefrågor som fokuseras på. Mats Pilhem förklarar att man planerat inför valrörelsen 2006 mycket mer omsorgsfullt än vad man gjorde 2002. Då var det få som jobbade mycket, nu är det många som jobbar relativt lite. Framför allt syns det i arbetsfördelningen lokalföreningarna emellan.
– Var och en av lokalföreningarna har fått sitt eget arbetsområde. Lundby sköter bostadsfrågorna medan sjukvården tillfaller Frölunda.
Pilhem anser också att de dystra opinionssiffrorna är gravt överdrivna, i alla fall om man ser till just Göteborg.
Opinionsläget för vänsterblocket är här klart bättre än i landet i stort. Vänsterpartiet ligger strax under de tio procent vi fick förra gången, och sammantaget ser det ut som att borgarna inte kommer att kunna ta över makten i Göteborg den här gången heller.
God ekonomi räcker inte
Vänder man sig till den andra änden av den politiska skalan finner man ett moderaterna som i viss utsträckning är överraskande positivt till de fyra senaste årens rödgröna majoritetsstyre.
Man menar att det gemensamma arbetet för evenemang, företagsetablering och byggnation varit mycket framgångsrikt. Stadens ekonomi beskrivs från moderat håll som god, men:
– Vad spelar det för roll att ekonomin är god, när de styrande inte lagt manken till för att hjälpa folk med deras vardagliga problem? frågar sig Henrik Nilsson, moderat budgetsekreterare vid Göteborgs kommun.
Nilsson presenterar en topplista över de viktigaste frågorna för Göteborg ur moderat synvinkel. Först att arbetslösheten inte minskat under de fyra senaste åren. Alltför många är beroende av socialbidrag. Därnäst nämner han liksom vänsterpartiet dagiskön, dock ur en annan vinkel – man har inte lyckats uppfylla målet med dagisplats för alla från ett års ålder. Som tredje punkt för Henrik Nilsson fram att hålla Göteborg rent och tryggt alltid, inte bara vid större evenemang,
Och trängselavgifterna?
– I Stockholm var de relativt enkla att införa, men Göteborg har en helt annorlunda kartbild. Vi satsar hellre på att rusta upp kollektivtrafiken. Spårvagnarna är möjligen pittoreska, men inte effektiva, så folk väljer bort dem.
