En vecka efter att han i våras tog initiativet till Uppsaladeklarationen, som uppmanar till institutionell bojkott av israeliska myndigheter och lärosäten i protest mot folkmordet på palestinier, hade över 1 400 akademiker och universitetsanställda skrivit under. Uppsala universitets egen styrelse och rektor skickade samtidigt ett skarpt formulerat brev till regeringen, men ställde sig fortfarande inte bakom en total bojkott.

Sedan dess har Flamman rapporterat om hur ett tyskt upprop gått i samma fotspår, och nu har även ett pan-europeiskt sådant samlat över 2 200 underskrifter från hela kontinenten. Avtryck har börjat synas i statistiken, där det under det senaste året blivit allt ovanligare för israeliska forskare att publicera studier ihop med kollegor från bland annat Spanien, Sydafrika, Nederländerna och Japan. 

Det skulle vara ett jättehårt slag mot israelisk forskning om de inte längre fick det.

– Det handlade inte ens om att skapa opinion, utan om att skapa ett utlopp för en som redan fanns, säger Petter Hellström.

– Den starka repression som finns mot solidaritetsyttringar i hela västvärlden, inklusive Sverige – från bilattacker och spott, till hur regeringsföreträdare uttalar sig – kan nog göra folk räddare för att gå på manifestationer, men jag tror också att många bara blir argare. Att sätta sitt namn på något tror jag inte att man kommer lyckas hindra folk från.

Vid ”krismötet” beskrivs det i Israels utrikesutskott hur bojkottsrörelsen ”organiseras av antisemiter” och ”sprider sig som ett virus” mellan olika universitetscampus. Man ska tillsätta ett ”juridiskt team” som ska bekämpa bojkotten, och uppger att man de senaste två åren spenderat över 800 000 amerikanska dollar på att bemöta rörelsen.

Den främsta skräcken är dock att omfattande forskningsavtal ska rubbas – som EU:s Horizon Europe, från vilka israeliska forskare och företag tagit emot över 1,1 miljoner euro i bidrag sedan 2021, då landet anslöts till programmet. Att ”anti-israelisk aktivitet i form av reklam och upprop” även förekommit på partikelaccelerator-centret CERN i Schweiz pekas ut som en ”stor fara”.

– Israel har specialiserat sig på att söka europeiska forskningsmedel trots att de inte är med i EU, vilket har att göra med associationsavtalet, förklarar Petter Hellström.

– Det skulle vara ett jättehårt slag mot israelisk forskning om de inte längre fick det. De skulle vara tvungna att betala själva, alternativt inte ha särskilt mycket forskning alls.

När EU-kommissionen i somras föreslog att ”delvis upphäva” Horizon Europe-avtalet, vilket bland annat Tyskland lade in veto mot, skrev man att rena forskningssamarbeten inte skulle påverkas. Beslutet skulle främst röra israeliska bolag i EU:s startup-program EIC Accelerator som utvecklar ”disruptiv, ny teknologi med potentiellt dubbla användningsområden, som cybersäkerhet, drönare och AI”.

På krismötet i Knesset uttrycker Emmanuel Nahshon Schlanger, ansvarig för ett ”anti-bojkotts-team”, oro för att Israels plats i nästa Horizon-program 2028 är osäker:

”Detta rör inte bara pengar, utan ett av de ledande vetenskapliga samarbetena i världen, som gör att vi kan ansluta oss till de globala trenderna inom cyber och AI.”

Yair Wallach (bilden), israelisk historiker i Storbritannien, menar att de flesta akademiker i Israel motsätter sig bojkott – men också att allt fler öppet mobiliserar mot folkmordet, och kräver sanktioner mot staten ”med full vetskap om att de själva kan ta skada”. Han tror att handelsstopp och rent finansiella sanktioner hade drabbat ”mäktigare sektorer, med större inflytande över regeringen” mer direkt än vad akademisk bojkott och kulturell isolering gör.

– Många akademiker och institutioner skulle utan tvekan kunna inta en djärvare linje mot regeringen och folkmordet. Samtidigt bör det sägas att i Netanyahus ögon är den akademiska världen och kultursektorn redan illojala, och potentiella fiender – så pass att den Netanyahu-lojala tv-presentatören Yinon Magal jublade när en iransk missil träffade Weizmanninstitutets vetenskapslaboratorier.

Flamman har sökt Vinnovas svenska ansvarige för Horisont Europa, som hänvisar till regeringen och UD. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard har inte återkommit.