Piratpartiet fick sju procent av väljarna i EU-parlamentsvalet. Det senaste året har fildelning och teknikfrågor tagit en helt annan plats i den allmänna debatten än tidigare. Vad är det för förändring av den politiska kartan, och hur kan Vänsterpartiet svara på dem? Här är 10 förslag till slutsatser:

1.
Det finns en bred, explosiv politisk kraft i flera ”tekniska” frågor som tidigare ansetts sakna allmänintresse. Avfärdandet av fildelningsfrågan som ett sidospår – en attityd som fortfarande finns kvar i vänstern – är ett fullständigt goddag yxskaft, som att avfärda Vietnamfrågan på 1960-talet. Den som inte kan se den sakpolitiska tyngden, kan se till realpolitiken. Någonstans kring en procent av väljarkåren, framförallt unga, funderar på att rösta V eller PP i riksdagsvalet.

2.
För oss i vänstern är det en självklarhet att ägandet av bostäder och banker är grundläggande för vilket samhälle vi bygger. Samma sak borde sedan länge ha gällt ägandet av till exempel patent och mjukvara, som är nyckeldelar i framtidens produktionsmedel. Det här är ett tillfälle att ta steget till att aktivt synliggöra det vänsterperspektivet.

3.
Piratrörelsen är full av folk som på sikt borde finnas i vänsterorganisationerna. Uppgiften är att vinna deras stöd, inte att försöka slå i dem att deras arbete inte gett resultat. Den slentrianmässiga ”vänsterkritik” som en del fallit in i, att ”avslöja” Piratpartiet som ett gäng nyliberaler, är fel i sak och förvärrar läget.

4.
De vänstersympatisörer som röstade på PP i EUP-valet slängde inte bort sin röst. Frågan vi ska ställa oss är inte vad vi borde ha sagt sista dagen för att övertyga dem. Den verk­liga frågan är hur vi hamnade i situationen att en röst på Piratpartiet hade en klar strategisk betydelse, medan en röst på Vänsterpartiet inte hade det.

5.
Situationen ställer högre krav på oss att vara mycket tydliga med vilken sida vi står på. Stora delar av väljarkåren vet inte vad vi tycker, vilket många märkte i EUP-valrörelsen.

6.
Läget ställer också krav på vänsterns aktivister. Till valrörelsen måste alla kunna svara på frågorna, och själva resonera kring vänstern och tekniken.

7.
Kongressbeslutet att icke-kommersiell kopiering ska legaliseras är en bra början, men debatten är inte statisk. Ska vi kunna vara en relevant röst i debatten behöver vi fortsätta utveckla oss. Det handlar om synen på patent, internationella avtal, remixrätt, vilka argument vi använder eller vilken strategi vi följer.

8.
Inget av det här händer av sig självt. Ställningstaganden, utbildningsmaterial, kontaktbyggande, debattartiklar, förhandlingar – det fungerar inte utan organiserat politiskt arbete. Hittills har det mesta av det hamnat i ett organisatoriskt tomrum i Vänsterpartiet. Vi är några som sitter i en arbetsgrupp som har fått i uppdrag att ta fram förslag till kulturstöd, men det är allt som finns. Det har hängt på Vänsterpartiets riksdagsgrupp och våra Europaparlamentsledamöter att hålla ställningarna efter bästa förmåga, vilket de kunnat göra bland annat tack vare en rad initiativ från Erik Josefsson.

9.
EUP-valet har öppnat ett möjligheternas fönster för ett år framåt. Det finns alla möjligheter att använda Piratpartiets framgångar för att komma fram till bra överenskommelser inom ramen för S-V-MP-samarbetet. Där avgörs hur stort stöd Vänsterpartiet bygger hos pirat/vänster-sympatisörerna: kan vi visa att vi gör faktisk skillnad?

10.
Slutsatsen av det här är inte att Vänsterpartiet ska försöka ha fildelning som paradfråga i riksdagsvalet. Det som krävs är däremot att vi aktivt reparerar våra svagheter här, och börjar etablera välkända vänsterlinjer. Vi borde ha som målsättning att vänstern på sikt ska vara starkt kopplad till en positiv tekniksyn, kontrasterad mot högerns gamla lösningar. Det går att göra politik på i en rad av våra klassiska frågor.

Slutligen: Piratpartiets framgångar visar att folkrörelser måste söka sin politiska uppgift, snarare än att söka väljare. Övertygelsen att vi arbetar för ett politiskt program många borde gilla räcker inte. Vi behöver en konkret och strategiskt avgörande fajt att vinna – en vänsterns fildelningsfråga.