Att vara ung och radikal har setts som så självklart att vänstern tagit det för givet. Nu har ungdomsfrågan blivit något som håller vänstern vaken på nätterna. Varför tappar vänstern röster bland unga? Varför går könsröstandet isär? Varför engagerar sig färre unga politiskt?

I spaningen Trender 2023 – enligt unga från december 2022 listar Ungdomsbarometern de mer dagsaktuella pågående modetrenderna bland unga, framför allt på sociala medier. Tiktok fortsätter att vara den dominerande sociala medieplattformen för unga. Trenderna pendlar snabbt mellan det starkt stiliserade och exhibitionistiska över till det avskalade och påstått autentiska. Identiteterna är många och flyktiga.

Gillar du rosa Barbiecore, en hyperfeminin estetik med små croptops och strass eller är du mer inne på att vara en målinriktad That girl, en framgångsrik hälsosam mönsterförebild med kontroll över ditt liv? Eller är du en mer jordnära Granola girl på Tiktok, som köper begagnat, äter veganskt och vistas ute i naturen? Kanske rent av den mer estetiska varianten Clean girl?

Till skillnad från Tiktok använder uppstickaren bilddelningsappen Bereal inga filter och ett öppet flöde. Den eftersträvar en mer autentisk känsla med bilder från vardagslivet. Användaren delar dagliga bilder på ett givet klockslag till sina nära vänner med vad de gör just för stunden. Bland de tillfrågade unga är Bereal i dag större än Twitter. Plattformar kommer och går.

Även om många av trenderna handlar om unga tjejer följer de unga killarnas samma utveckling. Ska man vara lyckad är träning och hälsa viktigt, för båda könen. Samtidigt som ohälsan ökar och unga mår allt sämre. ”I regel uppger tjejer större allmän oro och press kopplat till sitt utseende, men vi ser även tendenser åt samma håll bland killar i diskursen om träning på exempelvis Tiktok och Youtube. Där framkommer en hård hälsodiskurs där unga killar explicit kopplar sitt värde till sina kroppar. I dessa sammanhang ses mental ohälsa ofta som något som kan hanteras via fysisk träning”, säger rapporten. Heartbroken gym bros försöker göra sin hjärtesmärta till motivationskraft för att träna sig ur ångesten.

Men vad ska man göra med alla dessa spaningar? De är av intresse som marknadsundersökningar för företag att hitta unga målgrupper, men kan de säga något om vår tid för vänstern?
Ska vi förstå dagens kapitalism måste vi förstå den unga tjejen, menade tidskriften Tiqqun. Tidskriften bildades av filosofen Giorgio Agambens franska och italienska studenter under en av hans kurser. I första numret som kom 1999 publicerade de en text, Premiers matériaux pour une théorie de la Jeune-Fille (”Preliminärt material för en teori om den Unga tjejen”), en text som kan ge ett annat perspektiv på ungdomstrenderna.

Att bara finnas på de plattformarna för att propagera vänsteridéer kommer inte att skapa en ny ‘Generation vänster’.

Tiqqun kallade själva sin Teori om den unga tjejen för trash theory (”skräpteori”), ett klipp-och-klistra-verk där de lekfullt försökte analysera kapitalismen genom att bläddra i högar av modetidningar och reklam. De undersöker vad det är för begär, behov, lust, konsumtion och subjekt som framträder på de glansiga sidorna.

Såväl metod som teoretisk inspiration hämtade de från den franska situationisten Guy Debord. Hans bok Skådespelssamhället från 1967 var en viktig skrift för den franska studentrörelsen året därpå. Situationisterna försökte under 50- och 60-talet analysera hur kapitalismen blivit så dominerande att alla samhälleliga förhållanden underordnats och koloniserats av bytesvärdet och varuformen. Konsumtionssamhället penetrerade alla aspekter av våra liv och våra sätt att relatera till varandra. Men även hur allt detta visade sig för oss, som ett flöde av föreställningar och bilder. Debord kallade detta för Skådespelet, det sätt kapitalismens värderelationer framträdde för oss som en offentlighet. ”Skådespelet är inte en samling bilder utan ett socialt förhållande mellan människor som förmedlas mellan bilder”, skriver Debord i Skådespelssamhället.

Tiqqun tillförde ytterligare en ingrediens till Debords analys, hämtad från den radikalkonservativa författaren Ernst Jünger. Jünger lyfte i sina skrifter under första världskriget fram Soldaten som en samlande ny figur. Soldaten beskriver sin tid i ett koncentrat, i kontrast mot 1800-talets liberala Borgare. För Soldaten är allt vapen att bruka i en omstöpande total mobilisering av hela samhället. I boken Der Arbeiter från 1932 kompletterar Jünger Soldaten med Arbetaren som en massfigur kapabel att omvandla hela samhället genom att förhålla sig till allt som arbetsredskap. Tiqqun söker på samma sätt beskriva den figur i varukapitalismen som kan gestalta totaliteten. En figur som när alla begär kommit att mobiliseras av kapitalet blir främling till och med för sina egna begär. Bläddrandes i modetidningarna benämner Tiqqun henne som den Unga tjejen. Genom att granska den unga tjejen skalar de av Skådespelet, bytesvärdet och varuproduktionen. Den unga tjejen visar sig som konsumtionssamhällets idealmedborgare.

