– Sverige… Är de inte allihopa kommunister därborta? säger utbytesstudenten Carl, lägger till något om svenska tjejer och flinar sliskigt.

Vad ska man vänta sig av en imbicill teknolog från Houston? tänker jag och skyndar vidare till smörgåsbuffén. Men dumskallen Carl från Texas är inte den enda som tror att Sverige är ett slags kommuniststyre: Berättar jag för folk att jag är pappaledig sen flera månader tillbaka, så höjs ögonbrynen. Berättar jag att jag får en föräldrapeng man kan leva på också – jo, då är det klart.
– Det är ju som förr i tiden här i DDR…
Vemodigt sänks blickarna hos de dagisfröknar, mottagningssjuksköterskor, affärsbiträden och poliser (!) jag råkar småprata med här i stan.

Men om Sverige nu är kommunistiskt eller ej, är ändå en bisak. Tyskarna gillar Sverige i alla fall.
– Alla dessa fina röda hus och den underbara naturen!
Marion och Torsten semestrar varje sommar i Sverige och äger numera två av dessa fina röda kåkar. Efter ett par år lyckades de äntligen se en livs levande älg. Tänka sig!
Häromdan slog det mig att man alltsedan mordet på Anna Lindh inte kunnat läsa så hemskt mycket om Sverige i tidningarna här. Jo, att Israels ambassadör har förstört ett konstverk på Historiska museet i Stockholm. Men annars verkar inget intressant hända i Sverige. Att svenskarna sa nej till euron för inte så länge sen har man redan glömt.
Ja, bortsett från kungahuset tycks inget roa de tyska nyhetsredaktörerna. Och det kanske man förstår när man följer kungens senaste utspel kring demokratin i Brunei eller faran av att han måste redogöra för sina privata inköp för riksdagen.

Ärligt talat – jag förstår de där redaktörerna. När jag tittar på DN:s eller Sydsvenskans nätupplagor, hittar jag inte mycket som kan väcka allmänt intresse hos icke-svensken.

Finns någon specifik svensk utrikespolitik? Nja. Förutom att Sveriges integrationsminister har attackerat Frankrikes skolsystem, har jag inte hittat något som tyder på det. Sverige har sällan avvikande åsikt i EU:s ministerråd eller i FN och förut-om att landet är alliansfritt finns väl inget anmärkningsvärt. (Och vem kan ta den svenska alliansfrihieten på allvar, när den enda motivationen för den enligt utrikesministern är att den ”sitter djupt i folksjälen”?)
Och inte behöver en tysk eller en fransman väl bry sig om att att Anders Björck har varit elak mot poliser i Uppsala eller att Per Ahlmark har gett ut en ny bok?