Ledare 8 mars, 2019

Vill man ha någonting gjort får man göra det själv

I dag kommer nya Flamman till prenumeranterna! Anna Herdy är stolt och hoppas att ni läsare känner samma sak. För det är ni som är med och bygger vänsterns viktigaste tidning.

Flamman skriver i och med nummer 10/2019 historia. Vi tar nu steget och blir ett socialistiskt veckomagasin som i ännu högre grad än tidigare gräver sig ner i skeende, händelser och företeelser i samtiden.
Som läsare kan du kort sagt förvänta dig en bättre tidning.
Lite längre sagt: det blir större fokus på fördjupning, granskning och berättande. För att få tid och plats till det drar vi ned något på den snabba nyhetsförmedlingen, även om veckans största händelser naturligtvis kommer att synas i tidningen.
Flamman är och ska förbli en viktig del av den socialistiska opinionsbildningen och idékritiken. Det behövs.

Sedan länge anses den borgerliga delen av den svenska pressen vara norm. Att utgå från ett företagsvänligt perspektiv och skriva med kapitalägarnas vinstutveckling som slutmål är det normala.
Det är egentligen som med landslagen i fotboll. Där Dagens Nyheter är tidningen – landslaget och en tidning som Flamman är damlandslaget. ”Vänstertidningen”.
Gott så. Damerna är ju det mer framgångsrika laget.

Så här har det inte alltid varit, men sedan den stora massdöden för vänstertidningar läser du just nu en av ganska få tidningar som inte delar världsbild med högern.

Ett exempel på högerns dominans är hur mycket det pratats om den lilla och relativt nystartade nättidskiften Kvartal den senaste tiden. Kvartal, som varken redovisar vilka som ingår i deras ”insamlingsstiftelse” eller någon läsarstatistik, var relativt okända fram tills man nyligen rekryterade medieprofilen Viktor Barth-Kron (tidigare DN) och kulturjournalisten Ola Wong (tidigare SvD). Kvartals nya chefredaktör Jörgen Huitfeldt (tidigare mångårig medarbetare på Sveriges Radio) säger sig stå över höger-vänster-skalan. Det som är tidskriftens anda, menar han, är att ha ett ”vuxet samtal och en journalistik med saklighet, nyfikenhet och konstruktivitet som grund”.

Följer man Kvartal så går det ganska snabbt upp för en att många av frågorna man med saklighet, nyfikenhet och konstruktivitet tar sig an befinner sig på GAL-TAN-skalan och handlar om invandring, migration, brott och straff. Debattörerna och skribenterna man bjuder in att delta gör det utifrån sin position på samma skala.

Högern ska få en match där de inte vill ha den. Det vill säga på vänster-högerskalan

Det Kvartal vill, är precis samma sak som delar av Timbro och högern önskar sig; byta ut den traditionella höger-vänsterskalan mot ett kulturkrig mellan konservativa och liberala strömningar.
Konservativa och liberala. Mellan M och L. Där ska debatten föras, där ska politik och värderingar ställas mot varandra.
Trist för oss som är varken eller.

Åsa Linderborg skrev med anledning av Kvartals rekrytering av Barth-Kron och Wong att vänstern förlorar strider om journalister och att Kvartal är en av de största utmaningarna vänstern har. Detta beror enligt Linderborg på att vänstern misslyckas med att hålla på med ”socialistisk kulturkamp” och ”ambitiös idékritik”.
Åsa Linderborg, själv chef på Aftonbladets kultursida, sitter märkligt nog på en av de största plattformarna för kulturkamp och idékritik från vänster och saknar ändå en plattform för detta. Det är häpnadsväckande.
Ändå har hon inte helt fel.
Det här handlar förstås delvis om pengar. De som sitter på de ekonomiska musklerna är LO. De har nyligen strypt tillgångarna till Politism. Innan det så lade Arenagruppen, som delvis finansieras av LO, ner Magasinet Arena efter att de ekonomiska problemen blivit för stora och Dagens Arena verkar inte ha lika stora resurser som tidigare.
Men i stället för att gnälla på vad som inte finns, så bör vänstern göra själv – det torde gälla även Aftonbladet Kultur.
Det ska i alla fall Flamman fortsätta göra.

Högern ska få en match där de inte vill ha den. Det vill säga på vänster-högerskalan. Kapitalet ska granskas, arbetsmarknaden skärskådas, ägandet genomlysas. Kulturkampen skall tas, men på höger-vänster-skalan och inte på GAL-TAN.
Flamman drivs inte, till skillnad från Kvartal, av mystiska finansiärer med oklara bevekelsegrunder. Vi finansieras inte heller, som Aftonbladet Kultur, av landets största tidning med vinstintressen, intressen som vi känner allt för väl.

Vi finansieras av er läsare, och era prenumerationer. För att ni tror att vi behövs och vill att vi ska finnas. I dag är ni rekordmånga. Nu tar vi bollen och springer.

_____________________________________