Nationen är, med Samir Amins ord, en ”icke-realitet”. Annars uttryckt en ”föreställd gemenskap”, ett ”falskt medvetande”. Mycket riktigt så är det vanligtvis de mest reaktionära krafterna som propagerar en etniskt grundad nationalism på hemmaplan. Konsekvensenligt så är det svårt att närma sig det märkvärdiga fenomenet att det finns något så konstigt som vänsternationaliströrelser.
Sådana rörelser kan inte förstås utan att man tar hänsyn till det faktum att de i slutändan bygger på motstånd mot ett förtryck på etnisk grund. Sker detta förtryck i diktaturstater, så har den mer ”upplysta” vänstern normaltvis inte särskilt svårt att solidariserar sig med etniska motståndsrörelser. Att känna och visa solidaritet med exempelvis kurdernas eller palestiniernas kamp för etniska eller nationella rättigheter är därför inte svårt, även om man i princip fördömer etnonationalismen på hemmaplan. Men vad händer när en vänsterrörelse kämpar för sådana rättigheter i ett västeuropeiskt land?
När jag en gång träffade några basker på en svart ockupantkrog i östra Berlin, kom vi att prata om politik. Baskerna visade sig vara benhårda socialister – och nationalister. De var alls inte några terroristkramare, men de hade hamnat i Berlin, därför att de hotades av flera års fängelse i sitt hemland Spanien på grund av politisk verksamhet som klassades som ”terrorism”. Oavsett om man stödde ETA eller inte, sa de, så innebar politisk verksamhet inom den baskiska vänstern risken att bli gripen, mishandlad och i värsta fall torterad av den paramilitära spanska polisen Guardia Civil. Värst av allt, tyckte de, var det faktum att även den spanska vänstern indirekt stödde detta genom att förneka att det över huvud taget fanns ett baskiskt folk.
Och där ligger kanske nyckeln för det faktum att den radikala vänsterrörelsen i Baskien mobiliseras på etnisk grund. I ett land där folk minns den tid då föräldrar inte vågade prata baskiska inför de egna barnen, därför att de var rädda för omedveten angiveri i skolan på Francotiden. Där de flesta människorna känner till någon släkting eller granne som satte eller sitter i fängelse i årtionden på grund av politiska verksamhet. Där poliser godtyckligt ”tar in” punkare och andra ungdomar i sina förläggningar för att markerar att man tycker illa om dem. Där bara för 15 år sedan dödsskvadroner systematiskt mördade politiker och andra aktivister. I ett sådant land skapas varje dag nya basker. Av spanska staten.
