WASHINGTON. De kom i karavaner av fullastade bussar och hade rest hela morgonen, ibland också halva natten. Bilar kom fullpackade med familjer, en del hade flugit från Seattle, Houston eller San Fransisco. På lördagen samlades, enligt arrangörerna, 400.000 demonstranter framför Capitolium i Washington. De lyssnade till en rad talare innan demonstrationståget sakta började röra på sig.
Det tog att par timmar efter avmarsch innan alla hade kunnat börja sin vandring, då hade redan de flesta gått färdigt. Äldre par blandades med grupper av studenter från olika universitet. Mormödrar för fred, kyrkor, allehanda vänstergrupper, sjuksköterskor och bönder mot Irakkriget blandades med barnfamiljer och bar sina banderoller och plakat emot USA:s
krig i Irak. Det var den amerikanska fredsrörelsens största manifestation mot Irakkriget på mycket länge.

Bland talarna märktes veteraner från Vietnamkriget, men också företrädare för de amerikanska soldater som har varit i Irak och som nu aktivt arbetar mot kriget. Kändisar som Jane Fonda, politiker som den demokratiske kongressledamoten och presidentkandidaten Kucinich och pastor Jesse Jackson talade också. Jacksons stämma dundrade över åhörarna.
– Vi marscherar idag mot denna regerings politik där unga och fattiga offras. Vi behöver inte smarta bomber, vi behöver smarta barn. Vi behöver inte satsa mer pengar på kriget i Irak utan på kriget mot fattigdomen här hemma. Vi behöver läkemedel till våra barn, bra bostäder, skolor och boende. Vi måste få slut på den här galenskapen. Tiden har kommit för fred och rättvisa.
Jackson påminde om Martin Luther Kings arbete mot Vietnamkriget och gav också en vink om att fredsrörelsen kommer att sätta press på de politiker som vill kandidera i presidentvalet 2008.

Många unga
– Den som inte marscherar för fred 2007 kan inte leda oss trovärdigt politiskt 2008.
En stor del av demonstranterna var unga, bland dem Ari Moore från Brooklyn som hade rest i en av de många bussarna från New York till Washington:
– Jag skulle gärna vilja ha barn, och jag vill att de ska växa upp i en fredlig värld. Jag är här för att demonstrera för fred och kärlek istället för krig.
Många i fredsrörelsen har fått nytt hopp av republikanernas valförlust i höstens kongressval, men det innebär inte automatiskt att man knyter stora förhoppningar till den nya demokratiska majoriteten i kongressen.

”Vi måste synas!”
– Jag litar inte på demokraterna. Jag tror inte att de står på min sida, de styrs till stor del av ekonomiska intressen. Jag tror att det blir svårt att få dem att skära ner på anslagen till kriget i budgeten. Presidenten och hans administration bryr sig inte alls om fredsrörelsen, de håller händerna för öronen. Men blir det mediala trycket för hårt så kan det kanske förändra saker, därför måste vi synas och höras.
Ari Moore tror att Irakkriget blir en huvudfråga i kampanjen inför presidentvalet 2008:
– Kriget har enorm betydelse, alla kandidater kommer att tvingas att tala om sin hållning till Irak. Många amerikaner har anhöriga som drabbats direkt, många är väldigt arga. Främst är det de fattiga som drabbas, det är från deras familjer som soldaterna kommer.
Liksom många amerikaner beklagar Moore att bilden av dem och USA har försämrats på grund av kriget:
– Det är fruktansvärt, det känns som att hela världen hatar oss, jag skäms för att vara amerikan. När jag reser utomlands brukar jag ha en liten kanadensisk flagga på väskan så att folk inte ska tror att jag är från USA. Andra måste tro att vi har blivit tokiga.