Nyheter/Utrikes 22 mars, 2019

Venezuelas utvandrare

Över tre miljoner venezolaner har lämnat det hårt krisdrabbade landet på grund av inflation och matbrist. I grannländerna möts de dock av främlingsfientlighet och attacker. Flamman har träffat några av dem.

Längs Calle Berlín i Miraflores, Limas mest exklusiva område, duggar restaurangerna tätt. Gatan är känd för sina billiga lunchmenyer i det annars dyra kvarteret. Inkastarna slåss febrilt om de förbipasserandes hunger.

 

venezuela2

– Fylld potatis, friterad fisk, kubanskt ris? frågar en äldre herre med venezolansk accent. Några meter längre fram pekar en yngre inkastare på sin restaurangs meny och utbrister ”A la orden joven!”, ett uttryck som betyder ungefär ”till er tjänst” och som används i Venezuela snarare än i Peru.

Efter ett par minuter står det klart för mig att alla inkastare längs Calle Berlín verkar ha venezolanskt ursprung. Så även servitriser, kockar och gatuförsäljare. Och så märkligt är det inte. Venezuela blöder. Över tre miljoner har lämnat landet sedan den ekonomiska krisen urartade för två år sedan. Drygt 700 000 av dem har kommit till Peru, varav de flesta testar lyckan i huvudstaden Lima. Med tanke på utvecklingen i hemlandet lär flyktingströmmen knappast avta. Enligt beräkningar förväntas siffran växa till en miljon mot slutet av året.

För att stödja den enorma mängden nyanlända har flertalet hjälporganisationer skapats. I Kennedy-parken, ett par minuter från matoset på Calle Berlín, träffar jag Zoleibel Bestidas, 31, som arbetar ideellt för organisationen ”Venezolaner i Lima”.

 

venezuela1

Zoleibel Bestidas kom till Peru för sju år sedan. Nu hjälper hon nyanlända genom organisationen ”Venezolaner i Lima”.

– När jag kom hit fanns ingen hjälp att få med någonting. Det ville vi ändra på. Nu när situationen förvärrats är det ännu viktigare. Vi har insamlingar för kläder, mat… Ja, i stort sett allting. De som kommer hit nu äger bokstavligen ingenting, berättar Zoleibel sorgset.

Själv sökte hon sig till Peru för sju år sedan för att arbeta inom turism. Situationen i hemlandet var då helt annorlunda. Lönen kom som den skulle och maten stod på bordet. De få som sökte sig ut ur landet på den tiden gjorde det likt Zoleibel på grund av att arbetsmarknaden i andra länder lockade. Så är det inte nu.

– Det är omöjligt att leva i Venezuela i dag. Inflationen paralyserar landet. Det går inte att köpa mat. Lönen räcker inte till att köpa bröd. När jag lämnade var det av personliga skäl, men nu handlar det om överlevnad.

Zoleibel vet vad hon pratar om. Hennes syskon anlände nyligen till Lima och från hembyn utanför Maracaibo vittnar hennes släktingar om nästintill tomma matbutiker. Att få tag på proteinrik kost är snudd på omöjligt. Enligt spanska El País gick genomsnittsvenezolanen ner över 11 kilo mellan 2017 och 2018. Den extrema fattigdomen låg under fjolåret på runt 60 procent, vilket kan jämföras med 2014 års nivå på 23,6 procent. Samtidigt råder stor medicinbrist, med fatala konsekvenser för utsatta delar av befolkningen.

Skälet till den djupt prekära situationen är landets havererade ekonomi, där oljan alltid står i centrum. Venezuela har världens största oljereserv och ”det svarta guldet” står för runt 90 procent av landets export. När oljepriset under hösten 2008 föll från rekordhöga 147 dollar per fat till under 40 började den venezolanska ekonomin att skena. Den då mycket populära Hugo Chávez-ledda vänsterregeringens ambitioner att diversifiera ekonomin hade inte fungerat. Dessutom drabbades landet av kraftig kapitalflykt, vilket regeringen bland annat försökte lösa genom en fast växelkurs med en kraftig övervärdering av den inhemska valutan bolívar. En ekonomisk politik som ökade den inhemska köpkraften på kort sikt, men som drev på inflationen, något som i efterhand har kritiserats hårt även av regeringsanhängare. De senare hävdar samtidigt att USA i hemlighet agerat för att underminera den venezolanska ekonomin, vars inflation varit bortom all kontroll det senaste decenniet. För 2019 uppskattar IMF landets inflation till ofattbara 10 miljoner procent.

