… Ordnade för inte så länge sedan Humanistiska föreningen vid Stockholms universitet en fest på temat white trash. För den som är obekant med begreppet var det från början ett nedsättande uttryck för fattiga, nyanlända, irländare i USA. Stereotypa kännetecken för white trash idag är, enligt svenska Wikipedia, ”kort utbildning (högst en praktisk gymnasieutbildning), begränsad allmänbildning och ett ointresse för samhällsfrågor”. Illasittande träningskläder, dålig smak och hemfärgat hår hör också till bilden.

Klädkoden för festkvällen var ”vulgär”, ”för tjejer är ryggsluts-
tatueringen eller en tatuering i urringningen ett måste”, stod att läsa i inbjudan som mejlades ut. Allt det här väckte en del reaktioner. Hur ska man göra om det är en del av ens normala stil, undrade en upprörd debattör i kårtidningen, komma som man är och se glad ut?

Jag tror inte arrangörerna till white trash-festen hade en tillstymmelse till ont uppsåt. Men likväl säger det en del om studentmiljön och vems smak och villkor det är som råder där.

Bara 20 procent av alla studenter har föräldrar som saknar treårigt gymnasium. På vissa utbildningar är siffran så låg som sex procent. Enligt Sveriges förenade studentkårer är det tio gånger troligare att du läser vidare om du är uppvuxen i Danderyd än i värmländska Årjäng. Bland de elever som hoppar av gymnasiet är de från studieovana hem kraftigt överrepresenterade.

Antagligen kommer inte de nya antagningsreglerna till högskolan, som gör det svårare för dem som kompletterat betygen på Komvux och där valet av gymnasieprogram blir avgörande, att hjälpa till att ändra på de förhållandena.

Kort sagt, de som ordnar kårfester har inte föräldrar som lärt dem det fiffiga i att handla på exempelvis Överskottsbolaget. Och de kan tydligen inte ens föreställa sig att vi som har det existerar i universitetsmiljön.