Det var förra fredagen som EU beslutade att ta med Kongra-Gel och den colombianska gerillan ELN på sin terroristlista. När PKK terroriststämplades 2002 hade organisationen lagts ned och blivit Kadek.
Då skilde EU på dem.
I en debattartikel i Aftonbladet, den 8 maj 2002, förklarade dåvarande utrikesminister Anna Lindh att eftersom ”PKK otvivelaktigt är en organisation som har genomfört ett antal terroristaktioner och därmed uppfyller EU:s kriterier för terrorism var det klart att Sverige inte kunde verka mot denna åtgärd. Lika klart var det dock för oss att vara mot att Kadek sattes upp på listan, eftersom organisationen sagt sig ta avstånd från terroristaktioner.”
Idag sätter EU dock likhetstecken mellan PKK, Kadek och Kadeks efterföljare Kongra-Gel (Kurdistans Folkkongress).
– Hur hamnar Kongra-Gel på samma lista som al-Qaida – en organisation vars aktioner utan urskillning drabbar vanliga människor? undrar Mahmut Colak, nordisk representant för KNK.
– Vilken del av Kongra-Gel är det som är terroristisk?
– Kongra-Gel har inte begått ett enda våldsdåd. Och i programmet går det inte att hitta ett enda ordval om våldsanvändning, säger Mahmut Colak.
Kongra-Gel bildades i november 2003, efter Kadeks nedläggning.
KNK är en paraplyorganisation med en bred sammansättning av organisationer; kurdiska partier från de fyra delarna av Kurdistan – Iran, Syrien, Turkiet och Irak – kvinnoorganisationer, det tidigare Kadek, med flera.
Förebilden är det palestinska PLO, och målet på sikt är att bli huvudrepresentanten för kurder av alla nationaliteter och politiska kulörer.
– Vi kräver inte längre en självständig stat, den enda lösningen är autonoma federationer. Mellanöstern är en stor mosaik av folkslag och måste så fortsätta.
Vad ligger då bakom terroriststämplingen? För EU-länderna själva finns inga rimliga skäl att vända sig emot kurderna, fortsätter Colak.
– När vi träffar politiska partier över hela världen, och jag har träffat alla i Norden, uttrycks intresse och stöd för Kongra-Gels program. Hela världen säger sig försvara en politisk lösning på Kurdistanfrågan.
Terroriststämplingen handlar om i första hand Turkiets intressen och att Turkiet fortsätter att lura EU, menar han. De senaste åren av närmande handlar sammanfattningsvis om löften att ”ge mig pengar så ska jag genomföra demokratiska förändringar”.
– Spelet bara fortsätter. Det är ett perfekt lurendrejeri som pågår. Turkiet har gjort många ändringar på papperet i sin konstitution, men det finns alltid andra lagar som säger något annat. De fundamentala rättigheterna tillämpas inte i praktiken.
Det visar sig i exempelvis det fortsatta förbudet mot kurdspråkiga tv-sändningar och inte minst vid lokalvalen i slutet av mars, menar Colak.
Då hotades det kurdvänliga vänsterpartiet Dehap, valurnor försvann och röster kastades bort. Ett par valda borgmästare avsattes.
4 000 kurdiska byar har förstörts, och den turkiska militära närvaron fortsätter.
– Militären gör precis som den vill i Kurdistan. Det finns ingen juridisk process, ingen rättsstat, ingen som dömer dem.
En utlösande faktor är överenskommelsen om Cypern, menar han. Turkiet har använt kurderna som förhandlingsbricka – i utbyte mot att skriva under Cypernavtalet kräver Turkiet att de kurdiska organisationerna i Europa förbjuds.
En annan utlösande faktor är kriget i Irak. USA:s militära baser i Afghanistan, Tadzjikistan med flera länder visar att det strategiska intresset är att inringa Iran.
För de irakiska kurderna, trots att man inte delar USA:s övriga mål, är deras närvaro positiv.
– De flesta regimer i regionen är antidemokratiska och behöver förändras. Interventionen KAN ge en chans till denna förändring.
Men samtidigt har kurdernas ljusare framtidsutsikter i Irak gjort Turkiet oroligt, menar Colak.
Ett turkiskt medlemskap i EU måste vara ”omöjligt” så länge den nuvarande situationen fortsätter, menar Colak.
– Om kurdernas rättigheter inkluderas, vore det bra om Turkiet blir EU-medlem. Men jag tror inte att EU vill ha några ”problematiska” medlemmar.
Det vore en mycket märklig situation att EU hade ett sådant land i sina led, konstaterar Mahmut Colak.
Han hoppas att EU-länderna ska lyssna på protesterna och ”inte säga en sak och göra en annan”.
– Vi har haft fem år av vapenvila och lugn. Men nu kommer folk att fråga sig vad det är värt att fortsätta förhålla sig fredlig.