I takt med krisen har högeroppositionen, lojalt understödd av USA, blivit alltmer aggressiv i sina kuppförsök. Samtidigt har regeringen, ledd av Nicolás Maduro, tappat sitt tidigare massiva folkliga stöd. I parlamentsvalet 2015 vann oppositionen för första gången på över två decennier en betydande valseger. Via ett kontroversiellt dekret skapade president Maduro två år senare en ”konstituerande församling” som står över parlamentet. Parlamentet, stött av USA och EU, fördömde åtgärden och stora delar av oppositionen valde att inte delta i 2017 års val till den nya församlingen, där Maduros parti PSUV vann överlägset på grund av det låga valdeltagandet. Då man inte erkänner Maduros legitimitet ställde oppositionen inte heller upp i förra årets presidentval, vilket ledde till att han återvann makten utan problem.

Under samma period förvärrades den ekonomiska och humanitära situationen. Med det folkliga missnöjet i ryggen proklamerade sig parlamentets talman Juan Guaidó, uppbackad av bland andra USA och EU, till interim-president den 26 januari. Regeringen stöds å sin sida av bland annat Ryssland, Kina, Kuba och Bolivia. Därefter har en lång rad sammandrabbningar uppstått med över 50 döda. Oppositionen har försökt få in förnödenheter i landet, bland annat genom den medialt uppmärksammade lastbilskonvojen vid Cúcuta i Colombia. Regeringen stoppade lastbilarna och hävdade att biståndet var en skenmanöver för en USA-ledd invasion, en strategi som använts av nordamerikanerna tidigare. Tumult uppstod och en lastbil började brinna vilket i västerländsk media beskrevs som att Maduro nekat förnödenheter till en lidande befolkning.

En granskning från New York Times visar dock att det var en Molotov-cocktail från en oppositionsdemonstrant som startade branden. Rapporteringen från Venezuela är således komplex men den nordamerikanska inblandningen är uppenbar. President Donald Trump har varit öppen med att en militär invasion är en möjlighet. Dessutom drabbar USA:s ekonomiska sanktioner Venezuelas befolkning hårt och de har fått vass kritik av FN.

Zoleibel Bestidas är liksom många utvandrade venezolaner mer kritisk till regeringen i hemlandet än genomsnittsvenezolanen. Hon stödjer till och med sanktionerna och tror inte på regeringens version av konflikten:

– Maduro säger vad som helst för att behålla makten. Det är en skam! Världen måste se vad det är för en regering. De kan inte ens förse sin befolkning med elektricitet, säger hon.

Zoleibel Bestidas hänvisar till det sex dagar långa strömavbrott som slog ut hela Venezuela efter att det stora vattenkraftverket ”Guri”, som står för 70 procent landets elförsörjning, kollapsade den 7 mars. 17 personer rapporteras ha avlidit på sjukhus då maskiner inte fungerat. Butiker har plundrats och mat ruttnat. Regeringen hävdar att det rör sig om sabotage från högern och USA medan oppositionen menar att situationen beror på regeringens misskötsel och bristande underhåll.

Oavsett vilket är Venezuela ett land där det för tillfället är omöjligt att få vardagen att fungera. Flyktingkrisen är den värsta i Latinamerikas moderna historia och mottagarländerna i närområdet är knappast de rikaste i världen. Att den största andelen flyktingar, dryga miljonen, sökt sig till grannlandet Colombia är ingen överraskning med tanke på närheten och de kulturella likheterna. Men att Peru, som ligger längre bort geografiskt och skiljer sig avsevärt historiskt och kulturellt, är landet med näst flest venezolaner är överraskande. Zoleibel Besidas förklarar varför:

– Peru har haft en generös flyktingpolitik gentemot venezolaner. Det har varit relativt enkelt att få tillfälliga uppehållstillstånd och på så sätt kunna arbeta och verka lagligt här. Sedan är det verkligen inte lätt med jobb och bostad, men det är åtminstone lättare än i andra länder som Ecuador eller Chile där levnadskostnaderna är betydligt högre, förklarar hon.

