Jonas är alkoholist. Han är 31 år och har hamnat på Alkoholkliniken i Malmö.
Levern är uppsvälld efter år av supande. Det har blivit många öl på krogen, en del smygdrucken sprit ute på Barsebäcks golfbana och groggar på stranden i Portugal. Men det skulle inte behöva vara så. Jonas skulle kunna leva ett bättre liv. Han ser bra ut, har hyfsat ordnad bakgrund, en vacker och tålmodig fru och många vänner. Ändå fortsätter han att dricka.
Detta är, i korta drag, handlingen i Jonas Berghs Och fortsätta vidare bort, författarens fjärde roman, men den första utgiven på ett större förlag. Jag gissar att Wahlström & Widstrand tänkt sig Berghs nya bok som ett 00-talets svar på Ulf Lundells debut Jack, som blev en hel generations kultroman. Det finns flera likheter mellan Lundells Jack och Berghs Jonas: de är båda unga män i stan som dricker för mycket, röker hasch ibland, är arbetsskygga och helst vill vara någon annanstans.
Men romanerna skiljer sig också väsentligen åt på flera punkter. Framför allt är Bergh en sämre berättare. Hans text blir ofta statisk och tuggar på i långa, sega dialoger som varken gestaltar några karaktärer eller för handlingen framåt. Besynnerligt mycket utrymme ges också åt att försöka berätta något om svunna tider i Landskrona, en miljö som författaren är alldeles för stilistiskt oskicklig för att levandegöra.
Dessutom är huvudpersonerna genomgående ytligt skildrade – exempelvis hustrun Susanna förblir bara just tålmodig och vacker, så många andra egenskaper har hon inte.
Kanske kan en (möjligen självbiografisk) roman om missbruk få innehålla en del brister, ett angeläget innehåll kan i viss mån ursäkta en svagare form. Men det finns gränser. Och fortsätta vidare bort är en riktigt långtråkig och klantigt skriven historia. Den som väntar på 00-talets Jack får fortsätta vänta.