Vad har Jan Myrdal och serietecknaren Berglin gemensamt? Jo de har fått mig att se likheterna mellan min och mina föräldrars generation.
Jag har inte varit på en enda fest eller sammankomst de senaste åren, där inte mitt och mina jämnårigas samtalsämnen har berört vår ålder. Jag har nått över det (för oss) så magiska 30-årsstrecket. Vi är vuxna eller rentav gamla, eller vi är vuxna men känner oss som tonåringar. Eller blir behandlade som tonåringar, vilket är förbannat irriterade eftersom vi redan som tonåringar krävde att bli behandlade som vuxna.
Mina föräldrar är uppenbart brydda över sin egen ålder, även om de inte låtsas om det. De lär inte vara de första i historien att känna sig som ungdomar men se ett russin i spegeln. Däremot kanske de tillhör den första generationen att se ut som russin men bete sig som ungdomar.
Jan Berglin tecknade en serie på temat de nya pensionärerna. De tar sin rätt och hotar med rullatorblockader mot besvärliga myndighetspersoner men är också förskräckta över sitt eget åldrande, som om de vore de första i historien att uppleva det. ”Hallååå, man orkar inte lika mycket längre!” hojtar en tecknad kvinna liksom på ett torgmöte i upplysningssyfte. Hon är lustigt nog ganska lik min morsa.
Kort innan jag läste Berglin hade jag läst Jan Myrdal. Han, Gun Kessle och Kerstin Thorwall rasar mot den usla maten inom äldreomsorgen. Myrdal menar att man bör göra konkret uppror mot sketen mat. Myrdal och Thorwall var en sorts galjonsfigurer för 68-orna, som ingår bland de nya pensionärerna. De nya pensionärerna verkar vara den första grupp som förväntar sig att bli värdigt behandlad. De protesterar om de inte blir det – även om de tillhör arbetarklassen.
Jag har ingen aning om i vilken utsträckning åldrandet var föremål för grubblerier i tidigare generationer. Men om vi som är födda från 1960-talet och framåt är särdeles benägna att förundras över vår egen utveckling, och kräva att bli respekterade ända från tidiga tonåren fram till döden. Då finns det säkert någon intressant förklaring till det.