De tillfälliga uppehållstillstånden som Zoleibel nämner är numera ett minne blott. Efter att flyktingströmmen till Peru ökade drog regeringen in dem. Venezolaner som kommit efter den 31 oktober 2018 tilldelas enbart turistvisum (förutsatt att de har pass vilket många saknar) i 180 dagar utan rätt att bosätta sig och arbeta i landet. Eftersom venezolanerna heller inte anses förtryckas på grund av konventionella flyktingskäl (politisk tillhörighet, ras, sexualitet, och så vidare) erhåller de heller inte flyktingstatus, vilket innebär att de framöver kommer att få verka illegalt. Så har det dock sett ut i praktiken länge. Migrationsorganisationen IOM rapporterar att 85 procent av de arbetande venezolanerna i Peru är aktiva på den svarta marknaden, där betalningen kan ligga långt under den lagstiftade minimilönen på 2 623 kronor. Samtidigt har den peruanska opinionen blivit alltmer fientlig gentemot venezolaner, något som även Zoleibel Bestidas ger uttryck för:

– Jag har varit här i sju år och märker verkligen av skillnaden. Tidigare var det inga problem alls, men under det senaste året har jag märkt att attityden gentemot mig som venezolan har förändrats.

Främlingsfientligheten är ett växande problem i regionen. I både Brasilien och Colombia har venezolaner blivit misshandlade. I Ecuador generaliserade presidenten Lenin Moreno fördömande om venezolanska migranter efter att en kvinna mördats av en venezolansk gärningsman i januari. Därefter rapporterades flertalet överfall mot venezolaner i Ecuador, vilket fick Venezuelas regering att börja flyga hem venezolaner från grannländerna.

Ecuador's President Lenin Moreno delivers his first, annual state-of-the-nation address inside the National Assembly in Quito, Ecuador, Thursday, May 24, 2018. The first year of Moreno's administration has been marked by the ongoing political feud with his predecessor Rafael Correa. (AP Photo/Dolores Ochoa)

Ecuadors president Lenín Moreno. ( AP Photo/Dolores Ochoa)

 

Moreno kritiserades hårt runtom i Latinamerika för att med sitt utspel ha bidragit till ökade spänningar. Dessa spänningar gör sig i dag också påminda i Kennedy-parken i Miraflores där jag och Zoleibel ser hur polisen kommit för att köra bort de nyanlända venezolanerna Míchel Alexander, 29 och Sandro Gutiérrez, 28, för att de ber om pengar.

– Så här är det överallt. Polisen vill inte ha oss här och kör bort oss. De tror att vi är dåliga människor bara för att vi kommer från Venezuela, berättar Sandro.

Långväga Míchel Alexander, 29, och Sandro Gutiérrez, 28, gick 380 mil för att bygga ett nytt liv i Lima.

Långväga. Míchel Alexander, 29, och Sandro Gutiérrez, 28, gick 380 mil för att bygga ett nytt liv i Lima.

Sandro och Míchel kom likt många andra till Lima efter en 380 mil lång färd till fots. Resan började utan pengar, mat och varma kläder för de kyliga nätterna i Ecuador på över 3 000 meters höjd, där temperaturen ofta sjunker under sju grader. Utan hjälp från sina landsmän längs vägen hade de inte klarat sig mycket längre än till den numera stängda gränsen vid Cúcuta. Nu har de visserligen kommit fram, men det är ingen enkel framtid som väntar, enligt Sandro Gutiérrez.

– Vi vill bara leva vanliga liv här. Det kommer så klart bli tufft att hitta arbete och bostad, men inget är värre än Venezuela just nu.

 

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Nyheter/Utrikes 19 april, 2024

Efter inreseförbudet: Jannis Varoufakis tänker inte hålla käften

Jannis Varoufakis talar i Atenförorten Nikea inför det grekiska valet 2019. Foto: Petros Giannakouris/AP.

Efter att Berlinpolisen upplöste den palestinska kongressen förbjöds den grekiska politikern Jannis Varoufakis att arbeta. Nu förklarar han varför de vill tysta honom.

