Lars Bäckström:
”Jag svarar valberedningen”
Lars Bäckström, gruppledare och budgetförhandlare i vänsterpartiets riksdagsgrupp, kände till att han skulle bli nominerad, men tackade varken ja eller nej till det.
– Jag sade till Bohuslän att de får nominera dem de anser sig vilja ha. Jag har aldrig någonsin sagt att jag kandiderar till något.
– Om valberedningen frågar mig, så kommer jag svara dem. De är demokratiskt valda och de enda som ska ställa den frågan.
– Jobbet som partiledare finns vad jag vet inte utannonserat på Platsjournalen, säger Bäckström och skrattar.

Nina Fållbäck Svensson:
”Har tackat ja till nominering”
– Jag har blivit tillfrågad och tackat ja till att bli nominerad. Sedan är det ett jobb för valberedningen och jag vill inte säga något mer innan jag talat med dem, säger Nina Fållbäck Svensson.
Hon är gruppledare för landstingsgruppen i Jämtland och sitter även i Landstingsförbundets styrelse, med inriktning på hälso- och sjukvårdsfrågor.
– Alla vet väl inte vem jag är, förutom de som jobbar kommunal- eller landstingspolitiskt. Och de är väl i och för sig ganska många.
Det är bra att det kommit in många nomineringar, så att valberedningen har något att arbeta utifrån, säger Nina Fållbäck Svensson.

Ulla Hoffmann:
”Upp till valberedningen”
Nuvarande partiordföranden Ulla Hoffmann vill inte deklarera var hon själv står, utan upprepar att hon ”står till partiets förfogande”.
– Om jag får frågan från valberedningen, kommer jag att svara dem först. De är utsedda av kongressen och måste få arbeta i lugn och ro.
Hon vill heller inte svara på om olika organisatoriska lösningar påverkar hennes beslut.
– Jag vill ha ett kollektivt ledarskap, och tycker att det fungerat bra mellan Ingrid Burman och mig. Fler har också blivit synliga under den här tiden.

Kalle Larsson:
”Hellre andra”
Riksdagsledamoten Kalle Larsson tackade varken ja eller nej till att nomineras – även om han bara kände till att han skulle nomineras av en lokalförening och inte av distrikt.
– Jag har inget emot att bli nominerad. Men om valberedningen frågar kommer jag tacka nej. Det finns andra kandidater jag hellre skulle vilja se.

Lars Ohly:
”Mitt nej har varit och är tydligt”
Det är smickrande och kul att vara den mest nominerade till partiledarposten, säger Lars Ohly. Men han har under snart ett år sagt nej med hänvisning till sin familjesituation. Han vill ha tid att vara pappa.
– Skälet till mitt nej har inte varit att jag tvivlar på min egen möjliga förmåga som partiledare, eller att jag tvivlat på vilket stöd jag haft inom partiet – utan om att få livet att gå ihop.
– Det är förstås lite olyckligt att man stirrar sig blind på två kandidater där bägge sagt nej, och lita på att många nomineringar ska få någon av oss att ändra sig.
Under kommundagarna förra helgen meddelades att Ohly kanske tackat ja till att vara förste vice partiordförande – om en sådan stadgeändring skulle föreslås. Något som av en del tolkats som en möjlig svängning.
– I teorin, i den perfekta världen, kan man säkert skapa en situation för partiledaren där man kan vara ledig för att ha tid med familjen. Men ingen har till mig presenterat några modeller där det i praktiken skulle funka.
– Jag kan orimligen ha kunnat uttala mig tydligare än jag gjort.

