Att bygga ett land på tillit och rättvisa kräver mycket. Full sysselsättning är målet för Vänsterpartiets ekonomiska politik. Vi driver på för steg i rätt riktning. Det är bland annat därför vi budgetförhandlar även om vi är oense med regeringen om till exempel behoven i välfärden och om hur skattepolitiken kan användas för att omfördela, utjämna klyftor och öka investeringar.
Borgarnas enorma skattesänkningar har starkt bidragit till den växande ojämlikheten. De senaste decennierna har inkomstskillnaderna växt snabbast i Sverige bland OECD-länderna. Att då lånefinansiera i stället för att höja skatter för de som har högst inkomster och mest kapital vore att sätta lånefinansiering före kampen för ekonomisk jämlikhet. Det vore fel väg att gå då ekonomiska klyftor i sig utgör ett hot mot samhällets utveckling.
Det som behövs är en omläggning av skattesystemet. Det är riggat för de rikaste. Sverige har det minst omfördelande skattesystemet av EU:s 15 kärnländer. Vi är ett skatteparadis för de med stora förmögenheter. Sverige är nog det enda industriland som vare sig har en förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt eller en fastighetsskatt kopplad till fastighetens värde. Sverige har också en bolagsbeskattning som tillåter stora avdragsmöjligheter. Det måste vi ändra på om Sverige ska vara ett jämlikt land.
Inom ramen för budgetförhandlingarna har vi lyckats få igenom många viktiga reformer, som till exempel den historiskt största satsningen på kommunsektorn sedan dagens statsbidragssystem infördes i början av 90-talet.
Inom ramen för budgetförhandlingarna har vi lyckats få igenom många viktiga reformer, som till exempel den historiskt största satsningen på kommunsektorn sedan dagens statsbidragssystem infördes i början av 90-talet. Vi har fått igenom den största satsningen på sjukvården och ett nytt statsbidrag till kommuner med låg utbildningsnivå och hög arbetslöshet. Totalt sett utgör enbart dessa tre satsningar 17 miljarder nästa år. I budgeten finns det nya reformer för 40 miljarder, nytt rekord. Men självklart behövs det mer.
I fråga om överskottsmålet och den uppgörelse som skribenterna återigen tar upp så har Vänsterpartiet drivit kravet på ett mål om budget i balans över en konjunkturcykel. Även med ett sådant mål skulle statsskulden minska som andel av BNP. Det är vår politik och det ändras ju inte av att vi gjort en uppgörelse om ett mål om 0,33 procent. Det innebär att statsskulden minskar till 35 procent om målet följs. Det frigjorde cirka 30 miljarder till reformer och investeringar. Om finanspolitiken driver på för att pressa ned arbetslösheten så finns det – med dagens penningpolitiska regim – risk för att Riksbanken höjer räntan om inflationen ökar, penningpolitiken kan alltså motverka en sådan satsning. Därför behöver också målet för penningpolitiken ändras. Inflationsmålet bör kompletteras med ett sysselsättningsmål. Det var enbart vi som drev frågan om ett ändrat överskottsmål. Ändå lyckades vi förflytta samtliga andra partier. Vi nådde inte ända fram men en bit på väg. Nu kommer en kontinuerlig översyn av målet göras vilket gör det enklare att förändra i framtiden.
AP-fonderna borde användas utifrån mål om samhällsnytta i stället för kortsiktig avkastning. Vi har därför föreslagit att Första AP-fonden som innehåller cirka 300 miljarder omvandlas till en fond för samhällsnyttiga investeringar i klimat, bostäder och infrastruktur. I valplattformen föreslår partistyrelsen dessutom att en grön investeringsbank med 100 miljarder i kapital ska inrättas, ett smart sätt att öka klimatinvesteringarna. Vi vill dessutom ha en investeringsbudget i staten.
2015 var kapitalinkomsterna 340 miljarder. Av dem gick 85 procent till de 10 procent med högst inkomster. Kapitalinkomster är den största orsaken till att klyftorna växer så snabbt. Därför är det så viktigt att få till stånd en ökad beskattning av kapitalet. Tyvärr har vi inte regeringen med oss i det. Genom ökad kapitalbeskattning får vi pengar till investeringar och reformer det är ett bättre sätt än att låna då det utjämnar ekonomiska skillnader och fördelar om. Med lånefinansiering får alla vara med betala.
Penning- och finanspolitiken måste utformas så att de bidrar till ökad välfärd och en välfungerande fördelningspolitik. Verkligheten förändras ständigt, det finns därför inget egenvärde med en hög eller låg upplåning. Det finns heller ingen poäng med att lägga förslag endast för att vara ensamma om dem, även om vi gör det också, när det är det strategiskt riktiga att göra.
Motionen använder sig av ”dynamiska effekter” som en effekt av förslagen, det vill säga ökade skatteintäkter som man kan inteckna. Naturligtvis kan man argumentera så. Men att räkna med sådana dynamiska effekter i budgetsammanhang riskerar att leda till överoptimistiska beräkningar och därmed oansvariga avvägningar som till exempel skattereformen i början av 90-talet.
På skribenterna låter det som om de är de enda som följer partiprogrammet. Så är det självklart inte och det är inget bra grund för en debatt. Även om vi ingår i kompromisser för att få igenom delar av vår politik så ändrar inte det Vänsterpartiets politik – den ligger fast. Det motionärerna egentligen uttrycker är nog en vilja att avbryta budgetförhandlingarna. Det kommer inte gynna välfärden eller jämlikheten. Ulla Andersson är ekonomisk-politisk talesperson Vänsterpartiet.