Den tre dagar långa palestinska kongressen i Berlin förra helgen var tänkt att sända en signal om solidaritet med folket i Gaza. Under mottot ”Vi anklagar” ville palestinska, judiska, tyska och andra internationella aktivister samlas för att tala om den fruktansvärda situationen i Gaza och sätta press på den tyska regeringen att kräva en vapenvila. Men bara två timmar efter att den inleddes fredagen den 12 april tog sig polisen in i byggnaden, stängde av strömmen och tvingade hundratals deltagare att lämna evenemanget. Därefter upplöstes konferensen.

En av de planerade talarna var Greklands förre finansminister Jannis Varoufakis. Polisen ställde inte bara in hans tal – han meddelade också att han hade belagts med ett allmänt förbud mot att verka i Tyskland och att han inte ens fick tala via videoöverföring. Tysk media rapporterar nu att detta straff nu har reducerats till ett inreseförbud.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Loren Balhorn
Chefredaktör för Jacobin i Tyskland.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Bosättare fördrev palestinier med hjälp av Israels armé

En israelisk soldat iförd kostym vid ett högtidsfirande organiserat av bosättare på Västbanken. Foto: AP Photo/Leo Correa.

Israelisk militär och bosättare kritiseras av Human Rights Watch för sin behandling av palestinier på Västbanken. Organisationen rapporterar att palestinier har fördrivits från sina hem, och många vågar inte återvända.

– Bosättare och soldater har fördrivit hela palestinska samhällen. De har förstört varje hem, med uppenbart stöd från styrande israeliska myndigheter, säger Bill Van Esveld, biträdande barnrättschef på Human Rights Watch (HRW), i ett uttalande på organisationens hemsida. Han fortsätter: 

– Medan världen fokuserar på Gaza så ökar övergreppen på Västbanken, underblåst av årtionden av straffrihet och likgiltighet bland Israels allierade.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Inrikes 18 april, 2024

Borta med vinden

Vattenfall har investerat miljarder i tre stora vindkraftparker runt Fredrika. Produktionen täcker ungefär en procent av hela landets elbehov, men intäkterna för byn och för Åsele kommun är små. Foto: Robert Henriksson / DN / SCANPIX.

Vind- och vattenkraften i trakterna kring Fredrika producerar en procent av Sveriges el. Samtidigt stängs bibliotek och äldreboenden i närområdet. Med de regler som finns i Sverige stannar vinsterna sällan kvar i bygden.

Skylten som visar vägen mot biblioteket sitter kvar i Fredrikas centrum, men i början av februari slog det igen dörrarna för gott.

Bibliotekarien Britt-Marie Arvidsson har kört de två milen in till Fredrika för att visa oss biblioteket. Det ryms i ett enda, lite större rum i den låga röda skolbyggnaden. Trots det begränsade utrymmet finns allt som man kan vänta sig: skönlitteratur, deckare, fakta, och en avdelning om bygden och landets norra delar. Barnen har ett eget hörn med en kåta där man kan krypa in för att läsa i lugn och ro.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Arne Müller
Journalist i Umeå, som har skrivit boken "Norrsken: Drömmen om den gröna industrin", som granskar industriprojekten i norra Sverige.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Google-arbetare avskedas efter protest: ”AI-drivet folkmord”

Teknikarbetare protesterar utanför Googles huvudkontor i San Francisco i december 2023. Foto: Santiago Mejia/San Francisco Chronicle/AP.

28 anställda sägs upp efter att ha kritiserat teknikbolagets samarbete med israelisk militär.

Minst nio anställda på teknikjätten Google greps i tisdags under en tio timmar lång sittprotest inne på företagets kontor i New York City och Sunnyvale. Under onsdagen meddelade Google i ett internt meddelande att 28 anställda har avskedats för medverkan i protesterna, rapporterar The Verge.

– Allt fler är villiga att riskera sina jobb för att stå upp mot medverkan till folkmord, säger organisatören och Google-arbetaren Ray Westrick till Democracy Now!.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Peter Eriksson
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Utrikes 18 april, 2024

Putin trappar upp jakten på socialister: ”Värre än någonsin”

Georgier protesterar mot den ”ryska lagen” om utländska agenter den 9 april 2024, som har spridit sig i regionen. Foto: Shakh Aivazov/AP.

