Den 18:e augusti stormade Israels ockupationsstyrkor sju palestinska människorättsorganisationers kontor och stängde ned verksamheterna. Motiveringen från Israels försvarsministerium var att de är ”terroristiska organisationer”. Översatt från nyspråk: organisationerna ”utförde kritisk dokumentation av de israeliska ockupationstyrkornas pågående krigsbrott i Palestina” för Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Innan räderna fördömde FN Israels ”uppenbara missbruk av anti-terrorism-lagstiftning” använd till att utplåna ”civilsamhället i Palestina”, varpå flera av Europas största länder tillstod att ”ingen underbyggd information” för terroranklagelserna mot de sju organisationerna presenterats. En sekretessbelagd CIA-rapport, vars innehåll läcktes till den brittiska pressen, informerade att man inte kunde finna bevis för att grupperna ”är skyldiga till någonting” (The Guardian, 22 aug). Fler än 200 av världens främsta människorättsorganisationer fördömer i ett gemensamt brev ”otvetydigt Israels … omfattande kampanj att tysta och svärta” det palestinska civilsamhället. Israel attackerade organisationerna eftersom de ”vågat utkräva ansvar för Israels grova människorättskränkningar, krigsbrott och brott mot mänskligheten”, samt ”förtryck av palestinier”. Israel ”utgör ett existentiellt hot” mot Palestina (HRW, 22/8).

Händelsen noterades knappt i svensk press, och det mikroskopiska som publicerades har förpassats till glömskan. De från de utbildade klasserna som verkligen engagerar sig för yttrandefrihet kan säkerligen allihopa få plats i en telefonkiosk, eller i en toalett.