Kjell Östberg är författare till boken 1968 – När allting var i rörelse (2002) och har en egen historia av politisk aktivitet i och kring Socialistiska partiet. Södertörns högskola, där Östberg är professor i samtidshistoria, är i sig en naturlig miljö för en 68:a. De nya samhällsorienterade universiteten med en mer avslappnad stämning mellan studenter och lektorer är tydliga produkter av vänstervågen.
Året 1968 övervärderas
Matsalen är full av folk vid lunchtid. Men Kjell Östberg är snabb och lyckas hitta ett ledigt bord. Året 1968 övervärderas ofta, säger Östberg.
– Många unga var redan radikala. Universitetsvärlden ändrades en hel del på 1960-talet. Det var inte längre bara överklassens barn som läste på universitet.
Före vänstervågen var uppledningen mellan arbetare och studenter mycket skarp – det rådde misstro och misstänksamhet dem emellan.
– Men universiteten radikaliserades genom att arbetar- och medelklassens barn började ta sig in där, med andra värderingar och åsikter. 68-rörelsen bestod av ett brett skikt av ungdomar. Särskilt på 1970-talet blev det politiska engagemanget bredare och utspritt i olika samhällsgrupper.
Mindre misstro idag
På sikt har den breda vänstern blivit mindre splittrad. Med 1968 förändrades vänsterns förhållande till Sovjet, och socialdemokratins till USA. Denna debatt stod på sin spets under 1968.
De nya sociala rörelserna kritiserade ofta socialdemokratin för att stödja USA.
– Socialdemokratin å sin sida spelade det anti-kommunistiska kortet; sade att vänstern ville genomföra ett stalinistiskt förtryck och så vidare. Men det som var nytt med vänstern var att den kritiserade den form av kommunism som fanns i Sovjet. De ville inte ha det som i Sovjet, utan en annan typ av samhälle.
Finns misstron kvar?
– Ja, men den är inte lika djup nu som den var då. Det samarbete som idag ändå finns mellan vänsterpartiet och socialdemokraterna hade varit omöjligt på 1970-talet, precis som Socialistiskt forum på ABF.
Han medger att många som var aktiva i 68-rörelsen nog är besvikna idag när de ser på samhället.
– De flesta av oss är nog jäkligt besvikna att det inte blev som vi drömde.
Blev de borgare?
Han ler lite sorgset och man kan ana en viss nostalgi vid tanken på dåtiden, den radikala och omvälvande tiden då ”allt var möjligt”. Men sedan ler han finurligt och kontrar:
– Den intressanta frågan är snarare: är den yngre generationen besviken på oss?
Man diskuterar mer och mer vad som hände med 68:orna, enligt Kjell Östberg.
– Blev de borgare allihop? undrar folk. Men forskning visar att dessa år påverkade de flesta människor i grunden. Man ändrar inte åsikt så lätt.
Kvinnorörelsen överlevde
Många sociala rörelser överlevde också. Bäst klarade sig miljörörelsen och kvinnorörelsen. Den sistnämnda är Kjell Östberg uppenbart imponerad av. Han menar att rörelsen även fick en stark ställning på universiteten i och med genusforskningen.
– Kvinnorna ville till och med bilda ett eget parti, och det gjorde ju några lite senare (Fi). En anledning till att kvinnorörelsen hållit sig så stark är naturligtvis att jämställdhetsfrågan är mycket viktig. Kvinnorörelsen är även skickligare på att organisera sig än någon annan rörelse. Dessutom finns många skickliga, kvinnliga företrädare, som man tagit tillvara på. De har en väldigt bra organisationsform med nätverkande bland annat.
Jämförelser mellan 1968 och 2008 är svåra att göra. Världen idag är en helt annan
– Under perioden kring 1968 var den rika världen centrum för kampen. Idag är den mer utspridd över världen. Nyliberalismens privatiseringar och utförsäljningar får liknande konsekvenser över hela världen, och motreaktionerna finns nästan överallt.