– Det fanns bra och dåliga sidor av vår valkampanj i presidentvalet. Det goda var att vi kunde delta med en progressiv plattform i den nationella valdebatten, det var första gången någonsin i ett presidentval. Det är en utveckling som många till vänster sympatiserar med.

Men många vänsterväljare lät bli att rösta på PLM, då de bedömde att han saknade en verklig chans att vinna.

– Då röstade de hellre på den mindre dåliga kandidaten för att undvika att Marcos blev omvald. Vänstern var splittrad och många inklusive socialdemokraterna stödde Leni Robredo. Andra gav sitt stöd till oss.

Hans vänsterkoalition fick nöja sig med 0,17 procent av rösterna. Valet vanns i stället av Ferdinand ”Bongbong” Marcos, son till landets långvarige diktator Ferdinand Marcos. Till vicepresident valdes Sara Duterte, dotter till den kontroversielle avgående presidenten Rodrigo Duterte. Leni Robredo som fick näst flest röster var vicepresident under Rodrigo Duterte. Som så många gånger tidigare stod valet mellan olika kandidater från Filippinernas politiska elit med dess etablerade familjer.

– Vårt valsystem liknar det i USA. Många inom vänstern känner sig tvingade att kompromissa och rösta på det mindre dåliga liberala alternativet. För dem handlar det om taktik, inte att ställa upp ett verkligt alternativ till de politiska eliter som styr landet. För oss var kampanjen ett första steg i att samla en bredare vänster inför framtida val. De unga, studenterna, välkomnade att vi deltog. Även många progressiva som röstade på Leni inser i djupet av sitt hjärta att de hör hemma hos oss.

Valresultatet blev inte vad Leody hade hoppats på, men planen är långsiktig.

– Det var ett första steg, en bra start. Vi är övertygade om att vi bör fortsätta på den här vägen och bygga en rörelse som inte bara vill byta president utan ersätta hela elitstyret. I dag är inte massorna representerade. I nästa val kommer vi att få mer stöd och kunna utmana på allvar.

Runtom i landet arbetar många PLM-medlemmar med miljö- och klimatfrågor. Det finns lokala rörelser mot miljöfarliga gruvor, markstölder från urfolk och projekt som förstör miljön och ökar utsläppen. Filippinerna är ett av de länder som är mest utsatta av klimatförändringen:

– Fiskarbefolkningen drabbas hårt av tyfonerna. Vi har i genomsnitt 20 tyfoner per år och de som bor längs kusten drabbas värst. Även bönderna drabbas när grödorna förstörs. I städerna är det fattiga arbetare och arbetslösa som måste bo nära floderna och kanalerna. De känner av klimatförändringarna mest när de blir offer för översvämningar.

I ett land som Filippinerna, där klyftorna är enorma, är extremvädret alltså både en klimat- och en klassfråga, förklarar Leody.

– Klimatfrågan berör många, och även många som inte står till vänster organiserar sig. Klimatrörelsen växer. Vår uppgift är att stödja och vara aktiva i olika rörelser. Kolbolag, gruvföretag och fossilbolag har direkt inflytande över regeringen. En del politiker har själva ekonomiska intressen i olika gruvprojekt, flera senatorer är ägare i olika gruvbolag. Miljörörelsen utmanar deras ekonomiska intressen.

Den politiska vänstern är splittrad i olika grupper. Man har olika syn på om och hur man ska ställa upp i valen. Det finns olika sätt att förhålla sig till den maoistiska gerillan NPA och dess politiska organisationer. NPA är en av världens äldsta kommunistiska gerillarörelser med tusentals soldater, och är terroriststämplad av bland andra EU. Aktivister som blir uthängda som NPA-anhängare med så kallad rödstämpling riskerar att kidnappas eller mördas. Det drabbar inte bara vänstern utan även miljöaktivister, fackligt aktiva och urfolk som arbetar för sina rättigheter. Det drabbar ofta PLM-medlemmar som är lokala aktivister i folkrörelserna.

