Det börjar bli tydligt hur försiktiga Vänsterpartiet är i sina utrikespolitiska uttalanden. Varje uttalande vägs mot hur det kommer att mottas av medier och motståndare, inget på vad som är principiellt riktigt. Det finns faror i detta.
Ställd inför att välja mellan ett land som sått krig, blod och död i Mellanöstern och norra Afrika under de senaste decennierna och ett land med stora problem med ekonomi och demokratisk utveckling, men med ambitiösa sociala ambitioner och en demokratiskt vald regering, väljer Jonas Sjöstedt i Agenda krigsmaskinen och imperiet. Att välja USA före Venezuela – där går gränsen för vad en vänsterledare kan säga utan att utplåna sin egen rörelses tankegods. Där går taktik över gränsen till opportunism.
Det fanns ju också ett tredje alternativ för Sjöstedt om han inte ville associeras starkt med USA, att vägra den förenklade och barnsliga frågeställningen och svara ”ingendera”. Men i den förklaring som Jonas Sjöstedt ger i en debattartikel av veckans nummer i Flamman tas bara kritiken av Venezuela och Kuba upp, inte valet av USA.
Om det handlar om kärlek till USA, dess folk, natur och traditioner skulle det vara en annan sak och då skulle han ha gjort det tydligt och sagt att han inte väljer USA:s regering. Uppenbarligen valde han ju bort Venezuela på grund av landets regering. Vänstern har aldrig ”avskytt USA” som dess kritiker felaktigt tjatar om. Men USA:s politiska ledning är värd all kritik och avståndstagande den kan få för sin krigspolitik.
Lägger man till försiktigheten i Ukrainafrågan – där Vänsterpartiet av rädsla för att bli betraktade som Putinkramare inte har lyckats få fram kritik mot den rehabilitering av nazistiskt tankegods och rörelser som den ukrainska regeringen har bidragit till – och det aktiva stödet till kriget mot Libyen får man ett parti som strävar att hamna i politikens mittfåra i utrikespolitiken.
Där kan tyckas varmt och skönt men det är ett politiskt val med stora risker. En sådan är att USA-kritiker tvingas till vänstern utanför parlamenten för att få gehör för sina åsikter. Det måste finnas plats för utrikespolitik som kritiserar USA också i Sveriges riksdag. Någon annan politisk kraft än Vänsterpartiet finns i dag inte där som kan att föra fram sådan kritik.