Tiqqun väljer, likt Debord, att se kapitalismen som en totalitet. Det är inte något externt utanför oss, det är inte överklassen, några företagsägare eller chefer, utan ett helt system som vi lever i och som genomsyrar vår vardag och tränger djupt in i oss. Vi bär på kapitalismens motsättningar i oss. Vi är producenter av kapital, köpare av varor och förhåller oss till varandra som bytesvärde. Vi säljer vår arbetskraft. Vi skapar oss en identitet genom konsumtion, i vad vi lyssnar på, läser, klär oss i och vilket fotbollslag vi håller på. Vi köper inte varor, vi köper upplevelser, frihetskänslor, personlighetsutveckling, identitet. Det här är Skådespelet.

”Skådespelet försöker uppväcka den unga tjejen i alla”. Tiqquns analys av den unga tjejen slutar där att vara könad. Det handlar inte längre om flickor, eller ens ungdomar. Kritiken av figuren den Unga tjejen blir en hänsynslös självkritik.

Tiqqun bläddrade i modetidningar – i slutet av 1990-talet fanns ännu inte sociala medier. Men deras teori blir ännu lättare att förstå i dag med alla medieplattformar, strömningstjänster, influerare och dokusåpor. Vi förväntas alla bygga oss själva som varumärken, aktivt träna våra kroppar, använda rätt hälsoprodukter, klä oss i rätt märken. Influerare säljer varulivsstilar genom att skapa och anspela på personliga relationer, att vara levande personer med namn vi kan relatera till – en storasyster snarare än ett själlöst bolag. Tiqquns unga tjejer är den grupp som först utsätts för nya marknadsföringskampanjer, inte bara som passiv målgrupp – de formas också av dem till aktiva, upprätthållande och begärande subjekt. Det krävs aktivitet för att bli en That girl, eller välja mellan att bli Barbiecore, Granola girl eller Clean girl.

”Kvinnobefrielsen antogs vara befrielsen av kvinnorna från hemmets sfär, men den innebar snarare hemmets utvidgning till hela samhället”, skriver Tiqqun. Allt större sektorer av kapitalistisk produktion kom att införliva aktiviteten att skapa relationer, känslor, omvårdnad och hälsa. Den brittiska teoretikern Nina Power beskrev i sin recension av numret Tiqquns unga tjej som nedsänkt i en förväpnad konsumtionsvärld där allt är ett slagfält, där alla affekter, begär, neuroser, depressioner och ängslan dras in. Till skillnad från den andra vågens feministrörelse som använde slagordet ”det personliga är politiskt”, för att genom delade personliga erfarenheter skapa en gemensam politisk medvetenhet, så menar Tiqqun att dagens unga tjej snarare lever sitt privata liv i det offentliga. Det personliga är alltid utlagt för andras blickar och kommentarer, på plattformar där det betygsätts, uppskattas eller hånas. Det är så individens identitet formas i dag.

Vi skapar oss en identitet genom konsumtion, i vad vi lyssnar på, läser, klär oss i och vilket fotbollslag vi håller på.

Det kan låta överdrivet. Rent av misogynt. När skriften gavs ut på engelska beskrev poeten Ariana Reines hur arbetet med att översätta texten gav henne migrän och spykänslor, hur texten höll henne vaken om natten. Kritiken svider och känns orättfärdig. Det petas i ömma sår.

Efter det svenska valet hösten 2022 pågick en märklig diskussion inom vänstern om att de unga rösterna förlorades på grund av att vänstern inte fanns på Tiktok och andra sociala medieplattformar där ungdomar rör sig. Men den frågan missar problemets kärna: hur en generation som växt upp så inbäddad i Skådespelets plattformar att den är helt stöpt i varuformens koloniserade värld. Hur de blivit Tiqquns unga tjej, kapitalismens självskapande idealkonsument. Att bara finnas på de plattformarna för att propagera vänsteridéer kommer inte att skapa en ny ”Generation vänster”. Att skapa egna politiska influerare är också en problematisk lösning, eftersom politiska frågor då personifieras och kommer att ägas av talespersoner.

Tiqqun föreslår ingen lösning, men antyder att kollektivitet inte kan byggas utifrån koncept som idealkonsument, livstilsidentitet eller influerare, utan genom att kritisera och skapa mottrender som bryter med dessa former. Genom att skapa fysiska rum, gemensamma platser och organisationer, där man möts genom händelser och situationer som undandrar sig varuskådespelets offentlighetsmarknad. Det finns inspiration att hämta ur den tid i vilken Tiqqun själva skrev. I den feministrörelse som då formades i motstånd mot varufieringen och objektifieringen av kvinnor, som angrep skönhetsindustrin, porrindustrin och kvinnoidealet. Att åter plocka upp klassiker som Naomi Wolfes Skönhetsmyten från 1991 och Naomi Kleins No Logo från 1999. Först när vi åter ser en feminism som går till attack mot varufieringen kan vi hitta en väg ut igen ur Skådespelsplattformarnas fängelse och avkolonisera oss själva från marknadens invasion av våra kroppar och själar. Då kommer de unga tjejerna visa vänstern vägen.