Roman

Sverige 2017
John Lapidus.
Lapidus förlag, 2011.

Ungefär samtidigt som medie­drevet kring Håkan Juholt rasade som mest släpptes romanen Sverige 2017 som utgår ifrån att samme Juholt vinner valet 2014 och blir socialdemokratisk statsminister. Illa tajmad utgivning kan tyckas, det känns ju ändå lite avlägset just nu.
Boken handlar om klassisk socialdemokratisk kluvenhet: Ska vi gå till vänster eller till höger? Tror vi på våra egna ideal? Tror vi inte på dem?

Som så många andra romaner som egentligen bara kom till för att driva teser känns boken från början till slut konstruerad. Det händer ingenting som är oväntat i egentlig bemärkelse. Romanfigurerna är tämligen platta, deras samtal med varandra eller med sig själva är visserligen välskrivna, men inte särskilt levande.
Sverige 2017 är ett land där Rörelsen växer sig allt starkare. Rörelsen verkar ledas av personer som har en anknytning till r:arna. Dessutom sägs syndikalisterna och Vänsterpartiet ha anslutit sig till den. Hur r:arna lyckats bygga en stark folkrörelse förblir osagt, men det verkar finnas ett samband med det faktum att sossarna vann valet 2014 med en stark vänsterprofil. Rörelsen verkar vara en blandning av Occupy Wallstreet-stämning och renodlat 70-talsprogg. De ignoreras i media, men folk ansluter sig ändå hopvis.
Rörelsens fäste är, förstås, Göteborg. Och mitt bland folkmassorna som regelbundet samlas på Järntorget återfinns så småningom sossen Anders Bergman, som hör till Juholts inre krets. Bergman är en spin doctor med SSU-bakgrund. När det begav sig förrådde han sin stora kärlek i SSU-förbundsstyrelsen och röstade med högern. Allt för karriärens skull, givetvis.

Nu, år 2017, är hans forna SSU-kärlek en av ledarna för Rörelsen. De träffas av en slump, den gamla kärleken flammar upp igen, toppsossen Bergman får allt större samvetskval… ska han välja kärleken – eller makten (han lär kunna bli statsråd inom kort)?
Där har ni romanens handling i ett nötskal.
Stora delar av boken är egentligen bara transportsträcka. Bergman minns SSU-tiden. Bergman står inte ut med att träffa sina sossepolare som redan har lämnat partiet. Bergman har barn som är mer vänster än han. Bergman drömmer om sin kärlek Mia.
Under resans gång blir det många klyschor om sossarna som får driva fram romanens egentliga budskap: dagens sossar är inga riktiga sossar, utan bara karriärister. Men Anders, han väljer förresten kärleken till slut och ansluter sig till Rörelsen. Happy end!
Hade det bara varit så enkelt.