– Vi lägger ett fjärde varsel för att sätta ytterligare press på Sveriges kommuner och landsting. Vi hoppas att de lokala arbetsgivarna nu ger den centrala förhandlingsdelegationen i uppdrag att snabbt få till stånd ett nytt avtal, säger Anna-Karin Eklund, Vårdförbundets ordförande.

På tisdagen fattade Vårdförbundet beslut om ytterligare ett varsel. Varsel nummer fyra från den 29 maj innebär att sammanlagt 10.000 av Vårdförbundets medlemmar kommer att vara ute i strejk.
Sympatiyttringar från andra fack börjar så smått att droppa in. Ordförandekonferensen för ST inom universitets- och högskoleområdet, säger i ett uttalande bland annat: ”TCO måste aktivt mobilisera till Vårdförbundets demonstrationer.”
Journalistförbundets kongress antog på tisdagseftermiddagen ett uttalande till stöd för Vårdförbundet.
Vårdförbundet har ett specifikt dilemma inom offentlig sektor. Samma som för Kommunal vid strejken 2003. Arbetsgivaren förlorar inte pengar på att verksamheten står stilla – åtminstone inte på kort sikt. I stället ser arbetsgivaren pengarna ticka in för varje timme som löner inte utbetalas.

Vårdförbundet är därför extremt beroende av en välvillig opinion, vilket det också har. Samtidigt är det opinionen som ska sätta press på arbetsgivarna att ge efter för facket. Det blir ett riktigt finlir. De som blir utan vård ska bli arga men rikta ilskan åt rätt håll – mot arbetsgivarna och inte mot personal eller fack. Nog klarar väl svenskarna en sådan urskillning?