Ryska socialistiska rörelsen är senast i raden att klassas som utländska agenter och förbjudas att verka i landet. ”Jag räknar inte med att överleva kriget”, säger den svartlistade statsvetaren Greg Judin till Flamman.

Varje fredag håller Rysslands oppositionella andan. Då presenterar nämligen det ryska justitiedepartementet de senaste tillskotten till sin lista med ”utländska agenter”, där både individer, organisationer och medier kan hamna.

Fredagen den 5 april utökades listan med ett nytt namn: Ryska socialistiska rörelsen (RSR), en vänstergrupp med rötter i trotskismen. Flamman ringer upp Ilya Budraitskis (bilden), en av organisationens medgrundare, som sedan krigets början befinner sig i exil i USA.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Kultur 18 april, 2024

”Smärtpunkten” hyllar den hårda vården

Tony Olsson, spelad av Martin Nick Alexandersson och Riksteaterns producent Isa Stenberg (Maria Sid). David Dencik spelar Lars Norén. Foto: Nicklas Elmrin /SVT.

SVT:s serie om dubbelmordet i Malexander gestaltar en kriminalpolitik i förändring, men är okritisk till dagens trender. Kriminologen Hanna Tenenbaum har sett ”Smärtpunkten”.

Den 28 maj 1999 sköts poliserna Olle Borén och Robert Karlström ihjäl i Malexander av tre nynazister. Händelsen skakade Sverige. Själv var jag bara tre år, och berättelser om de sår som dåden lämnade fick jag ta del av långt senare.

SVT:s Smärtpunkten tar avstamp några månader tidigare, och gestaltar arbetet med Noréns pjäs 7:3, med tre fångar varav två nynazister i rollerna. Pjäsen spelades på scener utanför anstalter och efter den sista föreställningen rymde skådespelarna. Jakten på dem slutade med morden i Malexander.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Hanna Tenenbaum
Kriminolog.
Veckobrev 17 april, 2024

Jag älskar Sverige mer än Ivar Arpi

Till Sveriges försvar mot nationalisterna! Foto: Privat.

Jag skriver detta på väg hem från en föreläsning om Sveriges psykedeliska historia i Skövde, som jag måste säga är en fantastisk plats. Det första man möts av vid stationen är nämligen ett jättelikt kulturhus. Att det ser ut som en tegelborg från Super Mario Bros gör inte saken sämre.

Kulturhuset byggdes 1964 efter en ritning av Hans-Erland Heineman och sägs vara Sveriges första. Innanför tegelväggarna finns konsthall, biograf, danssalonger, restaurang, konferensrum, en teater med 500 stolar, samt ett bibliotek som pryds av ett praktfullt betongverk av Siri Derkert, ”Senapsträdet och himlens fåglar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Nyheter/Utrikes 17 april, 2024

Högerextrema norrmän återskapar Hamsuns röst med AI: ”Groteskt”

Författaren Knut Hamsuns signatur. Foto: Cornelius Poppe / NTB

Författarens ättlingar är skeptiska till projektet – men det högernationalistiska förlaget har inga planer på att stoppa det.

Det norska högerextrema förlaget Legatum Publishing har planer på att använda AI för att återskapa den nazistiska nationalikonen Knut Hamsuns röst. Syftet är att den konstgjorda rösten ska läsa in Hamsuns bok ”Svält” på engelska. 

Då det gått mer än 70 år efter författarens död så tappar förlaget Gyldendal rättigheterna till verket, som därmed får användas av vem som helst. Frågan om upphovsrätten även gäller någons röst är dock inget lagen har beslutat om än.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Kultur 17 april, 2024

Bilden av den mörke titanen saknar distans

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Författaren porträtteras nu i en dokumentär på SVT av Sindra Grahn. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Lite genikult skadar inte, men dokumentären om dramatikerns konstnärskap hade mått bra av att våga gräva vidare kring gränslinjen mellan etik och estetik.

