I den bästa av världar hade man kunnat bli glad över att kristdemokraterna är på fallrepet. Det hade kunnat innebära att den religiösa värdekonservatismen faktiskt tappar mark till förmån för mer liberala – i ordets bästa bemärkelse – idéer. Dessvärre tycks så inte vara fallet. I den kristna tidningen Dagen rasar sedan en tid en het debatt om abortfrågan. Den tändande gnistan var Göran Hägglunds besked att regeringen har för avsikt att låta utländska kvinnor göra abort i Sverige. Namnkunniga kristdemokrater och kyrkliga företrädare har gett luft åt sitt missnöje över förflackningen. Ord som svek har förekommit. Pingströrelsens och katolska kyrkans ledare hotade rentav att rösta ner högerregeringen vid nästa val om aborträtten utvidgas. Till förmån för vilka då, har många lite sarkastiskt frågat – med all rätt. Den politiska övergivenheten för dogmatiska motståndare till aborter, jämställdhet och HBT-personers rättigheter är ett faktum.
Det är egentligen bara på marginalen de etablerade partierna idag skiljer sig åt i de här frågorna – om inte i praktiken så i den öppna retoriken. Men utanför den politiska mittfåran lever frågorna ett betydligt yvigare liv. Svenska kyrkan har länge plågats av fraktionsstrider och splittring om kvinnliga präster, homovigslar och KG Hammars politiska utspel. Och utanför kyrkan är såväl homofobi som antifeminism och islamfientlighet utbredda fenomen – om än mycket sällan av genomtänkt och ideologiskt slag.
Det är därför inte särskilt förvånande att Sverigedemokraterna alltmer börjat rikta in sig på de indignerade kristna som står utan representation i ”etablissemanget”. Partiet deklarerade nyligen i tidningen Dagen att ”ungkyrkorörelsens tankar har blivit en naturlig del av partiets värdegrund och att det därför bäst representerar väljare med värdekonservativ grundsyn.” Och sd växer i ungefär motsvarande grad som kd tappar i de senaste mätningarna. Kanske står vi inför en radikalisering av kristna som, i likhet med vad som pågått en längre tid i USA, gifter ihop sig med främlingsfientliga krafter i den uppiskade islamhetsen. Det borde oroa många fler än den politiska vänstern.