Vilken samhällsklass vi kommer ifrån har betydelse för vilken hälsa vi har som pensionärer och hur länge vi lever. Även om vi senare i livet skaffar en högre utbildning och annat yrke än våra föräldrar, fortsätter vår ursprungliga klass att påverka.
– Alla har helt enkelt inte privilegiet att bli gamla, säger Stefan Fors som har skrivit avhandlingen Blood On the Tracks, Life-Course Perspectives on Health Inequalities in Later Life som undersöker ojämlikhet i hälsa bland äldre i Sverige. Resultatet visar att det finns stora skillnader som tycks vara baserat på social klass. En person som har haft ett typsikt arbetarklassyrke, vuxit upp under fattiga förhållanden och utsatts för konflikter under uppväxten, eller har en lägre utbildning, löper större risk att ha sämre kognitiv förmåga vid hög ålder. Med kognitiv förmåga menas exempelvis minnesförmåga eller språklig förmåga.
Om nu den personen över huvud taget uppnår en hög ålder. Avhandlingen visar även att ens civilstånd och klasstillhörighet påverkar risken att dö innan man fyller 70.
Då forskningen inte är en medicinsk studie, utgår den främst från faktorer som är mycket enkla att mäta, till exempel hur länge någon lever, eller möjligheten att gå hundra meter utan att få ont.
Resultaten pekar åt ett och samma håll, oavsett om man mäter klasstillhörighet i form av utbildning, inkomst eller yrke.
– Individer från de högre samhällsskikten har i genomsnitt bättre fysisk och psykisk hälsa som äldre och lever längre än individer från de lägre skikten i samhället.
Studierna i avhandlingen visar till exempel att om alla grupper i samhället hade samma goda hälsa som tjänstemän på hög- och mellannivå, så skulle antalet äldre med gångproblem reduceras med ungefär en tredjedel. Någonstans mellan 16 och 37 procent av alla hälsoproblem bland personer över 55 år skulle försvinna helt om alla skulle ligga på samma hälsonivå som de mest privilegierade grupperna. Det skulle alltså gå att åstadkomma stora förbättringar i folkhälsan hos de äldre om man kunde minska de sociala skillnaderna.
Fokus i avhandlingen är på de äldre, men det som gör Blood On the Tracks mer ovanlig är att den utgår från ett livsförloppsperspektiv, där barndomen och uppväxten har visat sig ha stor betydelse. Att föräldrarnas samhällsklass spelar roll när det gäller en persons utbildning och yrke eller är kanske inte så förvånande. Men Stefan Fors har också hittat mer oväntade samband. Barndomsförhållandena fortsätter till viss del att påverka ens hälsa, även om man som vuxen lever ett helt annat liv än vad ens föräldrar gjorde. Exakt vad det beror på är inte fastslaget.
– Men tidigare medicinska studier har visat att barn som utsätts för traumatiska händelser uppvisar högre stressnivåer i hjärnan, vilket påverkar hjärnans utveckling negativt. Min gissning är att det rör sig om något liknande även här, säger Stefan Fors, och konstaterar att den period som hjärnan växer tycks vara väldigt viktig.
Många kan nog tycka att det låter som ganska dystra slutsatser. En tydligare punktering av myten om den amerikanska drömmen går nog knappast att få fram. Men Stefan Fors säger att det inte är hans mening att vara dystopisk.
– Nej absolut inte. Men det här visar hur viktigt det är att satsa på barnen, att ha bra barnomsorg och ett skolsystem som fungerar för alla till exempel. Att pojkar från arbetarklasshem idag oftare klarar sig sämre i skolan tycker jag är djupt oroande.
Resultaten visar även att kvinnor generellt har en sämre hälsa än män, även om kvinnor lever längre. Tidigare studier har visat att hälsoskillnaderna mellan kvinnor ur olika samhällsklasser inte är lika stora som mellan män, men i den här studien syns inga större skillnader mellan kvinnor och män.
– Då har jag använt mig av både individuell klass och hushållsklass, där kvinnan har fått sin makes klasstillhörighet, eftersom jag antar att det är skillnad att vara hemmafru till en industriarbetare eller till en direktör.
En möjlig förklaring till att det inte syns några större skillnader mellan män och kvinnor i olika samhällsklasser kan vara att den aktuella studien rör äldre personer, vilket skulle kunna innebära att olikheterna mellan män har blivit mindre. Krasst uttryckt; männen med allra sämst hälsa har helt enkelt redan dött.
Att det blev en avhandling som rör just sociala klassers inverkan på människors liv har sin grund i en fascination för klasstillhörighet och hur den kopplas till vår identitet, säger Stefan Fors, som beskriver sin egen bakgrund som ”anonym radhusmedelklass”.
– Jag har svårt att se något som påverkar vårt liv mer, i allt från klädval till val av tv-program och politisk ideologi.
Borde vi prata mer om klass?
– Ja, jag tycker det. Men det har också blivit bättre under de senaste åren. När jag började med avhandlingen för fyra-fem år sedan var det nästan ingen som använde ordet klass. Man pratade möjligen om utbildning och inkomst.
Varför det har skett en förändring i hur vi ser på och pratar om samhällsklasser vet inte riktigt Stefan Fors.
– Det kanske är en positiv bieffekt av den romantisering av adel och överklass som har vuxit fram under de senaste åren. För att några ska kunna vara överklass, måste man erkänna att det finns olika klasser.
Varför heter avhandlingen Blood on the Tracks? (Titeln på en Bob Dylan-skiva)
– Jag har väntat på att få den frågan men du är faktiskt den första som ställt den. Det är en dubbelmetafor. Dels kan det betyda blod i fotspåren. Om man spårar ett djur med blodiga spår vet man att djuret är skadat och kommer att sakta ner och dö. Jag vill undersöka hur skadan har kommit dit. Dels tänker jag på järnvägsspår, som är en symbol för modernitet. Även om vi lever i ett modernt samhälle har inte alla det så bra.
