De socialpolitiska frågorna har varit undanstoppade länge i politiken. Nu ska vi plocka upp dem. Tack för artiklarna Peter Roth och Gunnar Bergström.
Självklart kommer jag inte tala med enbart de som håller med mig och självklart är inte sprutbyte svar på hela missbruksfrågan. Så här skrev jag i min artikel: ”År 2012 svarade överdoserna i Sverige för 15,9 procent av alla dödsfall i åldrarna 15–39 år. EU-genomsnittet ligger på 3,5 procent. Sverige toppar EU-ligan för hepatit C.
Åtta EU-länder har lägre siffror för cannabis, 13 har lägre för kokain och 18 för amfetamin, när det gäller 15-39-åringar som använt drogerna de senaste tolv månaderna”.

Vi måste börja undersöka det vi gör inom vård och behandling i Sverige och hitta nya vägar. Jag talar om en politik som utgår från jämlik hälsa och att den som vill sluta bruka droger ska få handfast stöd i det, men även att de som fortsätter missbruka ska ha rätt till jämlik hälsovård och ett värdigt liv med allt vad det innehåller. Jag tänker lyssna på forskare, granska statistik och tala med brukare och de som arbetar på golvet med missbruk. ”Undersökande politik”.
Vi kan ju läsa varandras artiklar som fan läser bibeln, jag skulle föredra ett lite mindre svartvitt förhållningssätt.
Socialpolitiken har använts som sparbössa länge, specifikt under högerregeringen. Det har inneburit att missbrukare har blivit nekade behandling och i stället ”dumpade” på mediokra destruktiva platser som ryms inom en budget som inte har tagit hänsyn till behov. Att jag lyfter sprutbyte är på grund av att endast tre landsting av 21 erbjuder sprutbyte. Det måste finnas fler ingångar för missbrukare som injicerar droger. Jag tycker att det är ett problem att 27 procent av de som besöker sprutbytesverksamheten i Stockholm inte har någon som helst kontakt med vare sig beroendevården eller socialtjänsten. Det visar, anser jag, att vi i dag har en missbruksvård som inte håller måttet.

Peter Roth hänvisar till att ingen dör av hepatit eller hiv. Nej, ingen dör av behandlad hiv i dag. Men då krävs det att man blir behandlad och känner till sin status. Hepatit C är en livslång sjukdom. Behandling kan bota drygt hälften av de som har sjukdomen. Är det inte positivt om vi kan undvika att fler slipper dessa infektioner? Det tycker i alla fall Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten samt en mängd forskare som förespråkar sprutbyte. Som jämförelse kan nämnas Finland där sprututbytesverksamheten fungerar som lågtröskelmottagningar och är en skyldighet för alla kommuner. Finland är ett narkotikarestriktivt land. Långt bort från legalisering. Sprutbyte är en hälsopolitisk insats, inte en narkotikapolitisk.
I din artikel Gunnar Bergström lyfter du lite diffust upp att några inom vänstern vill legalisera narkotika. Eller att vi inte har ett svar på vad vi ska ersätta kriminalvård för missbrukare med. Vad grundar du det på? Vilka? Jag tycker att vi är ganska tydliga med vad vi vill: förstärk missbruksvården, allas rätt till jämlik hälsa etcetera.

De rapporter jag har från Skånes och Stockholms sprutbytesverksamhet (forskningsbaserade) säger någonting annat än vad du skriver om. Jag är väldigt nyfiken på din källa. Vilken rapport grundar du dina påståenden på?
Du gör det stora misstaget Gunnar Bergström att du vill klumpa ihop mig med legaliseringsrörelsen. Och att du påstår att jag är liberal och individcentrerad. En mycket grov beskyllning. Jag är en av de få som har drivit socialpolitiska frågor av strukturell karaktär i Stockholm.
Däremot håller jag med dig till fullo angående en ny narkotikakommission. Men att det även är hög tid för Vänsterpartiet att börja tala om socialpolitiska frågor och återigen kräva: vård och behandling efter behov, en kriminalvård som erbjuder vård och behandling, etcetera.
Men en sak ska vi akta oss för. Att se på den här frågan ur ett svartvitt perspektiv och att snabbt döda debatten genom att anklaga varandra för att exempelvis vara liberala förespråkare för en legaliseringspolitik. Jag vill ha en hederlig debatt där de antaganden som görs kommer från rapporter, forskning etcetera, inte ryktesvägen eller från de rörelser som länge motverkat en diskussion med den ”våta handdukens” politik. Den där vi anklagar varandra för att förespråka legalisering och den lätta vägens politik. Typ att vara liberala. Så stryper man en debatt.
Min ambition är att öppna upp debatten och att vi ska börja utgå från forskning och beprövad erfarenhet. Samt bygga en politik som står för rätt till vård och behandling efter behov och jämlik hälsa. En politik som tror på allas lika värde.