Peter Pedersen:
”Jag ställer upp”
Ohlys och Sjöstedts nej måste man ta på allvar, menar Peter Pedersen, riksdagsledamot från Örebro.
– Det är viktigt att det finns fler kandidater, därför har jag gått ut tidigt. Om vi nu tycker att vi är ett parti med bra politik, är det märkligt om ingen vill ställa sig i spetsen för det. Och det blir en viktig bieffekt att synliggöra att det finns flera duktiga företrädare.
Pedersen välkomnar lösningar med mer kollektivt ledarskap, och menar att han och Alice Åström, de två som tackat ja, ”skulle säkert fungera utmärkt i en tvåledarkonstellation”.
– Jag kommer att jobba hårt för den som blir vald, oavsett vem.
– Det är viktigt, oavsett vad man kallar det, att partiet försöker lyfta fram fler personer. Nån gång måste vi ta diskussionen om maktkoncentration på allvar.
Han vill inte tala om politiska skillnader, utan betonar att alla måste förutsättas stå bakom partiets politik.
– Det vore skönt med en bredare nomineringsbas än mitt eget distrikt, men jag kommer ändå försöka stå upp. Om jag blir vald, vill jag finnas med i debatterna internt, inte bara föra ut de färdiga resultaten.

Jonas Sjöstedt:
”Jag håller mig från spekulation”
EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt fanns med i diskussionerna för ett år sedan. Men hans nej har varit lika återkommande som Ohlys.
– Jag vill inte bli partiledare, och jag har en familjesituation som inte gör det möjligt.
– I övrigt vill jag hålla mig borta från diskussionen, och vill inte säga något om de övriga kandidaterna. Mitt intryck är att valberedningen försöker göra ett seriöst arbete.

Camilla Sköld Jansson:
”Hoppas Ohly ställer upp”
Riksdagsledamoten Camilla Sköld Jansson har tillfrågats av valberedningen och tackat nej till nomineringen som partiordförande.
Den självklara lösningen är att få Ohly att ställa upp, betonar hon.
– Visst måste man respektera att en person säger nej. Men valberedningen måste hitta en organisatorisk lösning där han kan tacka ja, och jag vet att man diskuterat det.

Pernilla Zethraeus:
“Jag vill inte”
Partisekreteraren Pernilla Zethraeus kände också till nomineringen.
– Jag kan säga att jag inte vill bli partiledare. Skälen är min privatsituation och att jag inte tror att det vore det bästa för partiet.
Hon tror också att Ohly och Sjöstedt menar allvar med sitt nej. På frågan om det kan krävas exempelvis nya partiledarformer svarar Zethraeus:
– Man ska vara öppen för allt, beroende på vilka kandidater som finns och vilka villkor de sätter för att kunna utöva sitt ordförandeskap.
– Personligen kan jag tänka mig att diskutera stadgeändringar. Det skulle kräva ett initiativ från valberedningen och ska vara knutet till en personlösning i så fall. I andra fall är inte stadgeändringar motiverade.

Alice Åström:
”Jag kandiderar”
Riksdagsledamoten Alice Åström blev nominerad redan i våras, och kvarstår gärna som kandidat på partikongressen, såvida inte valberedningen presenterar ”en väldigt bra lösning”.
– Det vore bra om det fanns många kandidater som tackar ja. Som läget ser ut nu, finns inga självklara kandidater, och jag ser gärna att partikongressen har flera att välja på.
– Jag vet inte vad en tvåledarlösning exakt skulle innebära. Det har inte varit tydligt, men om det handlade om att exempelvis dela upp olika politikområden, skulle det kunna fungera.
– Att ha en partiledare inåt och en utåt, det vore en konstig lösning. Det finns en fara att de inte är i fas med varandra, säger Åström som är tveksam till att själv finnas med i sådana lösningar.
De politiska skillnaderna är rent allmänt små, förutom när det gäller synen på det parlamentariska arbetet, säger Åström. Inför väljarna har partiet ett ansvar för att vrida politiken åt vänster.
– Vill man ha ett annat ekonomiskt system, vilket vi vill, så kommer man inte få igenom sådana förändringar via parlamenten. Vi måste lyfta fokus på att stärka partistyrelsen och på vad vi gör utanför parlamentet.

Carina Åström:
”Ja, vad ska ska man säga”
– Jag är inte intresserad av att bli partiledare, deklarerar Carina Åström, regionråd i Västra Götaland, som blir förvånad över nomineringen till parti- ledarposten.
Hon hade tackat ja till en nominering till partistyrelsen, i vilken hon sitter. Och hon välkomnar att fler namn nu dykt upp.
– Det är improduktivt med den fokusering som varit på Sjöstedt och Ohly. Det är positivt om det äntligen blir en diskussion om dem som faktiskt är intresserade.