SPORT Vilket frosseri i VM-skvaller och fåniga supporterreportage alltsedan april! Men nu är även detta fotbolls-VM historia. Så småningom lär sportpressen hitta något annat att frossa i.
Själv tyckte jag att det skönaste med VM var att se England åka ut och Svennis bli arbetslös. Det som var mest outhärdligt var det masshysteriska flaggviftandet på alla håll.
Men sånt är ju smaksak och det var verkligen en upplevelse att följa VM på nära håll i Tyskland. Berlin var packat med fotbollssupportrar från alla världens hörn, staden var liksom inhöljd i flaggor och fotbollströjor.
Storbilds-tv, öl och en förvånansvärt avslappnad fotbollsbegeistring. En stor fest helt enkelt, trots alla farhågor inför det hela.
Men inte till allas glädje. För mina ”antityska” vänsterradikala kamrater blev det en mardröm. Helvetet började redan på vägen till deras antinationalistiska favoritställen. I stället för de sedvanliga demouppropen på elskåpen fick man ta sig förbi ett hav av flaggor. På balkongerna, utanför fönstrena, på bilarna, på folks kinder – överallt dessa förhatliga tyska flaggor. Till och med i de kända ”vänsterkvarteren” i öst. Och så inte ett enda kebabkök utan en uppsättning tyska flaggor. Inte en endaste vietnamesisk grönsakshandlare utan tysk matchtröja.
På så sätt blev fotbolls-VM oväntat nog en symbol för det nya mångkulturella Tyskland. I den allmänna, fåniga banalnationalistiska yran förvandlades plötsligt alla till äkta tyska patrioter. Måhända av olika skäl. Hand i hand med det tyska landslagets framgångar, festades det loss på gator och torg, i bästa samförstånd, utan att någon brydde sig om vilka färger folk hade på sig. Och de där firande tyskarna lät sig inte ens provoceras.
– Schweden? Heja Svärghe, ropade man glatt efter oss på gatan.
Min antityska polare Thomas hade på sig någon blågul supporterpryl.
– Scheiss Deutschland! (Skit-Tyskland), hojtade han, något oartigt, tillbaka.
– Danke schön, und viel Spass noch! (Tack så mycket och mycket nöje!)
Och så försvann de glada tyska supportrarna utan att bry sig nåt vidare.
De hade nog rätt: Varför ska man egentligen bry sig?