”Riktade attacker mot civil infrastruktur med det tydliga syftet att hindra män, kvinnor och barn från att få tillgång till vatten, el och värme inför den kommande vintern – detta är rena terrordåd.”

Så lät det när Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, talade om Rysslands invasion av Ukraina för drygt ett år sedan. Hennes klarsynthet är som bortblåst nu när det i stället är Israel, en av EU:s allierade, som terroriserar civilbefolkningen i Palestina. Som så många andra europeiska ledare beskriver hon i stället Israels vedergällning som självförsvar. EU:s moraliska kompass fungerar uppenbarligen inte i Mellanöstern.

Israel har nu dödat fler än 21 000 palestinier, ungefär en procent av alla Gazabor. En stor del av landremsan har jämnats med marken och fler än hälften av alla bostadshus i Gaza är totalförstörda eller skadade. För de palestinier som flyr Israels urskillningslösa attacker finns det inga hem att återvända till.

Israel för ett krig mot hela det palestinska folket

På Västbanken, som inte kontrolleras av Hamas, har israeliska bosättare använt kriget i Gaza som förevändning för att trappa upp attackerna mot palestinier. Med stöd från den israeliska militären har de mördat, fängslat, torterat och fördrivit palestinska familjer från sina hem. I början av december godkände Israel planer på att bygga nya illegala bosättningar i östra Jerusalem.

Ibland beskrivs Israels krig som ett krig mot Hamas. Krigets verklighet – och den extremistiska israeliska regeringens utspel – visar något annat. Israel för ett krig mot hela det palestinska folket.

Israels brott mot internationell lag staplas på varandra: kollektiv bestraffning, urskillningslösa attacker, angrepp på sjukvårdsenheter, tvångsevakuering av civilbefolkningen. Listan kan göras längre. Enligt FN:s Världslivsmedelprogram svälter hälften av Gazas befolkning. FN:s experter varnade redan i mitten av november för ett ”folkmord under utveckling”.

Och vi – i Sverige, i EU, och i resten av Västvärlden – låter detta ske. I en kollektiv minnesförlust verkar våra politiker ha glömt konfliktens mest grundläggande fakta.

Faktum nummer ett: den ena sidans illdåd rättfärdigar inte den andras. Faktum nummer två: Israel är en ockupationsmakt och en apartheidstat. Israel har ockuperat Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem sedan 1967. Palestinier har alltså levt under israelisk militärockupation i mer än 50 år.

Israel utökar varje år sina olagliga bosättningar på Västbanken. För de israeler och palestinier som bor där gäller olika lagsystem

Israel kontrollerar allt som kommer in i Gaza, samt dess luftrum och kustremsa. De muslimer och araber som bor i Israel har inte samma politiska rättigheter som judar. Det finns gator och vägar i Israel som bara israeler, och inte palestinier, får gå eller köra på.

Israel utökar varje år sina olagliga bosättningar på Västbanken. För de israeler och palestinier som bor där gäller olika lagsystem. Palestinier straffas i enlighet med israelisk militärlag, och tusentals palestinier – inklusive barn – sitter inlåsta i israeliska militärfängelser, i många fall utan åtal.

EU är Israels viktigaste handelspartner, vilket ger EU stort inflytande över landets ekonomi och politik. Det självklara politiska svaret på Israels illegala ockupation av Palestina, illegala bosättningspolitik och uppenbara krigsbrott är att införa sanktioner mot Israel och att omedelbart häva EU:s associeringsavtal med landet, som ger Israel förmånliga handelsvillkor med unionen.

Och till dess att våra politiska representanter vaknar upp inför denna självklarhet: låt oss, som privatpersoner och organisationer, bojkotta israeliska varor och produkter och sluta investera i israeliska företag.