De tre reella (?) nya riksdagsalternativen frågades ut i SVT:s Agenda i söndags, bland annat om hur de skulle ställa sig i andra frågor än ”sina”. Två partier svarade helt obegripligt.
Junilistans Nils Lundgren, Feministiskt initiativs Sofia Karlsson och Sjukvårdspartiets Kenneth Backgård fick bland annat frågan vad de vill göra åt ungdomsarbetslösheten. Junilistan vill satsa på småföretagen, inte det minsta okonventionellt och helt självklart för ett parti som i grunden är borgerligt. Fi:s Sofia Karlsson däremot, använde inte sin valplattforms krav på kortare arbetstid som lösning på arbetslösheten. Kortare arbetstid nämnde hon i förbigående i en bisats, och svamlade i övrigt om lärlingsplatser och utbildning. Inte heller Sjukvårdspartiet ser tydligen sin hjärtefråga som lösning eller hjälp mot arbetslöshet. Partiet förespråkade i alla fall inte en strategi med mer personal i vården.

Agendas fråga om kärnkraften aktualiserade ett allt påtagligare fenomen. Junilistan förespråkar på fullt allvar en folkomröstning, som om en sådan inte redan ägt rum. Vid folkomröstningen 1980 sade svenskarna att kärnkraften ska avvecklas till år 2010. Många var upprörda över att det alternativet alls fanns på valsedeln. Den som tycker att frågan redan då var felställd, eller att tekniken därefter gått oväntat mycket fråmåt, bör säga det rakt ut. Rimligen kan då inte någon linje två finnas vid en eventuellt ny folkomröstning.