Valet till nationalförsamlingen i Quebec resulterade i väljarflykt från de etablerade partierna och för första gången på 129 år bildas en minoritetsregering i provinsen.
Liberalerna behåller sin regeringsställning, men tappade över 12 procent av sitt väljarstöd. Parti québécois, som förespråkar en självständig stat, hamnade på tredje plats för första gången sedan 1970. Det högerpopulistiska ADQ utökade sina mandat från 5 till 41 och har blivit det officiella oppositionspartiet.
Gröna ökar
Men väljarflykten har även gynnat krafter på vänstersidan. Det nybildade Québec solidaire (”Solidariskt Quebec”) fick över 145.000 röster (3,65 procent), vilket kan jämföras med att dess föregångare UFP fick en procent i valet 2003 och att UFP:s föregångare PDS i sin tur endast fått 0,59 procent i valet 1998.
Inom QS ingår bland annat feminister, miljöaktivister och Quebecs kommunistiska part. I två valkretsar i Montreal lyckades två QS-kandidater, tillika partiets två språkrör, Amir Khadir och Françoise David komma på andra plats. Likväl lyckades de Gröna öka sitt väljarstöd från 0,44 till 3,89 procent. Varken QS eller de Gröna lyckades dock vinna något mandat.
Valrörelsen dominerades i mångt och mycket av ADQ:s unga partiledare, Mario Dumont. Han gjorde under valrörelsen flera invandringskritiska uttalanden och menade att ”anpassningen” till religiösa minoriteter i Quebec gått för långt.
Valet markerade också ett trendbrott i det politiska livet i Quebec, en brytning med den gamla uppdelningen i pro-Kanada och pro-självständighet. ADQ vann mycket stöd genom en ambivalent inställning i nationsfrågan.