Vänsterpartiet är ett EU-kritiskt parti. Och visst, till skillnad från danska Socialistiskt Folkpartis ledamöter, har Eva-Britt Svensson och Jens Holm inte låtit sig tjusas av fina middagsbjudningar i Bryssel och Strasbourg, höga traktamenten och frikostiga reseöverskott.

Men tyvärr har Vänsterpartiets röstbeteende i EU-parlamentet det senaste året varit förvånansvärt svagt. Junilistans nya undersökning visar att Vänsterpartiets EU-kritik har tappat mycket av sin kraft. Numera röstar man oroväckande ofta ja till att EU ska få mer makt på bekostnad av Sveriges riksdag.

Junilistan har gått igenom hur de svenska ledamöterna har röstat i samtliga slutomröstningar i EU-parlamentet under förra året. Sammanlagt handlar det om 535 omröstningar och varje enskild ledamots röst är registrerad i EU-parlamentets officiella protokoll.

Var och en som vill kontrollera Junilistans resultat kan göra det på EU-parlamentets hemsida.
Vänsterpartiets EU-kritik är viktig, inte minst ur ett opinionsbildade perspektiv.

Men Vänsterpartiets ledamöter Eva-Britt Svensson och Jens Holm röstade under 2008 ja till att EU ska ta ansvar för medlemsländernas vuxenutbildning, ja till att skattepengar skulle användas till att stötta Maltas krisande textilbransch, ja till att EU ska definiera en europeisk vision om kultur, kreativitet och innovation, ja till en gemensam havspolitik i EU, ja till att EU ska få mer inflytande över fördelningen av biståndet och ja till ett särskilt EU-aktivitetsprogram för ungdomar till en kostnad av 885 miljoner euro över sex år.

Vi i Junilistan kan hålla med om att en del av de förslag som hamnar på EU-parlamentarikernas bord är behjärtansvärda. Men bör vi inte först ställa frågan om ärendet över huvud taget ska hanteras på EU-nivå?

I EU-parlamentet kan man inte utan vidare rösta ja till det goda och nej till det onda, utan att på samma gång föra ett kritiskt resonemang om på vilken nivå lagstiftningen bör ligga.

Mycket av vad som beslutas i EU-parlamentet är tyckande utan koppling till lagstiftning. Och parlamentet har alltid goda synpunkter, på prostitution, på fattigdom, på ensamma barn och på situationen för de bostadslösa. Ofta när sådana betänkanden kommer på bordet väljer vi i Junilistan att rösta nej, trots att vi därigenom beskylls för att vara FÖR prostitution, fattigdom etc etc.

Men vårt nej kommer sig av att vi inte vill att EU skall ha makt i dessa frågor. Och vi gillar inte heller att man använder EU-parlamentet till att producera välmenande uttalanden utan ansvar.

Det vilar inte så litet hyckleri över detta agerande: Den goda viljan manifesterar man gärna i intet förpliktande resolutioner – den verklige makten reserveras till beslut av en helt annan karaktär.

Sören Wibe, Junilistan

Eva Britt Svensson och Jens Holm svarar:

Junilistan kritiserar hur vi har röstat i några marginella frågor. Det är minst sagt märkligt, ty Junilistan och Vänsterpartiet har röstat lika i en betydande del av omröstningarna. Det gäller inte minst de tyngre betänkandena om Lissabonfördraget eller militariseringen av EU.

Junilistan väljer istället att lyfta fram några marginella fall. Det är att göra en höna av en fjäder. Vi står fast i vår EU-kritik och vi är glada att vi oftast kan lita på Junilistan i de frågorna.

Men vi känner stor oro vid Junilistans stöd till EU:s nykoloniala handelspolitik samt dess accepterande av den inre marknadens överhöghet. De är två konkreta frågor som verkligen skiljer oss åt.

Vi ser också med oro på vissa av Junilistans kandidaters ifrågasättande av FN:s klimatpanels slutsatser om klimatförändringarna och Junilistans ovilja att verkligen ta itu med den rika världens utsläpp. Det är därom den politiska striden borde stå.