Bo Jangenäs och Berndt Molin skriver att Vänsterpartiet sedan valet 2014 inte gjort något för att minska arbetslösheten och förbättra villkoren för de arbetslösa. De menar att detta bevisar att partiet övergett partiprogrammets skrivning om att ”Arbete åt alla är ett strategiskt huvudmål för vänsterpartiet”. Inget av detta stämmer.
Låt mig först påminna om några av satsningarna i de budgetar som Vänsterpartiet förhandlat fram med regeringen. Satsningar som sänker arbetslösheten och förbättrar villkoren för arbetslösa:
• Vi satsar 10 miljarder kronor årligen från 2017 och framåt på fler anställda i välfärden. Vänstermiljarderna räcker till exempel till 7000 socialsekreterare, 8 000 förskolelärare och 8 000 undersköterskor.
• Vi satsar drygt 10 miljarder under åren 2016-2019 för att rusta upp gamla hyreslägenheter och öka byggandet av nya med rimliga hyror.
• Vi höjer taket i A-kassan så att alla med en månadsinkomst upp till 25 000 kronor får ut 80 procent av sin inkomst under de första 100 ersättningsdagarna. Vi höjer också golvet, eller grundbeloppet, från 320 till 365 kronor per dag.
Innebär då detta, som debattörerna påstår, att vi blivit ”ett stödparti där strategiska frågor, mål och vad som anges i partiprogram inte längre har någon betydelse”?
Nej. Budgetsamarbetet innebär inte att Vänsterpartiet tystnat. Här är ett par av de initiativ vi tagit sedan valet:
• Vi reserverade oss mot att den parlamentariska socialförsäkringsutredningen valde att inte lägga några förslag om hur fler ska kunna omfattas av arbetslöshetsförsäkringen.
• Vi har föreslagit att fastighetsägare som bygger hyresrätter erbjuds förmånliga statliga topplån, vilket både skulle ge 50 000 fler hyresrätter per år och fler arbeten.
• Vi har drivit på för ökade offentliga investeringar.
Vi försitter inte en chans att göra våra politiska förslag till verklighet. Samtidigt låter vi inte det hindra oss ifrån att påpeka att regeringen måste göra mer om den ska nå sitt eget mål om att Sverige 2020 ska ha EU:s lägsta arbetslöshet.
