Israels attack mot Gaza är ett av vår tids brutalaste krig. Men medierna tar varje chans att tona ned övergreppen. Frågan är bara hur länge till det är möjligt.
Publiken jublar när Rawahel ännu en gång gör mål. Palestinaflaggor vajar, keffiyehsjalar vevas i luften.
– Jag älskar den här sporten och de här människorna, säger den unga fotbollsspelaren Walid till Göteborgsposten (17/7).
– Jag känner inte dem och de känner inte mig, men de respekterar mig och mitt land.
Rawahel, ett pojklag för 13–14-åringar, har kommit till Göteborg ända från Västbanken för att spela i Gothia Cup. En chans att få bort barnen från krigsatmosfären, så att de ska få känna sig trygga, menar tränaren Rabi Abu Nazen.
Några dagar tidigare i Palestina har den israeliska militären, IDF, återigen massakrerat en så kallad ”säker zon”, dit IDF själva uppmanat palestinier att fly. Förra gången hette platsen Rafah. Nu heter den al-Mawasi.
Experter och människorättsorganisationer varnar för så väl folkmord som etnisk rensning
Enligt FN-organet Ocha har mer än 38 000 palestinier rapporterats dödade sedan Israel gick in i Gaza i oktober. Räknar man in de som också dött av Israels framprovocerade svält, brist på dricksvatten, kollapsad sjukvård och alla de som begravts i rasmassorna, är siffran antagligen mycket högre. Enligt ansedda medicinska tidskriften Lancet kan den ligga så högt som 186 000.
Det är ett av de mest brutala krigen i vår tid. Experter och människorättsorganisationer varnar för så väl folkmord som etnisk rensning. För den som bor i västvärlden och konsumerar nyheter från de större medierna, framgår dock inte lidandets omfattning. Här har medierna nämligen intagit en inte bara ängslig position, utan en där de ibland rentav blir megafon för den israeliska propagandan.
När en IDF-soldat skickar sin hund på en ung man med Downs syndrom och sedan lämnar honom för att dö, blir rubriken i BBC: ”The lonely death of Gaza man with Down’s syndrome” (16/7) (”Den ensliga döden för en manlig Gazabo med Downs”). Som om döden stilla infunnit sig alldeles på egen hand.
När IDF dödar 16 personer i en skola, väljer SVT att återge Israels pressmeddelande rakt av. Då blir nyheten att IDF jagat Hamasterrorister som ”använt civila som mänskliga sköldar” (8/7). Det speglar en trend – inte mindre än tre gånger har SVT fällts av Granskningsnämnden för opartiska inslag till Israels favör.
Skribenten och aktivisten Ellen Helker-Nygren har granskat alla artiklar som Dagens Nyheter publicerade om kriget under dess första månad. Hon fann bland annat att kraftuttryck som ”blodigt”, ”massaker” och ”slakt” ofta användes om israeliska dödsoffer men i bara ett fall om palestinska – trots att de palestinska dödsoffren var tio gånger fler i slutet av månaden. Liknande granskningar har gjorts av amerikanska och brittiska medier, som visat på snarlika resultat.
Tillsammans skapar de en illusion om Israels dödande som rättfärdigt, och av palestinier som inte riktigt mänskliga. Med den berättelsen i ryggen kan USA fortsätta att förse Israel med vapen – medan EU, Israels viktigaste handelspartner, som genom sanktioner och handelsblockad hade kunnat sänka Israels ekonomi – fortsätter att ge sitt passiva stöd.
Frågan är bara hur länge till det går. De flesta i Gaza i dag har nämligen en smart telefon
Frågan är bara hur länge till det går. De flesta i Gaza i dag har nämligen en smart telefon. Bilder och klipp från den hårresande, ocensurerade verkligheten med döda barn, stympade lemmar, förtvivlade mammor och pappor och ändlös förstörelse, pumpas ut på sociala medier där de sprids av hela världens växande Palestinarörelse.
Det har effekt. Stora aktörer som Samsung och Norges statliga oljefond, en av världens största, har dragit tillbaka verksamhet och investeringar i landet. De israeliska forskarna Eugene Kandel och Ron Tzur varnar i en rapport för att staten Israel på sikt kommer att kollapsa om ingenting ändras.
Den här veckan ordnar Palestinarörelsen ”Week of rage” (”Vecka av vrede”) i Stockholm. Demonstrationståg kommer att fylla Stockholms gator, och det kommer att skanderas: ”Alla ser och alla hör, hur barnen i Gaza dör!”
När trycket blir stort nog kommer politikerna att behöva agera. En dag kommer Palestina vara ett land där barn spelar fotboll utan en tanke på flykt och död. Låt oss hålla i tills dess.
