Insatsen i Libyen

Katastrof eller nödvändigt ont

Publicerad: 30 mars 2011, 14:03. Senast ändrad: 31 mars 2011, 09:22

– Jag är väldigt undrande till att det gick så kort tid innan man satte in flygplan för att bomba. Det fanns ingen vilja till samtal, det skulle vara bomber på en gång.

Agneta Norberg, antikrigsaktivist, påpekar att Libyen länge har varit ett land som, liksom bland andra Irak och Iran, det har funnits ett intresse från USA:s sida att intervenera militärt i. Både på grund av landets olja och för att Nordafrika är en strategiskt viktig region.
– Sedan tycks ett töväder ha inträffat, men nu kanske de tyckte att tiden var passande.
Agneta Norberg tycker också det är underligt att man plötsligt talar om att skydda civilbefolkningen, när övergrepp – och betydligt mer omfattande sådana – mot civilbefolkningen inträffar hela tiden runt om i världen.
Hon påpekar att omvärlden vet väldigt lite om vilka som ligger bakom upproret i Libyen. Hon tvivlar inte på att det finns de på rebellsidan som har ett genuint engagemang för demokrati.
– Men det verkar vara en blandad kraft. Jag är inte säker på att vi har fått hela bilden klar för oss. Det kan även finnas lite fog för Gaddafis uttalanden om att han kämpar mot Al-qaida.

Inget annat har prövats

Även Jan Öberg, från Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning är kritisk till insatsen i Libyen.
– Vad man skulle ha gjort är att gått in och stött de ickevåldsliga krafterna i Libyen. Nu gick man in och stödde en del av oppositionen, vilket även är en björntjänst för oppositionen. Om de nu kommer till makten kommer de att vara hatade av stora delar av befolkningen.
Han menar att det är ett önsketänkande att tro att någon blir glad över att få sitt land bombat, även om det är i syfte att bli av med en avskydd diktator.
– Jag är inte principiellt emot militär intervention, men jag stödjer mig på FN:s grundläggande principer om att allt annat ska prövas först.
Jan Öberg tar också upp oljan som en bidragande orsak till insatsen, även om han betonar att han inte tror det bara är en faktor som styr.
Ett problem i debatten kring Libyen tror han är att många är väldigt okunniga i utrikespolitiska frågor.
– Så väl vänstern som högern vet för lite om internationell krishantering. I svensk debatt existerar inte världen utanför EU.
Han konstaterar också att det inte finns någon status att vara kunnig i utrikesfrågor.
– Tidigare fanns det, men idag gör du inte karriär som politiker eller journalist på att vara duktig på utrikesfrågor.

Annorlunda analys

Svenska Freds- och skiljedomsföreningen är en av de fredsorganisationer som intagit en annorlunda ståndpunkt och ställt sig positivt till insatsen.
– Vi tror att alternativet hade varit betydligt värre. På det sätt som Gaddafi uttalat sig om befolkningen var det bra att han stoppades, säger Anna Ek, ordförande i Svenska Freds.
Hon är tveksam till om andra typer av insatser hade hjälpt i det läge som Libyen var i just då. Samtidigt betonar hon att militära medel inte får vara den enda insatsen i landet.
Dubbelmoral
– Vi måste få fram någon form av politisk dialog och kanske få Gaddafi att avgå. Det är inte militärinsatser som skapar fred, utan politiska lösningar.
Anna Ek håller med om den dubbelmoral kring insatsen som kritiker till insatsen har pekat på. Hon tar upp Bahrain som ett exempel, där Förenade Arabemiraten som har kontakter med Sverige, har intervenerat för att slå ner demokratiupproret. Hon förstår att många blir uppgivna av det, men tycker inte det är ett argument mot insatsen i Libyen.

Anne-Li Lehnberg
DSC_0089.jpg
Agneta Norberg (t h), är kritisk till insatsen medan Svenska Freds ordförande Anna Ek tror att det hade varit värre att inte ingripa militärt.
Beväpna dig med Flammans papperstidning

Prenumerera på Flamman

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Jonas Thunberg | Webmaster: Cathrine Sandqvist | 08-650 80 10 | red@flamman.se | Kungsgatan 84, 112 27 Stockholm