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Bara det senaste året har två fackböcker givits ut, hans sista oavslutade dagbok har publicerats, ett teatermanus har blivit serieroman, ett antal pjäser har satts upp och i dagarna sänds en dokumentär och en dramaserie om hans liv och verk.

Det hela hade inte varit så problematiskt om det inte kombinerats med en förgudning av honom. En ny ton har infunnit sig i samtalet: Norén beskrivs som en dyster titan, en mobbad olympier.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Landström
Författare, litteraturredaktör och medlem i Flammans styrelse.
Inrikes 17 april, 2024

Greta Thunberg har äntligen blivit farlig

Klimatungdomens växande radikalism tyder på mognad. Foto: Pascal Bastien/Avaaz/AP.

Den klimatrörelse som Alex Schulman drömmer om skulle snabbt bli irrelevant.

Jorden har feber. Mars blev den tionde månaden i rad som det globala värmerekordet slogs. Medeltemperaturen de senaste tolv månaderna är 1,56 grader högre än under förindustriell tid. Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader vid slutet av århundradet framstår som alltmer omöjligt att uppnå. Samtidigt fortsätter utsläppen att öka. Alla förhoppningar om kraftfulla åtgärder mot klimatförändringen har grusats, alla vackra löften från världens makthavare dragits i smutsen.

Min generation har helt enkelt misslyckats fullständigt, och vet om det. I en desperat jakt på syndabockar riktar somliga in sig på klimatrörelsen, och inte minst dess ikoniska ledargestalt Greta Thunberg – som nu blivit för radikal och obekväm. ”Hon hade chansen att förändra världen och kastade bort den”, skriver Alex Schulman i en bitter krönika i DN.

Hans besvikelse visar att han svalt myten om Greta Thunberg med hull och hår: berättelsen om det oskyldiga barnet som säger sanningen till makten, bjuds in till parlament och FN för att hålla tal, och äntligen förmår världens makthavare att ta sitt förnuft till fånga. Men den berättelsen har naturligtvis alltid varit falsk. Inte för att den överdriver Thunbergs betydelse eller genomslagskraft, utan för att den förtiger att den verkliga makten vare sig vilar i FN:s generalförsamling eller i några nationella parlament.

Att mänskligheten i dag befinner sig i en existentiell kris beror i grunden på ett kapitalistiskt ekonomiskt system baserat på hänsynslös exploatering av människor och natur. Ett system som sätter majoriteten av världens tillgångar – och därmed makten över de mest avgörande ekonomiska besluten – i händerna på en liten minoritet.

Läs mer

Miljardärer och kapitalförvaltare utövar alltså lika mycket makt över vår gemensamma framtid som folkvalda politiker. För den som inte vill se detta är det bekvämt att göra Greta Thunberg till syndabock.

Men det somliga vill se som urartning är snarare ett tecken på mognad. Det är både förutsägbart och logiskt att klimatrörelsen blir mer konfrontativ i takt med att tiden rinner ut och den politiska utvecklingen går åt fel håll. Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

En tänkande politisk rörelse måste klara att peka på samband. Mellan militarisering och miljöförstöring. Mellan Israels brott mot palestinierna och fossilindustrins brott mot hela mänskligheten. Mellan den nationalistiska högerns förakt för svaghet och kapitalets behov att söndra och härska. Mellan växande ojämlikhet och urvattnad demokrati. Mellan åtstramad välfärd och utarmning av naturresurser.

Klimatkatastrofen är mänsklighetens allvarligaste kris hittills, men långtifrån den första. Förstörelsen av ekosystem, lokalsamhällen och människoliv har accelererat sedan kapitalismens födelse. Långt innan temperaturkurvorna började peka uppåt existerade överflöd sida vid sida med svält och misär, maktfullkomlighet intill maktlöshet. Mänskligheten lägger mer kraft och resurser på att utveckla och köpa nya högteknologiska vapen än klimatomställning.

Att de unga klimataktivisterna förstår detta bättre än Alex Schulman är inte så konstigt. De har ju redan testat det han föreslår – att snällt sitta utanför parlamenten och be politiker att ”lyssna på vetenskapen”. Tack vare dem finns det nu verkligt hopp. Inte om frälsning genom modiga beslut av världens makthavare, utan om en demokratisk folkrörelse som formar framtiden underifrån.