”EU is less sexy than before” sa Kroatiens ambassadör på en konferens. Hans ord ”EU är mindre sexigt än förr” ekar i mitt huvud där jag går i spöregnet och letar efter ett hotell på natten i Bryssel. Resebyrån klantade till det. Bokningen jag fått fanns inte registrerad på hotellet. Portieren var helt ointresserad att hjälpa mig. Bara att gå ut i regnet igen och leta själv. Hotell efter hotell. ”Complet” skylt på dörren. Inga rum lediga. Bara att leta vidare i det mörka regniga Bryssel.
Kroatiens ambassadörs kommentar ”EU is less sexy” var ett försök att förklara opinionssiffrorna inför folkomröstningen. Den första juli 2013 är det tänkt att Kroatien ska bli den 28:e medlemmen i EU. Men bara drygt 50 procent hade i höstas sagt sig vilja rösta ja till EU i folkomröstningen, som hålls i början av 2012. Ambassadören talade om att euro-krisen gjort folk oroliga. Men han skyllde också på ”eurofobiska” gruppers propaganda. Bland dem fackföreningar som sagt att medlemskapet skulle medföra utslagning av företag och ökad arbetslöshet. Vem vet? Kanske kroaterna röstar nej till medlemskap.
– Om det blir ett nej i folkomröstningen? Då gör vi som Irland i EU-sammanhang, vi ordnar en ny folkomröstning inom sex månader, förklarar att de röstat fel, säger Andrej Plenkovic som varit en av landets toppförhandlare mot EU. Herr Plenkovic är för övrigt tippad att bli Kroatiens första EU-kommissionär. Att inte respektera folkens vilja är en gammal ful EU-tradition.
Danmarks folk röstade nej till Maastrichtfördraget 1992. De fick rösta om. Irländarna röstade nej till Nicefördraget 2001. De fick rösta om. Folken i Frankrike och Nederländerna röstade nej till förslaget om en EU-konstitution 2005. Men de fick inte rösta igen. EU vågade inte fråga folken längre. Istället antogs i princip samma konstitution, omdöpt till Lissabonfördraget, av medlemsländernas egna parlament. Med ett undantag: Irland. Den irländska konstitutionen medger inte grundlagsändringar utan folkomröstning. Så irländarna var de enda i EU som fick rösta om det nya fördraget. De röstade nej i juni 2008. De fick rösta om året därpå. EU lider av många demokratiska underskott. Att inte respektera folkens egna beslut är det allvarligaste.
När jag vid midnatt dyblöt av regn kommer till det 17:e hotellets ”complet”, står en taxichaufför i foajén. ”Åk med mig. Min kompis har ett litet hotell”. Sagt och gjort. Det lilla enkla hotellet kräver ett hutlöst pris. Inget val. Jag slipper undan regnet och får sova. Men klockan två på natten väcks jag av fulla engelska tonåringar som försöker ta sig in rummet. ”Upptaget, det här är rum 101” ropar jag. ”Sorry” ropar de och går in i rummet bredvid. Högljutt festande. Inte mycket sömn. Klockan sex vaknar jag av att de bankar på dörren och ropar ”sorry again”. De skrattar och släpar iväg väskor till en tidig avfärd. ”EU är inte alls sexigt” tänker jag trött.
Vid hotellfrukosten läser jag om den hotande euro-kollapsen. EU:s toppmöte lägger nu fram en ny pakt. Den innebär att makten över den ekonomiska politiken flyttas från de folkvalda till slutna EU-organ. Pakten är nödvändigt för att rädda euron säger EU-ledarna. De vet att inget folk kommer att rösta för EU:s extrema åtstramningspolitik vars syfte är att rädda bankerna och euron. Därför inskränker de demokratin. EU-ledarna har förlorat förnuftet.
I tider av kris är det viktigaste att bekämpa arbetslösheten, värna livet och miljön, vinna medborgarnas förtroende och tillit; att fördjupa demokratin. Men EU väljer den andra vägen. EU är skrämmande.
”EU is scary”.