– Vanligt folk har svårt att se skillnad på oss och maoisterna. Det är vårt problem. Militären och säkerhetstjänsten vet att vi är annorlunda än NPA. Vi arbetar öppet och fredligt, vi ställer upp i val och säger vad vi tycker. Vi tror på demokratiskt arbete, vi har inga vapen. Men även under den nya regeringen attackeras de, säger Leody.

– Duterteregeringen var öppen i sina attacker mot vänstern. Den nya Marcosregeringen använder inte samma språk. De säger inte mörda, mörda, mörda som Duterte. Men militären fortsätter kampanjen mot lokala aktivister från vänstern och progressiva rörelser. Arresteringar, tortyr och rödstämpling fortsätter som tidigare. Regeringen och militären klumpar ihop alla progressiva krafter med NPA-gerillan.

Flera försök med fredsförhandlingar mellan gerillan och regeringen har skett, men hittills har alla misslyckats. I grunden finns stora landets enorma klasskillnader, korruption och våld.

– NPA tror på väpnad kamp men det gör inte jag. Det vore bra med en fredsprocess så NPA kunde lägga ned vapnen. I perioder har det funnits fredssamtal med norsk medling och vi vill att de återupptas. Även andra grupper till vänster, urfolken och olika rörelser borde få delta i samtalen.
Dessutom behövs det en politisk överenskommelse där man gör något åt de stora samhällsproblemen, säger Leody.

– Nu försöker regeringen pressa tillbaka vänstern med repressiva lagar. Konstitutionen måste ändras så att även marginaliserade grupper kan ställa upp i valen, det krävs för att få tilltro till politiken. Regeringen måste ändra sitt sätt att tänka och acceptera en utveckling mot verklig demokrati. De ansvariga för alla mord på oskyldiga måste ställas till svars. Men regeringen vill inte lyssna på berättigade krav som jordreform och ett förändrat valsystem. De vill bara att gerillan ska ge upp. Då blir det inga meningsfulla fredssamtal.

Filippinerna är ett av världens farligaste länder för aktiva i vänstern och olika folkrörelser. Under president Duterte fördes dessutom ett ”krig mot drogerna” där personer som anklagades för handel med droger dödades utan rättsprocess. Enligt Leody är det ingen tvekan vilka som ligger bakom våldet:

– Det är militären och storföretagen. De ligger bakom trakasserierna och våldet. Nästan inga av dem döms för sina brott. Av 6 252 mordfall har bara 20 lett till en dom. Det är därför som internationella brottsmålsdomstolen ICC vill undersöka saken. Rättssystemet här fungerar inte.

Den 26 januari öppnade ICC en utredning av de många som dödats i antidrogoperationer mellan juli 2016 och maj 2022. Enligt en rapport från Human Rights Watch förfalskar polisen regelbundet bevis för att motivera dödandet.

Leody har sett många vänner i den fackliga och politiska rörelsen bli trakasserade eller mördade. När han besökte urfolksgrupper som demonstrerade mot att deras land togs i beslag för en gruva 2022 blev de beskjutna.

– Det är farligt att vara aktiv. Under undantagstillståndet och diktaturen hade aktivismen mycket stöd. Nu har det varit massiv propaganda från Duterte för att förtala och skrämma vänstern. Det har inte skett någon egentlig förändring under den nya presidenten.

Trots det fortsätter Leody och den filippinska vänstern sitt arbete. De prioriterar lokala massaktioner för att bygga en starkare rörelse. De sluter allianser med klimatrörelsen och utvecklar ekosocialistiska idéer:

– Det är spännande, vi kommer att bygga vidare på det vi åstadkommit. Vi nådde många människor under valkampanjen med våra argument för att förändra det politiska systemet. I dag kontrolleras det av eliten. Vi går emot dynastierna av traditionella politiker, de som också har den ekonomiska makten. Det räcker inte med att byta ut presidenten mot en ny person om inte systemet ändras.